Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Ångestsyndrom

Ångestsyndrom är ett samlingsnamn på flera olika diagnoser med sjuklig ångest. Hit räknas exempelvis separationsångest, social fobi och tvångssyndrom.

​Ångestsyndrom är beteckningen på en grupp av tillstånd med onormal eller sjuklig ångest. Barn och ungdomar med ångestsyndrom får svårigheter att fungera i vardagen. I en del fall blir obehagen så stora och intensiva att personen undviker vissa situationer för att slippa rädsla och ångest. Om rädslan inte är normal för åldern kan det handla om ett ångestsyndrom. Ångestsyndrom utvecklas sällan före 5–6 års ålder.

Ångestsyndrom tillhör de vanligaste psykiska diagnoserna hos barn och ungdomar. Ungefär 10 procent av alla barn och ungdomar har eller har haft någon form av ångestsyndrom.

Ångestsyndrom delas in i olika diagnoser beroende på vad barnet eller ungdomen primärt känner oro och ångest inför. Diagnoser som räknas till ångestsyndrom är

  • separationsångest
  • specifik fobi
  • social fobi
  • generaliserat ångestsyndrom
  • paniksyndrom
  • tvångssyndrom
  • posttraumatiskt stressyndrom.

Separationsångest

Barn och ungdomar med separationsångest visar en orimlig oro vid separationer från sina föräldrar eller någon annan närstående person. Oron är i dessa fall inte rimlig med hänsyn till barnets eller ungdomens utvecklingsnivå. De kan känna oro för att föräldrarna eller de själva ska råka ut för en olycka eller att något annat ska inträffa som gör att de aldrig ses igen.

Separationsångest utvecklas vanligen vid 7–9 års ålder. Att små barn i förskoleåldern visar ångest vid en separation är helt normalt.

Specifik fobi

Vid specifik fobi har barnet eller ungdomen en ihållande och orimlig rädsla för ett speciellt objekt eller en viss situation som inte är normal för åldern. Rädslan kan till exempel handla om djur eller insekter, vatten, stormar, höjder, trånga utrymmen, blod eller injektioner, transportmedel eller att kräkas.

Social fobi

Social fobi ses sällan före 10 års ålder, även om social rädsla och social ångest kan förekomma tidigare. Vid social fobi har man en stark rädsla för att stå i fokus för andras uppmärksamhet och man är övertygad om att andra ska tycka att man är dålig på olika sätt. Att tala eller uppträda inför andra är den vanligaste rädslan vid social fobi.

På förskolan kan barnet ha svårt för att prata på samlingen och i skolan att räcka upp handen på lektionen. Andra fruktade situationer är att ringa till någon man inte känner så väl eller att äta och dricka med andra.

Tecken på social ångest kan vara skolfrånvaro, huvudvärk eller magont och brist på vänner. Dessa barn undviker ofta att vara med när man arbetar i grupp eller har muntliga redovisningar. De kan klaga över magont, huvudvärk och rädsla för att kräkas och vill därför inte gå till förskolan, skolan eller någon fritidsaktivitet. Ångesten kan också hindra dem från att träffa kompisar och bekanta till familjen eller släktingar.

Generaliserat ångestsyndrom

Barn med generaliserat ångestsyndrom eller överdriven ängslighet känner sig nästan alltid oroliga för att något hemskt ska hända.

Barn i förskoleåldern har koll på omgivningen hela tiden och har svårt att koncentrera sig i lekar eller andra aktiviteter. Barnen spänner sig mycket och ofta vilket leder till muskelvärk och trötthet. Många blir irriterade, får huvudvärk och svårt att koncentrera sig.

För större barn kan oron röra ett eller flera teman, till exempel familjens ekonomi, egna prestationer i sport eller i skolan eller att viktiga saker som nycklar ska komma bort. Ofta deltar inte dessa barn i aktiviteter därför att de oroar sig för att något ska gå fel eller att de ska misslyckas. Många har höga prestationskrav på sig själva.

