Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Barn & unga Teman Mognadsbedömning för barns delaktighet Barns utveckling – en sammanfattning

Barns utveckling – en sammanfattning

För att kunna göra en bedömning av barnets mognad för delaktighet behöver man ha grundläggande kunskap om barns utveckling, behov och förmåga. Här ges en övergripande sammanfattning om barns typiska utveckling

​Barn utvecklas olika, och inom det som kan kallas för normal utveckling ryms många olika barn. I dag används uttrycket typisk utveckling för de förändringar, funktionssätt och förmågor som utmärker barn i en viss ålder, och som rimligt väl sammanfattar hur flertalet barn fungerar och förändras över tid.

Vid bedömning av barnets mognad är det viktigt att uppmärksamma fysiska, motoriska, kognitiva och socioemotionella aspekter. Dessa följs ofta åt men inte alltid. Ett barn kan till exempel vara motoriskt välutvecklat men socialt verka märkbart yngre än sina jämnåriga. De olika aspekterna samspelar och påverkar varandra ömsesidigt i barnets fortsatta utveckling. Till exempel är språk viktigt för personliga minnen, och personliga minnen är viktiga för identitetsutvecklingen, som i sin tur utvecklas med hjälp av språket. Här följer en övergripande sammanfattning av hur barns utveckling typiskt ser ut. Sammanfattningen består av tre huvuddelar:

  • Utvecklingslinjer presenterar barns socioemotionella och kognitiva funktionsutveckling utifrån ett antal faktorer och teman
  • Typiska barn beskriver hur barn i olika åldrar typiskt fungerar i olika avseenden
  • Faktorer som påverkar barns utveckling och funktion beskriver bland annat några funktionsnedsättningar och hur dessa kan påverka barnets utveckling.

Bedöma barns mognad för delaktighet på Socialstyrelsens webbplats ger en mer utförlig genomgång av barns utveckling

Utvecklingslinjer

Barns socioemotionella och kognitiva funktionsutveckling kan beskrivas utifrån  olika centrala faktorer och teman, till exempel:

  • Ärftliga faktorer: Vår genetiska uppsättning sätter ramarna för utvecklingen, men inom dessa ramar påverkas utvecklingen av våra erfarenheter, det vill säga miljön.
  • Samspel med andra är en annan påverkansfaktor och en förutsättning för utveckling: Behov av samspel och gensvar från omgivningen är lika för alla men olika barn kan också ha delvis olika behov.
  • Sexualitet: Barns sexualitet är intimt förknippad med utvecklingen som helhet och handlar om kropp, känslor, närhet, gränser och samspel med andra.
  • Språkutveckling: Även om ordförråd och uttrycksförmåga förbättras genom hela livet så har redan en femåring tillägnat sig det egna språkets grammatik och övriga karakteristika samt ett stort ordförråd.
  • Minnessystem: Minnet är inte ett enhetligt system utan består av flera processer och system i samverkan. Man brukar skilja på implicita (exempelvis hur man cyklar och simmar) samt explicita minnen (exempelvis faktakunskaper och händelser).
  • Tidsuppfattning: Förmågan att förstå tid är viktigt för att få en sammanhängande känsla av sitt själv, det vill säga att vara en sammanhållen, avskild egen person med egna tankar och känslor. Uppmärksamhet och arbetsminne och utvecklingen av dessa förmågor är kopplat till tidsuppfattning.
  • Identitet och kamrater: Under förskoleåldern blir jämnåriga och andra barn allt viktigare. Kamrater och syskon ger tillfällen till olika former av lek och förhandling vilket gynnar sociala färdigheter och allmän utveckling.

Typiska barn

Hur barn fungerar i olika åldrar kan beskrivas utifrån typiska huvuddrag. Det är snarast undantag än regel att ett barn i alla avseenden följer den schematiska beskrivningen. Här följer ändå några exempel på sådana huvuddrag.

Späd- och småbarn (0– 2 år)

Förutom den uppenbara utvecklingen i motorisk förmåga och kontroll sker under späd- och småbarnsåren viktiga landvinningar i förståelse och tankeförmåga. Uppmärksamhetsförmågan ökar vilket bidrar till att barnet kan utforska omvärlden mer viljeinriktat och uthålligt. Ett typiskt spädbarn är aktivt och söker kontakt med omvärlden och en typisk 1-2-åring kan till exempel minnas och aktivt leta efter saker.

Förskolebarn (2–6 år)

Även för barn i åldern 2–6 år sker en intensiv utveckling. Perioden präglas av ett utforskande av omvärlden – en allt större omvärld och ett utforskande som gärna också görs tillsammans med jämnåriga.
En typisk 2– 4-åring är intresserad av form och färg, kan lägga enkla pussel och bygga med klossar. En typisk 4– 6-åring är allt duktigare på att hitta lösningar i sociala situationer och att hantera olika viljor.

Yngre skolbarn (7–11 år)

För barn i åldern 7–11 år präglas perioden av lite långsammare utvecklingstakt och mer gradvisa förändringar. Den ökade hjärnmognaden bidrar till att förmågan till uppmärksamhet och självkontroll ökar. I och med skolstarten ställs också krav på att barnet i större utsträckning ska sitta still och arbeta koncentrerat.
En typisk 6–9-åring blir allt duktigare på att återge ett händelseförlopp mer organiserat, detaljerat och uttrycksfullt. En typisk 9– 11-åring utvecklar förmågan att förstå rumsliga relationer och proportioner, vilket kan visa sig i teckningar och i kartläsningsförmåga.

Tonåren (> 11 år)

Under perioden 11–18 år sker det stora förändringar, kroppsligt, kognitivt och socialt. Den fysiska tillväxtspurten och kroppsförändringar påverkar närings- och sömnbehov. Skillnaderna i tillväxt styrs av hormoner vilket även påverkar andra aspekter av utvecklingen. En typisk 11–14-åring har en ökad sexuell medvetenhet och börjar bli klar över sin sexuella läggning. En typisk 14–18-åring får ökad erfarenhet av att fatta självständiga beslut men kan ha svårt att hejda snabba beslut som ”känns bra”.

Faktorer som påverkar barns utveckling och funktion

En mängd faktorer kan påverka barnets allmänna utveckling och förståelse av sig själv och sin omvärld.. Olika händelser i livet kan påverka barns utveckling eller tillgång till förmågor.
Om variationen bland de barn som kan anses följa en mer typisk utveckling är stor, så gäller det i ännu högre grad för barn vars utveckling är icke-typisk. Ett barn som har en eller flera funktionsnedsättningar kan behöva extra lyhörda vuxna för att kunna göra sin röst hörd. Det kan exempelvis handla om barn med:
  • intellektuell funktionsnedsättning 
  • uppmärksamhets- och koncentrationssvårigheter
  • svårigheter med socialt samspel
  • ångest, depression eller trauma.
Att säkra delaktigheten för dessa barn eller att förstå deras berättelser kan kräva specialistkompetens.

Bedöma barns mognad för delaktighet

Kunskapsstödet ger en kunskapsbas och underlag för dialog och diskussion på arbetsplatsen om mognadsbedömningar för barns delaktighet.

 

Samtal med barn

Barn har rätt till relevant information, rätt att komma till tals och rätt till inflytande utifrån ålder och mognad. På Kunskapsguidens tema om samtal med barn hittar du som i ditt arbete möter barn stöd och information om hur du kan samtala med barn i olika åldrar.

Samtal med barn

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Bedömningsmetoder och insatser
Lägesrapporter
Läkemedelsrekommendationer
Meddelandeblad
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Nationella Kvalitetsregister
Nationella riktlinjer
Rekommendationer och vägledningar
Socialstyrelsens handböcker
Statistik och uppföljningar
Systematiska översikter och kartläggningar
Öppna jämförelser
 

 Teman