Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Ekonomiskt bistånd Teman Hemlöshet Om hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden

Om hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden

Bristen på bostäder är inte i huvudsak en socialtjänstfråga men leder till att stora grupper ställs utanför den ordinarie bostadsmarknaden och att allt fler söker sig till socialtjänsten för att lösa sina boendeproblem.

​Hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden har framför allt strukturella orsaker som bristen på lämpliga bostäder, hyresnivåer som hushåll med genomsnittliga eller lägre inkomster inte klarar och höga krav för att godkännas som hyresgäst.

Kommunens socialtjänst har en viktig uppgift när det gäller att förebygga hemlöshet och har enligt socialtjänstlagen, SoL, ansvar för att ge enskilda individer olika former av stöd.

Läget på bostadsmarknaden

Situationen på bostadsmarknaden har förändrats de senaste åren och det råder brist på bostäder i de flesta av landets kommuner, både i storstadsregioner och i kommuner med mindre folkmängd. Efter en lång period med få nybyggda bostäder har bostadsbyggandet kommit igång, men nyproduktionen är i regel mycket dyr och många har svårt att klara de höga hyrorna. Antalet invånare i Sverige har också ökat kraftigt, i oktober 2017 var befolkningen över 10,1 miljoner.

Bostadsbristen har medfört ökade svårigheter att få ett hyreskontrakt. Det handlar dels om bristen på hyreslägenheter, dels om höga krav för att få ett hyreskontrakt. Ofta ställs krav om boendereferenser och ekonomiska förutsättningar. För att bli accepterad som hyresgäst krävs i många fall en fast inkomst från anställning och att man inte har några betalningsanmärkningar. Detta har lett till att framförallt grupper som ännu inte kommit in på den ordinarie bostadsmarknaden har svårt att få ett hyreskontrakt, exempelvis unga vuxna, nyanlända i Sverige och hushåll med svag ekonomi.

Även många barnfamiljer har svårt att komma in på den ordinarie bostadsmarknaden och blir därför hänvisade till osäkra boendeförhållanden och många tillfälliga lösningar. Hemlöshet och osäkert boende kan få negativa konsekvenser för barns fysiska och psykiska hälsa, och skolgång.

Den svarta bostadsmarknaden

I och med att den ordinarie bostadsmarknaden är begränsad för vissa grupper har en svart bostadsmarknad med otrygga boendeförhållanden växt fram. Det förekommer att personer och barnfamiljer som har låga inkomster eller som lever på försörjningsstöd är hänvisade till osäkra och olagliga kontrakt med oskäliga hyreskostnader. Den svarta bostadsmarknaden innebär att många människor lever under mycket osäkra boendeförhållanden, att de kan behöva flytta ofta och riskerar att hamna i akut hemlöshet.

Den sekundära bostadsmarknaden

Bristen på tillgängliga hyreslägenheter innebär att socialtjänsten fått en allt viktigare roll som hyresvärd på den så kallade sekundära bostadsmarknaden. Den sekundära bostadsmarknaden är kommunernas utbud av boendelösningar för personer eller familjer som av olika anledningar inte blir godkända som hyresgäster på den ordinarie bostadsmarknaden. Det innebär vanligtvis att kommunen hyr en lägenhet i första hand och därefter hyr ut den i andra hand. Boendet och kontraktet är ofta förenat med tillsyn, särskilda villkor eller regler.

Under de senaste åren har den sekundära bostadsmarknaden ökat och under 2018 uppgav nästan nio av tio kommuner att de hade den formen av boenden.

Vilka befinner sig i hemlöshet?

Personer som befinner sig i hemlöshet är en heterogen grupp. Det som är gemensamt för dem är att de befinner sig i en mer eller mindre osäker boendesituation. De saknar en egen bostad som de äger eller hyr med besittningsrätt.

När bostadsmarknaden är i obalans och det är brist på efterfrågade bostäder slår det hårdast mot de grupper som av olika skäl har en svag ställning på bostadsmarknaden. Det gäller exempelvis personer som är nya på bostadsmarknaden och kanske saknar kötid, fast inkomst eller boendereferenser.

