Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Ekonomiskt bistånd Kunskapsstöd Lägesrapporter Socialstyrelsens utredningar av barn och vuxna som avlidit med anledning av brott

Socialstyrelsens utredningar av barn och vuxna som avlidit med anledning av brott

Vården missar att göra orosanmälningar för barn. Det görs även för få riskbedömningar av vuxna som utsätts för våld, ansökningar om kontaktförbud avslås och samordningen mellan myndigheter fungerar inte. Det är några av många brister som framkommit när Socialstyrelsen granskat brottsfall där barn avlidit eller där vuxna dödats av närstående. Rapporten Dödsfallsutredningar 2016-2017 är utgiven av Socialstyrelsen.


Socialstyrelsen har uppdraget att genomföra utredningar då ett barn har avlidit med anledning av brott eller då en kvinna eller man har avlidit med anledning av ett brott av en närstående eller tidigare närstående person. Under 2016–2017 har Socialstyrelsen utrett fall där 6 barn och 21 vuxna dödats.

Barnutredningarna

Genomsnittlig ålder för de barn som dödats var fyra år. I utredningarna har följande brister identifierats:
  • Barnen uppmärksammades inte som anhöriga av hälso- och sjukvården, trots att föräldrarnas problem var av sådan karaktär att vården hade skyldighet att beakta barnens behov av information, råd och stöd.
  • Anmälan om oro för barn beaktades inte i tillräcklig omfattning av aktörer som föräldrarna hade kontakt med. Inte i något fall övervägdes eller gjordes en anmälan om oro för barn till socialtjänsten under det senaste året före gärningen.
  • Familjers konfliktfyllda relationer uppmärksammades inte, trots att hälso- och sjukvården hade kännedom om att några familjer befann sig i mycket konfliktfyllda och påfrestande livssituationer.

Vuxenutredningarna

Nästan samtliga (18) av de 21 dödsfallen rör en kvinna som dödats av sin manliga partner eller tidigare partner. I hushållen fanns totalt sju barn. Majoriteten av brottsoffren hade utsatts för våld av gärningspersonen före gärningen och hade i de flesta fall haft kontakt med två eller fler samhällsaktörer, den senaste kontakten ofta kort tid före gärningen.
I utredningarna har följande brister identifierats:
  • Våldsutsattheten upptäcktes inte, frågor om våld ställdes varken rutinmässigt eller då det fanns tecken på våld.
  • Tidiga riskbedömningar gjordes sällan i samband med polisanmälan eller att brottsoffret ansökte om stöd och hjälp från socialtjänsten.
  • Risken för hedersrelaterat våld och förtryck uppmärksammades inte av polis och socialtjänst, trots att brottsoffret polisanmälde gärningspersonens våld eller sökte stöd och hjälp hos socialtjänsten.
  • Brister i samordningen av insatser. Samhällsaktörerna arbetade i stor utsträckning parallellt. Relevant information delades inte och ingen samordnad planering genomfördes i samråd med den enskilde.
  • Risken att gärningspersonen skulle utöva våld uppmärksammades inte, trots att flera av förövarna hade haft kontakt med hälso- och sjukvården med anledning av psykisk ohälsa eller missbruksproblem kort tid före gärningen.
  • Ansökningar om kontaktförbud avslogs då förutsättningarna för kontaktförbud inte bedömdes vara uppfyllda. Händelseanalyserna visar dock att det fanns en mycket allvarlig hotbild mot brottsoffren.
  • Arbetsgivaren agerande inte för att brottsoffret skulle få stöd och hjälp, kännedom eller misstanke om att den anställda utsatts för våld av en närstående person.

Åtgärder

Utifrån de identifierade bristerna lämnar Socialstyrelsen ett antal förslag till åtgärder samt redovisar egna och andra myndigheters planerade åtgärder. Flera av åtgärderna handlar om att stärka implementeringen av redan befintligt regelverk, vägledningar, metodstöd och andra skrifter inom området.
 Rapporten Dödsfallsutredningar 2016 – 2017 är utgiven av Socialstyrelsen.
Hjälpte informationen på den här sidan dig?