Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Prata med tonåringar och unga vuxna

När föräldrar börjar prata med sina barn om donationen först i tonåren eller senare beror det ofta på att det av olika skäl inte blivit av tidigare. Men bättre sent än aldrig. Barnet har rätt att veta och att berätta är alltid ett bättre alternativ än att barnet inte får veta.

Även om du har bestämt dig för att berätta om donationen för din son eller dotter nu, är det naturligt att ha blandade känslor inför det. Du kanske ser fram emot samtalet och att slippa oron att han/hon ska få reda på det på något annat sätt.

Men du kanske också känner dig orolig för hur din son eller dotter ska reagera eller vad som kan hända om han eller hon tar kontakt med sin donator. Prata gärna igenom dina tankar och känslor med någon du har förtroende för. Du kan också läsa mer om olika funderingar under avsnittet Vanliga frågor.

Här finns några generella råd och förhoppningsvis hittar du med hjälp av dessa ett sätt som är bäst för just din familj.

  • Försök att välja ett tillfälle då det inte händer andra utmanande saker i ditt barns liv.
  • Förbered dig på ett samtal där du på ett enkelt och tydligt sätt förklarar varför du/ni valde donationsbehandling för att bilda familj. Att barnet var mycket efterlängtat och att du/ni är glada att ni kunde bli föräldrar till honom/henne.
  • Förbered dig också på att berätta om hur donationsbehandlingen gick till.
  • Om ni är två föräldrar så är det bra om båda är med.
  • Se till att det finns tillräckligt med tid för frågor som din son eller dotter kan tänkas ha.
  • Ha fokus på vad ditt barn behöver och försök att inte belasta ditt barn med dina egna känslor.


Var beredd på frågor och reaktioner

Du behöver vara beredd att förklara varför du/ni har väntat tills nu med att berätta om donationsbehandlingen. För en del tonåringar och unga vuxna är det jobbigast att föräldrarna har undanhållit sanningen under så många år. Det är vanligt att barnet undrar vilka andra personer som känner till detta, hur det är med deras syskon (om sådana finns) och har frågor om donatorn.  Barnets möjligheter att få veta mer om sin donator beskrivs i avsnittet Om du vill veta mer om ditt ursrprung.

Tonåringar och unga vuxna kan reagera väldigt olika på att få veta att de blev till genom donationsbehandling. För en del är det inte så dramatiskt och de kanske har anat något, medan andra reagerar med bestörtning, och blir ledsna eller arga. Några har massor med frågor på en gång medan andra kan behöva fundera på egen hand. 

Visa att du finns tillgänglig för att prata om detta nu eller senare. Du kan berätta att barnet kan söka samtalsstöd för sig själv, till exempel på en ungdomsmottagning som finns på många håll i landet. Hela familjen kan också söka stöd hos kommunens familjerådgivning eller enhet för råd och stöd. Du kan läsa mer om olika funderingar under Vanliga frågor och svar.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?