Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Äldres särskilda behov

I takt med stigande ålder ökar risken för sjukdomar och hälsoproblem. Undernäring är ett vanligt problem hos äldre personer och när kroppen åldras sker förändringar som kan öka känsligheten för läkemedel. En god palliativ vård är viktig för att främja livskvalitet i livets slutskede.

​Det är vanligt att äldre personer har flera sjukdomar samtidigt. Många har därför komplexa och sammansatta behov av vård och omsorg och risken för multisjuklighet ökar med åldern.

Multisjuklighet

Det finns flera olika definitioner av multisjuklighet. En vanlig definition innebär att en person är multisjuk om han eller hon

  • är minst 75 år
  • har minst tre diagnoser från olika diagnosgrupper
  • har vårdats på sjukhus minst tre gånger under det senaste året.

Ibland används även begreppet de mest sjuka äldre, en grupp som omfattar cirka 300 000 personer som är över 65 år och har omfattande funktionsnedsättningar.

Läs mer: Multisjuklighet, tema på Kunskapsguiden

Mat och livskvalitet

Maten inom äldreomsorgen är viktig för äldre personers hälsa och livskvalitet. Åldrandet innebär att risken för sjukdomar och undernäring ökar. Det är därför extra viktigt att de måltider som serveras i äldreomsorgen håller hög kvalitet och är anpassade efter de äldres egna behov, vanor och önskemål.

I takt med ökad ålder ändras behovet av energi och vissa näringsämnen. Det beror bland annat på naturliga förändringar i kroppen på grund av åldrandet, till exempel minskad muskelmassa. Men det kan även bero på andra faktorer, som till exempel sjukdomar och läkemedel.

Det är mycket vanligt med undernäring bland äldre. Därför bör arbetet med måltider i äldreomsorgen fokusera på att förebygga undernäring och verka för god livskvalitet. Det är extra viktigt att vara noga med hygienen med matlagning till äldre. Skälet är att äldre personer är känsligare för matförgiftning än yngre personer.

Livsmedelsverket har en samlingssida på sin webbplats med råd och material om måltider inom äldreomsorgen. Där finns bland annat råden ”Bra mat i äldreomsorgen” som vänder sig till omsorgspersonal, både inom hemtjänsten och särskilt boende.

Livsmedelsverket, Måltider i äldreomsorgen

Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har tagit fram ett åtgärdspaket för att stödja personal i arbetet med att förebygga undernäring.

Åtgärdspaket för att förebygga vårdskador, på SKL:s webbplats

Läs mer: Kost och nutrition, tema på Kunskapsguiden

Läkemedel

Den viktigaste och vanligaste behandlingsformen för äldre personer är läkemedel. De vanligaste läkemedlen hos dem som är 75 år och äldre är blodförtunnande medel, antikoagulantia, som används för att förebygga och behandla blodproppar. Andra vanliga läkemedel är betablockerare som används vid behandling av hjärtsvikt, kärlkramp och högt blodtryck, blodfettssänkande läkemedel som kan minska risken för hjärtinfarkt och stroke, kalciumantagonister som används för att behandla högt blodtryck samt lätta smärtstillande medel, framför allt paracetamol.

När kroppen åldras sker förändringar som kan öka känsligheten för läkemedel. Många äldre använder dessutom olika preparat samtidigt eftersom de har flera olika sjukdomar och besvär. Detta ökar i sin tur risken för biverkningar och läkemedelsproblem. Därför är det viktigt att rätt läkemedel används – i rätt doser – och att behandlingen följs upp och omprövas regelbundet.

Ungefär var tionde akut sjukhusinläggning av en äldre person beror på läkemedelsbiverkningar. Biverkningarna orsakas oftast av läkemedel avsedda för behandling av hjärt- och kärlsjukdomar, blodförtunnande läkemedel, smärtstillande medel och diabetesmedel. Exempel på sådana biverkningar är fallolycka, svimning, magblödning och förvirringstillstånd.

Som anställd i inom äldreomsorgen är det bra att vara särskilt uppmärksam på symtom och tecken hos äldre personer som:

  • fall
  • yrsel, ostadighetskänsla, svimning
  • trötthet
  • minnesstörningar, förvirring
  • oro i kroppen
  • stelhet
  • muntorrhet
  • magbesvär, magsmärtor, illamående
  • förstoppning
  • urinträngningar eller svårigheter att kissa.

Läkemedelsgenomgångar

Ett sätt att öka säkerheten i läkemedelanvändningen hos äldre personer är regelbundna läkemedelsgenomgångar. En enkel läkemedelsgenomgång syftar till att kartlägga en persons samtliga ordinerade och använda läkemedel, kontrollera om läkemedelslistan är korrekt, samt bedöma om läkemedelsbehandlingen är ändamålsenlig och säker. Enkla läkemedelsgenomgångar ska erbjudas personer som är 75 år eller äldre och som är ordinerade fem eller fler läkemedel, samt patienter som har misstänkta eller konstaterade läkemedelsrelaterade problem.

Läs mer: Läkemedel, tema på Kunskapsguiden

Delegering av läkemedel

En speciell form av arbetsfördelning inom hälso- och sjukvården är delegering. Att delegera innebär att överlåta en befogenhet, det vill säga vad någon får göra. I praktiken är delegering främst aktuellt när exempelvis en äldre person ska få sina läkemedel. Det kan handla om att en sjuksköterska delegerar uppgiften att ge ett läkemedel till en äldre person, exempelvis till en undersköterska som då ansvarar för att dela ut läkemedlet.