Paniksyndrom med eller utan agorafobi

Paniksyndrom innebär att barnet eller ungdomen får oväntade och återkommande ångestattacker. Paniken kommer utan någon rimlig yttre anledning och utan att personen upplever något verkligt hotfullt. Ångesten stegras snabbt men varar vanligtvis inte längre än 10–15 minuter. Mellan ångestattackerna känner personen ofta en stark oro för att de ska komma tillbaka. Paniksyndrom är mycket ovanligt före puberteten men panikattacker kan förekomma tidigare.

Agorafobi innebär en överdriven och orimlig rädsla för platser som man tror att man inte kan lämna om man skulle få en panikattack, till exempel en föreläsningssal, ett tåg eller en buss. Agorafobi kan förekomma både med och utan paniksyndrom.

Tvångssyndrom, OCD

Tvångssyndrom, OCD, innebär att barnet eller ungdomen har tvångstankar eller utför tvångshandlingar som tar tid, är plågsamma och försvårar vardagen.

Tvångstankar innebär att barnet eller ungdomen har påträngande och ångestskapande tankar, bilder eller idéer som han eller hon inte kan släppa. Barnet eller ungdomen kan känna sig tvungen att ha vissa rutiner eller ritualer för att minska obehaget som tvångstanken ger. Dessa rutiner och ritualer kallas tvångshandlingar.

Tvångshandlingen kan vara synlig, till exempel att släcka och tända en lampa upprepade gånger, eller tankemässig, till exempel att barnet måste tänka på ett magiskt tal eller en viss färg. Barnet eller ungdomen utför handlingen orimligt ofta eller länge.

Tecken på OCD kan vara att barnet eller ungdomen

  • kommer sent till skolan, senare till lektioner eller ut på rast
  • har torr och narig hud på grund av att de tvättat händerna överdrivet mycket
  • blir irriterad eller aggressiv och hamnar i konflikter när de hindras eller störs i någon ritual.

Posttraumatiskt stressyndrom, ptsd

Barn och ungdomar som varit med om ett allvarligt psykiskt trauma kan få posttraumatiskt stressyndrom, ptsd, som innebär attacker med obehagliga minnesbilder, mardrömmar och koncentrationssvårigheter.

Posttraumatiskt stressyndrom kan visa sig på olika sätt. Vissa barn och ungdomar blir överdrivet vaksamma och vill inte gå till skolan, har sömnsvårigheter och är lättretliga. Andra utvecklar ett undvikande beteende och en del återupplever den traumatiska händelsen om och om igen.

Andra svårigheter vid ångestsyndrom

Många barn med ångestsyndrom har samtidigt andra svårigheter. Yngre barn har ofta flera ångestsyndrom samtidigt, och hos äldre barn och ungdomar med ångestsyndrom är depression vanligt. Hos barn med tvångssyndrom är tics, Tourettes syndrom och depression vanligt.

Risk- och skyddsfaktorers betydelse

Riskfaktorer är förhållanden som ökar sannolikheten för att ett barn ska utveckla problem. Skyddsfaktorer ökar istället barnets motståndskraft mot belastningar och dämpar effekten av riskfaktorer.

Riskfaktorer vid ångestsyndrom är exempelvis

  • temperament, som extrem blyghet
  • ärftlighet
  • föräldrarnas förhållningssätt
  • inlärning, det vill säga att rädslor lärs in
  • stressande livshändelser.

​Blyga och ängsliga barn

Blyga och ängsliga barn ska  ge dig vägledning för att lättare upptäcka och hjälpa barn och ungdomar med små eller stora besvär på grund av blyghet, rädsla och ångest.

Blyga och ängsliga barn

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Lägesrapporter
Läkemedelsrekommendationer
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Nationella riktlinjer
Rekommendationer och vägledningar
Systematiska översikter och kartläggningar