Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Mognad och mognadsbedömning

Bedömning av barnets mognad är komplext och måste göras från fall till fall. Det behövs generell kunskap om barns utveckling men också kunskap om och från det enskilda barnet. Det är också viktigt att förklara bedömningen för barnet.

​Det framgår inte i svensk lagstiftning eller i barnkonventionen hur mognad ska definieras men viss vägledning finns i bland annat förarbetena till lagarna:

  • Av förarbetena till socialtjänstlagen, SoL, och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, framgår att begreppet mognad handlar om förmågan att förstå och bedöma vilka konsekvenser den aktuella frågan medför.
  • Av förarbetena till patientlagen och tandvårdslagen framgår att det centrala för bedömningen av om barnet anses moget nog att ensam få ge sitt samtycke till en åtgärd är om barnet förstår åtgärden och vilka konsekvenser den kan få.
  • Mognad avser förmågan att förstå och bedöma konsekvenserna av en särskild fråga. Med mognad menas ett barns kapacitet att uttrycka sina åsikter om frågor på ett rimligt och självständigt sätt. (Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 12).

Mognad kan också beskrivas som i vilken grad någon har olika förmågor. Det kan exempelvis handla om att kunna hålla flera perspektiv samtidigt, kunna väga risker och möjligheter samt fördelar och nackdelar mot varandra samt tänka långsiktigt.

Viktigt att förklara bedömningen för barnet

Mognadsbegreppet är komplext och begreppets otydlighet kan leda till att olika personer gör olika bedömningar. Därför är det viktigt att förklara och motivera sin bedömning för barnet. Då skapas möjlighet för barnet att förstå och kanske ifrågasätta bedömningen. Dessutom skapar man praxis och viss enhetlighet för framtida mognadsbedömningar. Samstämmiga bedömningar skapar förutsättningar för att barnets delaktighet inom vård och omsorg ska bli mer likvärdig.

Mognadsbedömning måste göras  individuellt

Det går sällan att peka ut något exakt tillvägagångssätt som är rätt eller fel för att bedöma ett barns mognad. Därför är det är också svårt att ställa upp några exakta bedömningskriterier för att avgöra när ett barn har nått tillräcklig mognad. Bedömningen måste göras från fall till fall, utifrån vad det är för åtgärd, hur stort ingrepp den innebär och hur angelägen den är samt hur komplicerad frågan är att ta ställning till.

Viktigt med kunskap om och från barnet själv

Professionens förutsättningar att göra en mognadsbedömning kan variera. Ibland har en långvarig relation kunnat byggas upp till barnet. I andra fall träffar den professionella bara barnet vid något enstaka tillfälle. Då kan mognadsbedömningen behöva göras med kort varsel och utan att den professionella alls har träffat barnet tidigare.

Barnets föräldrar och andra vuxna personer i barnets närhet kan bidra med kunskap om hur de uppfattar barnets mognad. Men framför allt behöver man prata med barnet själv för att bilda sig en uppfattning om barnets egenskaper, intressen, identitet och relationer. På så sätt går det även att få en uppfattning om barnets koncentrationsförmåga, grad av medvetenhet, språk och sinnesstämning. Allt sammantaget ligger till grund för en bedömning av barnets mognad.

Mognad påverkas av barnets utveckling och erfarenheter

Det är viktigt att ta hänsyn till individuella skillnader i barns förmåga vid samma ålder och hur de reagerar i olika situationer. Ett barn kan ha uppnått olika utvecklingsnivå inom olika områden. Att ett barn är fysiskt välutvecklat betyder inte att barnet har uppnått en motsvarande intellektuell mognad. På samma sätt kan ett barn som till exempel är sen i sin talutveckling ha uppnått en relativt hög intellektuell mognad.

Mycket talar för att barnets tidigare erfarenheter till stor del ligger till grund för den kompetens och mognad barnet har, snarare än ålder och utveckling. Mognaden kan påverkas av exempelvis kriser. Ett barn som varit med om svåra beslut tidigare, kanske till följd av en kronisk sjukdom eller brister i omsorgen, kan ha en större mognad i vissa avseenden än jämnåriga – eller omvänt blivit försenade i sin mognadsutveckling.

Barn i behov av särskilt stöd

För att  ett barn som har behov av särskilt stöd ska kunna komma till tals och för att kunna göra bedömningar av det barnet berättar kan den professionella behöva speciell kunskap, erfarenhet och inlevelseförmåga. Det är viktigt att visa respekt för barnets person, bortom funktionsnedsättningen men också vara medveten om att funktionsnedsättningen kan påverka barnets liv och förutsättningar.
Barnet bär på en stor och unik kunskap om sig själv, med vissa specifika färdigheter och begränsningar. Att säkra delaktigheten för barnet eller att förstå barnets berättelser kan kräva specialistkompetens.