Bristen på tillgängliga hyreslägenheter med överkomliga hyror har lett till att stora grupper ställs utanför den ordinarie bostadsmarknaden. Allt fler grupper vänder sig därför till socialtjänsten för att få hjälp med att lösa sin boendesituation.

Bland de som är hemlösa finns både enskilda och familjer, män och kvinnor i varierande åldrar och i olika livsomständigheter. Många saknar enbart ett eget hyreskontrakt och kommer inte in på den ordinarie bostadsmarknaden. Det finns också personer som akut tvingats lämna sitt hem och personer med en sammansatt social problematik som har behov av olika vård- och stödinsatser.

Att leva under osäkra boendeförhållanden är otryggt och ju längre en person har varit hemlös, desto svårare är det i regel att få en lägenhet igen.

Därutöver finns i stora delar av Sverige EU-medborgare som vistas tillfälligt i landet och som lever här i akut hemlöshet. Även andra utrikes medborgare som av olika skäl saknar nödvändiga tillstånd att vistas i landet kan leva i akut hemlöshet.

Olika hemlöshetssituationer

Generaliseringar är ganska vanliga i diskussioner kring hemlöshet. Många studier och beskrivningar av hemlösa i media fokuserar på den synliga hemlösheten, det vill säga de personer som saknar tak över huvudet och befinner sig i akut hemlöshet. Begreppet hemlöshet omfattar fler situationer än denna.

Socialstyrelsens definition av hemlöshet omfattar fyra olika situationer som personer kan befinna sig i under en kortare eller längre tid. Situationerna omfattar allt från personer i akut brist på tak över huvudet till mer långsiktiga boendeformer inom den sekundära bostadsmarknaden. Här följer en beskrivning av de fyra olika situationerna av hemlöshet som Socialstyrelsen också använder sig av vid nationella kartläggningar.

​Akut hemlöshet

Personen är hänvisad till akutboende, härbärge, jourboende, skyddade boenden eller motsvarande. Här ingår också personer som sover i offentliga lokaler, utomhus eller i trappuppgångar, tält, bilar eller motsvarande.

Institutionsvistelse och stödboende

Personen är antingen intagen eller inskriven på en kriminalvårdsanstalt, ett hem för vård och boende (HVB), ett familjehem eller en SiS-institution, eller bor på ett stödboende som drivs av socialtjänst/hälso- och sjukvård. Personen ska flytta därifrån inom tre månader (efter mätveckan) men har inte någon egen bostad ordnad inför flytten eller utskrivningen. Hit räknas även de personer som skulle ha skrivits ut eller flyttat, men som är kvar på grund av att de inte har någon egen bostad ordnad.

Långsiktiga boendelösningar

Personen bor i en av kommunen (socialtjänsten) ordnad boendelösning såsom försökslägenhet, träningslägenhet, socialt kontrakt, kommunalt kontrakt eller motsvarande på grund av att personen inte får tillgång till den ordinarie bostadsmarknaden. Det handlar om boendelösningar med någon form av hyresavtal (eller kontrakt) där boendet är förenat med tillsyn, särskilda villkor eller regler.

Eget ordnat kortsiktigt boende

Personen bor tillfälligt och kontraktslöst hos kompisar/bekanta, familj/släktingar eller har ett tillfälligt (max tre månader efter mätveckan) inneboende- eller andrahandskontrakt hos en privatperson.