Hälso- och sjukvårdspersonal får bara delegera en arbetsuppgift till någon annan om det är förenligt med kravet på en god och säker vård. Den som delegerar en arbetsuppgift till någon annan måste se till att personen har förutsättningar att utföra uppgiften. Varje delegeringsbeslut ska dokumenteras och beslutet ska gälla för viss tid, högst ett år, eller för ett bestämt tillfälle.

Jobba säkert med läkemedel

Webbutbildningen Jobba säkert med läkemedel riktar sig till omvårdnadspersonal och ger baskunskaper inför delegering av läkemedelshantering i äldreomsorgen. Den är framtagen av Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och är tillgänglig via Svenskt Demenscentrum.

Jobba säkert med läkemedel, webbutbildning på Svenskt Demenscentrums webbplats

Egenvård

Egenvård innebär att en patient själv sköter en del av sin vård och behandling eller i vissa fall tar hjälp av en annan person. Det kan till exempel handla om att en äldre person med fysiska begränsningar får hjälp av hemtjänstpersonal att utföra egenvården. Om legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal, till exempel en sjuksköterska, bedömer att en åtgärd kan utföras som egenvård ska åtgärden inte betraktas som hälso- och sjukvård. Den som gör bedömningen ska informera patienten, planera, dokumentera, följa upp och ompröva egenvården.

Läs mer: Socialstyrelsens föreskrifter om bedömningen av egenvård – meddelandeblad, på Socialstyrelsens webbplats 

Palliativ vård i livets slutskede

Trots många svårigheter kan den sista tiden i livet bli en värdefull tid för den enskilde personen och närstående. Palliativ vård kan definieras som hälso- och sjukvård i syfte att lindra lidande och främja livskvaliteten för patienter med en obotlig sjukdom eller skada som gradvis tilltar.

En god palliativ vård bygger enligt WHO:s definition på fyra hörnstenar:

  • Symtomlindring handlar om att lindra smärta och andra svåra symtom, samtidigt som hänsyn tas till patientens integritet och självständighet. Symtomlindringen innefattar såväl fysiska som psykiska, sociala och existentiella behov.
  • Samarbete av ett mångprofessionellt arbetslag. Det innebär att olika yrkesgrupper samarbetar i vården av en person i livets slutskede.
  • Kommunikation och relation i syfte att främja patientens livskvalitet. Det handlar om att det finns en god kommunikation inom och mellan arbetslag och i förhållande till patienten och dennes närstående.
  • Stöd till närstående under sjukdomen och efter dödsfallet. Det innebär ett erbjudande till närstående att delta i vården och få stöd, såväl under patientens sjukdomstid som efter dödsfallet.

Svårt sjuka personer är ofta beroende av att det finns kontinuitet i vården och omsorgen, som till exempel att de får träffa samma personal och att hjälpen utförs på samma eller liknande sätt. Därför är det viktigt att socialtjänsten och hälso- och sjukvården samordnar sina insatser.

Vård i livet slutskede innebär ofta etiska överväganden och det är därför angeläget att personalen har kunskap om etiska principer, förhållningssätt och bemötande och får möjlighet att samtala om etiska frågor.

Socialstyrelsen har tagit fram ett nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede.

Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede, på Socialstyrelsens webbplats

Palliation ABC

Palliationsakademin (Betaniastiftelsen) har i samarbete med Svenskt Demenscentrum tagit fram en avgiftsfri webbutbildning som lär ut grunderna i palliativ vård.

Palliation ABC, på Svenskt Demenscentrums webbplats

Kvalitetsregister förbättrar palliativ vård

Svenska palliativregistret är ett nationellt kvalitetsregister där uppgifter registreras om hur vården av en person i livets slutskede har varit. Syftet med registret är att förbättra vården i livets slut oberoende av diagnos och vem som utför vården.

Svenska palliativregistret på Kunskapsguiden

Jobba säkert med läkemedel

Webbutbildningen Jobba säkert med läkemedel nås via Svenskt Demenscentrums webbplats och ger baskunskaper inför delegering av läkemedelshantering i äldreomsorgen. Den riktar sig till omvårdnadspersonal.

​Jobba säkert med läkemedel

Måltider i äldreomsorgen

Livsmedelsverket ger råd och rekommendationer om måltider i äldreomsorgen, med viktiga aspekter kring mat för äldre. Råden vänder sig till omsorgspersonal som hjälper äldre med mat och måltider, antingen på ett äldreboende eller i det egna hemmet.

Måltider i äldreomsorgen 

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Bedömningsmetoder och insatser
Klassificering och koder
Lägesrapporter
Läkemedelsrekommendationer
Meddelandeblad
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Nationella Kvalitetsregister
Nationella riktlinjer
Rekommendationer och vägledningar
Socialstyrelsens handböcker
Statistik och uppföljningar
Systematiska översikter och kartläggningar
Öppna jämförelser

​Podd om vården i livets slutskede 

Avsnitt 7: Hur ser vården ut för patienter som närmar sig döden och hur kan den bli bättre? I podden På djupet kan du lyssna på ett samtal mellan Christina Broman, utredare, och Carl Johan Fürst, överläkare och professor i palliativ medicin.