Det kulturella sammanhanget

Barn utvecklas i allt väsentligt efter samma principer oavsett kulturell bakgrund. Men familjens betydelse kan variera mellan olika kulturer och synen på barnet och barnets roll i familjen kan också vara olika. Även barns och familjers syn på vård och omsorg kan påverkas av kulturell bakgrund. Det kan innebära att man behöver vara extra lyhörd och öppen i kommunikationen om barnet har en annan kulturell bakgrund.

Ensamkommande barn och unga

Ensamkommande barn och unga har ofta varit med om både våldsamma konflikter, uppskakande förluster och en farlig flykt till Sverige. Erfarenheterna kan påverka både barnets psykiska hälsa, mognad och utveckling. Samtidigt har de flesta också resurser och egenskaper som gör att de klarar av att hantera de risker de har utsatts för. Många har en förmåga att ta ett stort ansvar. Därför kan det finnas anledning att avlasta barnet ansvar. Men det är lika grundläggande att stötta ett ensamkommande barns kompetens och erbjuda barnet delaktighet och inflytande i frågor som rör honom eller henne.

Mognad inom hälso-och sjukvården och tandvården
Det centrala för bedömningen av om ett barn ska anses moget nog att ensam få ge sitt samtycke till en sjukvårdsåtgärd är om barnet förstår hälso- och sjukvårdsinsatsen samt vilka konsekvenser insatsen kan få. Vilken mognad som krävs i det enskilda fallet beror på vårdåtgärdens art och angelägenhetsgrad. Det kan till exempel vara skillnad mellan att samtycka till en undersökning och till en läkemedelsbehandling eller ett kirurgiskt ingrepp. Exempelvis bör ett litet barn själv kunna begära och få ett sår omplåstrat, medan det krävs en avsevärd mognad för att barnet själv ska kunna bestämma över mer omfattande behandlingar och ingrepp. Ett barn som är tillräckligt moget har även själv möjlighet att initiera en åtgärd. Detsamma i tandvården.

Hälso- och sjukvårdspersonalen bör göra väl avvägda mognadsbedömningar så att barnet inte behöver fatta beslut som det inte är moget  för. Även om barnet är moget nog att själv fatta beslut om en viss vård eller behandling bör professionella sträva efter att involvera barnets vårdnadshavare.  Detta gäller inte om barnet motsätter sig det eller om det inte anses vara för barnets bästa.

Mognad inom socialtjänsten

I  socialtjänstlagen (SoL) och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) framgår att barnets åsikter och inställning i frågor som rör barnet ska tillmätas betydelse i förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. I lagarna förekommer vissa åldersgränser för när barnet får vara med och bestämma. Men det finns ingen nedre åldersgräns för när barn ska får komma till tals och bli lyssnade till.

Vid beslut om hur stor betydelse barnets åsikter ska ha i en viss fråga måste enligt förarbetena kriterierna ålder och mognad övervägas. Man måste i varje enskilt fall bedöma barnets förmåga att förstå det som han eller hon ska uttrycka sin åsikt om och anpassa situationen och informationen utifrån det. Ett yngre barn behöver vanligen mer ledning än ett äldre barn. Att ta hänsyn till individuella skillnader i barnets förmåga vid samma ålder och hur han eller hon reagerar i olika situationerär viktigt.  Att barnets åsikter har betydelse i förhållande till ålder och mognad innebär att socialtjänsten behöver ha kunskap om barns fortlöpande utveckling, behov och förmåga.

Podd om att bedöma barns mognad för delaktighet

Barn har rätt att få information och bli hörda i kontakt med vård och omsorg, och det de säger och tycker ska vägas in i besluten som fattas. I avsnitt 10 av podden På djupet kan du lyssna på Greta Rydermark Schibbye, specialistsjuksköterska, Thereze Lundborg, enhetschef på socialtjänsten och Thomas Jonsland, utredare på Socialstyrelsen.


Bedöma barns mognad för delaktighet

Kunskapsstödet ger en kunskapsbas och underlag för dialog och diskussion på arbetsplatsen om mognadsbedömningar för barns delaktighet.

 Bedöma barns mognad för delaktighet på Socialstyrelsens webbplats (pdf)

Samtal med barn

Barn har rätt till relevant information, rätt att komma till tals och rätt till inflytande utifrån ålder och mognad. På Kunskapsguidens tema om samtal med barn hittar du som i ditt arbete möter barn stöd och information om hur du kan samtala med barn i olika åldrar.

Samtal med barn

Barns och ungas rätt i vården

Kunskapsstödet ger information om barnkonventionen, hur man kan förverkliga den och göra den till ett praktiskt och användbart redskap i arbetet med barns rättigheter inom vården.

Barns och ungas rätt i vården

 

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Bedömningsmetoder och insatser
Lägesrapporter
Läkemedelsrekommendationer
Meddelandeblad
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Nationella Kvalitetsregister
Nationella riktlinjer
Rekommendationer och vägledningar
Socialstyrelsens handböcker
Statistik och uppföljningar
Systematiska översikter och kartläggningar
Öppna jämförelser