Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Vanliga frågor och svar

Här kan du läsa om olika funderingar och frågor som andra som bildat familj med hjälp av donationsbehandling har haft. Kanske kan du hitta stöd och råd med hjälp av dem.

Fråga: Varför ska jag prata med mitt barn att det blivit till med hjälp av en donator – det är ju jag som är föräldern?

Svar: Ja, självklart är du barnets förälder, men man vet att det är bäst för hela familjen om man är öppen och ärlig om viktiga frågor, som om hur familjen bildats. Dessutom kan det vara praktiskt svårt att hålla en så stor hemlighet från barnet. Det finns nästan alltid personer i ens närhet som vet om att barnet blev till med hjälp av donationsbehandling och det är svårt att kräva total tystnad om detta. Det finns därmed alltid en risk att barnet får höra om detta av någon annan person eller på något oplanerat sätt, vilket kan skada förtroendet mellan barnet och föräldrarna och bör därför undvikas. Du kan läsa mer under avsnittet ”Varför ska föräldrar prata med barnet?”

Fråga: Vad ska jag svara när folk kommenterar att mitt barn inte är likt mig? 

Svar: Det är väldigt vanligt att människor kommentarer barns utseende och huruvida de är lika eller inte lika sina föräldrar eller andra personer i familjen. Sådana kommentarer kan vara lite svåra att hantera när man har använt donationsbehandling för att bilda familj och det saknas en genetisk länk mellan barnet och dig eller den andra föräldern. Om du inte vill gå in på att ni använt donationsbehandling kan du svara med en neutral motfråga ”jaha, tycker du det?”. Andra exempel på neutrala svar som föräldrar använder är ”ja, han/hon är verkligen helt sin egen” eller ”ja, han/hon är nog mest lik sin pappa/mamma/andra mamma”. I andra fall kan en kommentar om barnets utseende vara ett bra tillfälle att berätta om donationen, exempelvis ”ja, jag (vi) fick barn med hjälp av donationsbehandling så han/hon har ju säkert en del drag från sin donator. Det är lite spännande för vi vet ju nästan ingenting om donatorn.” 

Fråga: Jag har svårt att prata om donationen för att jag blir så ledsen – vad ska jag göra?

Svar: Att man själv eller ens partner inte kunde få biologiska barn kan vara en stor sorg som kan ta lång tid att komma över. Som ensamstående kvinna kan man också sörja att man inte kunde bilda familj med en partner. Några föräldrar har berättat att de var hjälpta av att börja prata om donationsbehandlingen redan när barnet låg på skötbordet. De kunde pröva olika ord och uttryck för att berätta och det gjorde heller inget om de blev ledsna när de pratade. Om du har svårt att hantera din sorg kan du också söka professionellt samtalsstöd för att komma vidare i dina känslor.

Fråga: Finns det risk att mitt barn eller hela familjen pekas ut som annorlunda om jag berättar att vår familj bildades med hjälp av donation?

Svar: Att bilda familj med hjälp av ägg eller spermier från en donator blir allt vanligare i Sverige och man kan utgå från att de flesta känner till att donationsbehandling finns. Du får dock räkna med att du kan få en del nyfikna frågor och att inte alla riktigt förstår vad det innebär att bilda familj med donationsbehandling. Genom att svara på frågor och berätta om din familj kan du bidra till att upplysa människor i din omgivning och också avdramatisera detta sätt att bilda familj. Å andra sidan är du ju inte heller skyldig andra att svara på närgångna frågor – det ska inte vara på er bekostnad. Du kan alltid hänvisa till generell information om behandling och familjebildning på nätet. Patientföreningen Barnlängtan har till exempel en broschyr som riktar sig till närstående.

Fråga: Tänk om mitt barn berättar om donationen för alla möjliga människor?

Svar: När du börjar prata med ditt barn om att er familj blev till med hjälp av donationsbehandling innebär det också att du tappar kontrollen över denna information. Det kan vara naturligt att känna viss oro över detta, samtidigt som man ju som förälder aldrig har full kontroll över vad ens barn berättar för andra människor. Kom ihåg att det numera finns många slags familjer som har blivit till på olika sätt. Många kvinnor och män behöver sjukvårdens hjälp för att kunna bli förälder och din familj är en av flera tusen familjer i Sverige som har bildats med hjälp av donationsbehandling.

Fråga: Jag vill vänta med att berätta för att jag inte litar på att vissa personer i min omgivning kan acceptera att jag/vi gjort donationsbehandling – hur ska jag göra?

Svar: I vissa fall kan det vara så att det finns en speciell anledning att vänta med att berätta, att du som förälder bedömer att det just nu inte är lämpligt av något skäl. Här är det viktigt att du själv eller ni som föräldrar hittar ett gemensamt förhållningssätt och tydligt har tänkt igenom vad som är bäst i er familj och på vilket sätt ni ska gå tillväga. Det kan också vara bra att diskutera igenom situationen med någon som du har förtroende för i din omgivning eller med en professionell samtalskontakt. Ibland kan en utomstående hjälpa en att se nya lösningar.

Fråga: Vad ska jag kalla donatorn?

Svar: Det bästa är att kalla donatorn just ”donator”. När du pratar med ditt barn när det är litet kanske du använder ord som att ni fick spermier/ägg som lämnats på sjukhuset av ”en snäll man” eller ”en snäll kvinna”. Man ska undvika att använda ord som din ”riktiga pappa” eller ”riktiga mamma” för det är ju du och din eventuella partner som tar hand om barnet och är dess förälder.

Fråga: Mitt barn verkar helt ointresserat när jag pratar om hur det har blivit till – vad ska jag göra?

Svar: Barn kan reagera på väldigt olika sätt. Kanske är det andra saker som känns viktigare för ditt barn just nu, eller kanske behöver hon/han fundera lite på det du har berättat. Avvakta lite och prova att ta upp ämnet igen vid något senare tillfälle. Passa gärna på i samband med att ditt barn självt pratar om familjer eller hur barn blir till. Åker ni någon gång förbi sjukhuset, kan du passa på att säga ”där fick jag (vi) hjälp för att få dig”.

Fråga: Vilken roll kommer donatorn att spela i min familj?

Svar: Det är naturligt att ha funderingar kring donatorn men det går inte att förutsäga vilken roll donatorn kan komma att spela i just din familj, om någon alls. Barn som har blivit till med donationsbehandling i Sverige sedan 1985 har laglig rätt att få veta vem donatorn är. Det innebär dock inte att barnet kommer att vilja ta reda på information om donatorn, eller ta kontakt med donatorn. Donatorer vid svenska kliniker samtycker till att deras identitet får lämnas till barnet när det har uppnått mogen ålder, men donatorn har ingen skyldighet att ha någon kontakt med barn från deras donation. Forskningen visar att svenska donatorer inte förväntar sig någon speciell relation med barn från deras donation, och att de utgår från att barnen har föräldrar och en familj. När unga män och kvinnor tar kontakt med sin donator är det mycket individuellt hur den kontakten utvecklar sig. Ibland stannar det vid kontakt vid exempelvis Facebook eller något enstaka fysiskt möte, och i andra fall utvecklas en mer regelbunden kontakt. Du kan läsa mer under avsnittet Till dig som vill veta mer om ditt ursprung.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?