Personer i en hemlöshetssituation 2017

Drygt 33 000 hemlösa personer rapporterades in under Socialstyrelsens nationella kartläggning 2017. I kartläggningen ingick vuxna personer med svenskt medborgarskap eller uppehållstillstånd i Sverige. Den nationella hemlöshetskartläggningen 2017 visar bland annat att:

  • Hemlöshet finns i hela landet, flest personer i hemlöshet finns i storstadsregionerna.
  • Drygt 60 procent är män men antalet kvinnor har ökat sen 2011.
  • En dryg tredjedel av personerna i hemlöshet hade barn under 18 år.
  • Minst 24 000 barn hade föräldrar som levde i någon hemlöshetssituation.
  • Antalet personer i akut hemlöshet har ökat.
  • Drygt två av tre har varit i hemlöshet minst ett år, en av tio har varit det mer än 10 år.
  • Försörjningsstöd är den vanligaste inkomstkällan (45 procent), nästan en av tio hade lön från arbete.
  • Nästan en av sex är födda i Sverige. Av de utlandsfödda har en fjärdedel bott i Sverige i minst 8 år.
  • Mer än var femte person hade inte behov av stöd, insatser och behandling, utöver boendet.
  • Nästan var femte person hade hamnat i hemlöshet till följd av att de har blivit avhysta från sin bostad.
  • Missbruk är vanligare bland män, psykisk ohälsa förekom bland både kvinnor och män.
  • Nästan hälften av de vuxna personerna bodde i någon form av långsiktig lösning på den sekundära bostadsmarknaden.
  • Ungefär 650 personer sov utomhus eller i offentliga utrymmen.

Kvinnor och män och i hemlöshet

På övergripande nationell nivå finns skillnader mellan kvinnor och män som lever i hemlöshet. Det är vanligare att kvinnor i hemlöshet bor med sina barn stadigvarande eller växelvis, än att män gör det. Den vanligaste faktorn som bidrar till föräldrars hemlöshet oavsett kön är att de inte har godkänts på den ordinarie bostadsmarknaden.

Flertalet hemlösa föräldrar som bor med sina barn har ett boende på den sekundära bostadsmarknaden, majoriteten av dem är kvinnor. Män har i allmänhet varit i hemlöshet under längre tid än kvinnor. Bland männen är det vanligare att de har behov av missbruksvård och fler män än kvinnor vistas på institution eller har kortsiktiga boendelösningar som de ordnat själva. När det gäller kvinnor som befinner sig i akut hemlöshet har en tredjedel hamnat i denna situation till följd av våld i en nära relation.

Hemlöshet ur ett barnrättsperspektiv

På bostadsområdet kan man utgå ifrån att barnet alltid behöver en bostad men även barnfamiljer kan sakna bostad eller ha osäkra boendeförhållanden. FN:s konvention om barnets rättigheter, även kallad barnkonventionen, innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn.

Barnkonventionen ger inte ett tillräckligt skydd för att säkerställa ett tryggt och stabilt boende för alla barnfamiljer i Sverige. Många familjer är hänvisade till inneboenderum eller andrahandsboende under osäkra förhållanden. Att vara inneboende medför många gånger trångboddhet som kan leda till en ohållbar social situation både för barnen och för deras föräldrar.

Bostadens betydelse för barn

Bostaden och närmiljön kan antas vara viktigare för barn än för vuxna eftersom barn oftast tillbringar en större del av sin tid i bostaden och dess närmiljö. Trygghet och kontinuitet är av grundläggande betydelse för barns utveckling.

Hemlöshet och osäkert boende får negativa konsekvenser för barns fysiska och psykiska hälsa, och skolgång. Barn som betraktas som hemlösa kan uppleva stor otrygghet och skam. De kan även känna utanförskap, ha känslor av att inte höra till, bitterhet mot det svenska samhället och att framtiden upplevs som mörk.

Kunskapen om hur barn påverkas av hemlöshet och påtvingad flytt mellan temporära boenden är fortfarande bristfällig. Det är svårt att separera effekterna av socioekonomisk utsatthet och osäkert boende.

Stöd för socialtjänsten i arbetet med att förebygga avhysningar
Socialstyrelsens vägledning ger stöd för socialtjänstens arbete med att förebygga avhysningar från bostäder. Vägledningen tar upp socialtjänstens möjligheter och ansvar, processen för avhysningar och regelverken som styr. Här finns även vägledning för handläggningen av ärenden vid hot om avhysning i enskilda ärenden.
Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 

​Aktuell lagstiftning

Socialtjänstlagen (2001:453), SoL