Regeringen presenterade år 2007 ett nationellt handlingsprogram för självmordsprevention som fortfarande är det vägledande för arbetet med suicidprevention.
Den övergripande visionen är att ingen människa ska behöva hamna i en sådan utsatt situation att självmord upplevs som den enda utvägen. I det nationella handlingsprogrammet förordas att självmord ses som en psykologisk olycka vilket innebär att självmord betraktas som en konsekvens av psykiska påfrestningar som individen inte själv klarar av att lösa.
En av nio utpekade strategier i handlingsprogrammet handlar om att minska tillgänglighet till medel och metoder för självmord. Där ingår att förebygga suicid i den offentliga, fysiska miljön.
Det finns uppfattningar om att åtgärder i den fysiska miljön inte kan hindra en människa från att ta sitt liv, och att den självmordsnära personen bara kommer leta upp andra ställen. Forskning visar att så inte alls behöver vara fallet, utan att fysiska hinder kan rädda en person som i stunden upplever sin situation som outhärdlig. Genom att se suicid som en psykologisk olycka går det att vidga perspektivet och se brister i omgivningen, även den fysiska.
Rapporten Förebygga suicid i fysisk miljö är framtagen av Sveriges kommuner och landsting (SKL)
Förebygga suicid i fysisk miljö på SKLs webbplats