Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Våldsförebyggande arbete

Den som bedriver HVB ska fastställa rutiner för hur personalen ska förebygga, uppmärksamma och agera vid bland annat hot, våld och kränkningar.  En god och säker arbetsmiljö där personal trivs och känner sig trygg bidrar sannolikt till att personalen gör ett bra arbete. I sin tur leder det till kvalitet och en tryggare och säkrare miljö för ungdomarna. Personalen behöver både generell kompetens för att bemöta barn och unga med sociala och beteendemässiga problem och specifik kunskap om HVB-hemmets specifika målgrupp.

​Det våldsförebyggande arbetet kan liknas vid en pyramid med tre preventionsnivåer: 

  • Den första och grundläggande nivån (primärprevention) handlar om det som genomsyrar vardagen på boendet - vårdklimatet.
  • Den andra nivån (sekundärprevention) handlar om att skaffa kunskap om risker, utarbeta strategier för att förebygga våld samt beredskap för att hantera risksituationer.
  • Den tredje nivån (tertiärprevention) handlar om att tillämpa kunskap och strategier i upptrappade situationer.

Illustration av våldsförebyggande arbete på tre nivåer.

 

Gott vårdklimat – primärprevention

Det viktigaste preventiva arbetet äger rum i vardagen genom att bygga goda relationer och skapa trygghet. Klimatet skapar personalen och ungdomarna tillsammans, men behöver vara förankrat i hela organisationen. Verksamheten behöver präglas av humanistisk människosyn och icke-dömande synsätt.
Personalen behöver vara omsorgsinriktad, närvarande och vara uppmärksam på hur ungdomarna mår. Tydliga vardagsrutiner, rimliga ordningsregler och att personalen agerar konsekvent skapar förutsägbarhet.
Ett bra vårdklimat handlar också om att stärka ungdomarnas känsla av kontroll. Det kan ske dels genom att hjälpa dem att förstå och hantera sin situation, dels genom att värna deras behov av integritet och minska stress.

Den fysiska miljöns betydelse

Den fysiska miljön kan påverka ungdomarnas stressnivåer och risken för aggressivt beteende och våld.
Forskning talar för att eget rum med dusch och toalett är en viktig faktor för att värna ungdomarnas integritet, minska stress och aggressivitet. Trångboddhet eller överbeläggning är däremot en riskfaktor. Det är bra om ungdomarna kan göra sina rum personliga med möjlighet att reglera ljus, temperatur och ventilation.
I gemensamma utrymmen kan gott om plats, flyttbara sittmöbler och möjlighet att själv välja placering i förhållande till andra kan förebygga stress och aggressivitet. Tillgång till lugn och självvald avskildhet i gemensamma lokaler, där personalen ändå kan se ungdomarna, är ett bra komplement till privata boenderum.

God beredskap – sekundärprevention

Att vara medveten om vad som kan öka risken för våld är viktigt i ett förebyggande arbete. Personalen behöver ha gemensam kunskap om orsaker till våld och aggressivt beteende och samsyn kring hur våld och hot kan förebyggas. Självkännedom och känslomässig balans hos personalen är ytterligare en viktig faktor.
Att inkludera ungdomarna genom att fråga efter deras kunskaper och erfarenheter kring våld och hur det kan förebyggas är en annan preventiv åtgärd. Fråga vad som kan väcka ilska, hur ungdomen brukar reagera och vad som då kan inverka lugnande. Att systematiskt dokumentera ungdomarnas upplevelse av risker och behov kopplat till våldsamt beteende kallas säkerhets-, kris eller trygghetsplan. Anhörigas och socialtjänstens kunskaper om ungdomens vanliga sätt att reagera kan också vara värdefullt i det våldspreventiva arbetet.
Genom att befinna sig i närheten av ungdomarna och vara uppmärksam på tidiga tecken på att en situation håller på att trappas upp kan personalen agera direkt innan något händer.

Riskanalys

Verksamheten behöver analysera och hantera risker för våld. Med risk avses:
  • Individuella riskfaktorer som kan öka risken för våldsamt beteende hos enskilda ungdomar. Hit hör bland annat tidigare våld och aggressivt beteende. 
  • Externa riskfaktorer handlar om yttre orsaker som kan öka risken för våldsamt beteende. Personalens beteende och attityder utgör en central riskfaktor. Det kan också handla om bristande struktur/vardagsrutiner, ensamarbete, instabil personalgrupp eller dålig beredskap för upptrappade situationer.
  • Situationella risker handlar om situationer som ökar risken för våldsamt beteende som exempelvis trängsel, gränssättande situationer, bristande kontinuitet, oplanerade.

Hantera upptrappade situationer – tertiärprevention

Vid upptrappade situationer behöver personalen bibehålla ett respektfullt bemötande och agera enligt de rutiner som upprättats. Strategier för att dämpa upptrappade situationer:
  • Använda enkel, rak och tydlig kommunikation. Låta en personal kommunicera med ungdomen.
  • Lyssna och efterfråga ungdomens egna förslag på lösningar.
  • Samarbeta inom personalgruppen genom att utgå från de gemensamma strategier som bestäms.
Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd