Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Barn & unga Teman Samtal med barn Olika typer av samtal

Olika typer av samtal

Att barnet får information är en grundläggande förutsättning för att barnet ska kunna bli delaktigt I ett stödjande samtal får barnet möjlighet att ge uttryck för och formulera sig om sin situation, sina tankar och känslor. Ett utredande samtal med barn handlar om att klargöra och reda ut. I praktiken går de olika typerna och syftena med samtalen in i varandra.

Här beskrivs tre huvudsakliga typer av samtal med barn inom vård och omsorg:

  • informerande
  • stödjande
  • utredande.

Alla tre aspekterna kan komma in i alla slags samtal. Men det är viktigt att klargöra det huvudsakliga syftet både för sig själv och för barnet – och utgå från det i samtalet. Om syftet ändras under ett samtal, är det viktigt att vara tydlig med det gentemot barnet. Om barnet till exempel under ett informerande eller stödjande samtal berättar om något väldigt allvarligt och tidigare okänt, kan det huvudsakliga syftet skifta till utredande; det vill säga att ta reda på hur barnet mår och om det behövs någon form av åtgärd eller insats.

Informerande samtal

Att få relevant information är en rättighet, men täcker också viktiga behov. Barnet behöver få information för att kunna vara delaktig i sin vård och omsorg, för att kunna förstå sådant som har betydelse för dess hälsa och vardag. Information ges också för att förbereda barnet inför planerade insatser och åtgärder. Med förståelsen kan stressen och rädslan minska inför det som väntar.

Om en anhörig till barnet är aktuell inom socialtjänst eller hälso- och sjukvård kan det vara bra för barnet att  få information om den anhörige, såsom som diagnos, behandlingar, undersökningar och biverkningar. Relevant information kan i vissa sammanhang minska barnets känsla av utanförskap, rädsla eller skuldkänslor. Uppgifter  som omfattas av sekretess får dock inte lämnas till barnet. Ett sätt att kunna informera barnet om uppgifter som omfattas av sekretess är att den anhörige ger sitt samtycke.

Inledande och fortlöpande information

Information får ofta stort utrymme i inledningen av en kontakt eller ett samtal. nformation får ofta stort utrymme i inledningen av en kontakt eller ett samtal.
Barnet behöver även få fortlöpande information om vad som händer just nu och vad som planeras framöver. Barnet behöver också informeras om sådant som redan har gjorts och ägt rum, och vad det har lett fram till.

Anpassad information för det enskilda barnet

Informationen behöver anpassas till barnets ålder, mognad, förmågor och förutsättningar. Inom  hälso- och sjukvården finns det särskilt reglerat att informationen  ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar.

Berätta lite i taget och anpassa till hur barnet reagerar. Barnets förmåga att ta till sig information handlar delvis om hur tryggt barnet känner sig. Du som professionell behöver även vara lyhörd för barnets behov i just detta samtal och vara observant på hur delaktig barnet vill vara. Om barnet inte verkar vilja delta aktivt kan information ges mer direkt till medföljande förälder.

Försäkra dig om att barnet förstått

Att försäkra sig om att barnet har förstått är lika viktigt som att ge information. Ett sätt kan vara att låta barnet återberätta vad du har sagt. Ibland kan det vara bra att använda bilder, låta barnet visa på en docka eller att rita eller skriva.

Enkelt och tydligt, muntligt och skriftligt

Informationen ska vara enkel och tydlig, utan att viktiga detaljer förloras. Många barn betonar att de vill veta vilken hjälp de kan få, vilka kontakter som tagits, och vad som händer när de berättat. Muntlig information kan behövas kompletteras med skriftlig eller hänvisning till webbplats. Ytterligare ett sätt är att visualisera informationen med hjälp av bilder och symboler.

Ge utrymme för reaktioner från barnet

Informationen kan väcka starka känslor och barnet behöver få utrymme att reagera, diskutera och ställa frågor. Din roll som professionell är att bekräfta barnets reaktion, genom att benämna känslorna som dyker upp. Du behöver vara lyhörd för vad barnet vill och behöver veta.

Stödjande samtal

Ett stödjande samtal innebär att barnet får ge uttryck för och formulera sig om sin situation, sina tankar och känslor.  Det är ofta i sig stärkande och utvecklande för barnet. Inte minst brukar barnet förstå sig själv bättre och det som händer omkring, just bara av att sätta ord på det. Uppgiften för dig som professionell blir att stödja genom att lyssna, ta emot och bekräfta det barnet ger uttryck för.

Att bekräfta barnet

Bekräfta handlar om att benämna, beskriva, lägga märke till och lyfta fram sådant som barnet säger och gör, sådant som barnet kan vara stolt över och växa av, till exempel barnets förmåga att uttrycka en viss tanke eller känsla, eller beskriva en särskild händelse
Ytterligare en viktig form av bekräftelse är att giltigförklara och normalisera de beteenden och upplevelser barnet berättar om. Att fokusera på det som fungerar, istället för på det som inte gör det, ökar chanserna till positiv förändring. Att snarare fråga sig vad det är som gör att det här barnet må bra i vissa stunder, än att fråga sig varför barnet mår dåligt i andra stunder.

Känsla av sammanhang

Att stödja barnet till ökad grad av känsla av sammanhang innebär att stärka känslan av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. I grunden handlar det om barnets behov av att förstå

  • vad som händer i och omkring dem själva (begriplighet)
  • meningen med att bry sig om och vara delaktig i sitt eget liv (meningsfullhet
  • vilka resurser som finns tillgängliga i deras alldeles egna inre och hos andra omkring (hanterbarhet).

Stödja möjlighet till förändring

Stödjande samtal kan syfta till att positivt påverka, utveckla, förändra och förbättra barnets situation. En grundläggande förutsättning är att barnet får sätta ord på sina tankar, känslor och erfarenheter. Om syftet med samtalet är att öka barnets motivation till förändring kan ett sätt vara att invänta barnets egna förslag och vägar till förändring, de är ofta bättre och mindre omfattande än man tänkt sig. Du kan formulera enkla realistiska mål, som följs upp med korta intervaller. Förhoppningsvis kan bekräftelser leda till att barnet får egna tankar och idéer om nya mål, nya små steg framåt. Konkreta frågor att ställa kan vara
  • När var det bra?
  •  Vad var bra?
  • På vilket sätt var det bra?

Utredande samtal

Ett utredande samtal med barn handlar om att klargöra, förklara och reda ut. Samtalet genomförs både utifrån barnets formella rättighet att komma till tals och för att information från barnet behövs för att kunna göra en adekvat bedömning av barnets bästa och barnets behov. En bedömning som sedan kan ligga grund för beslut om insats eller åtgärd. Det barnet berättar blir då som en del i beslutsunderlaget.

Barnets egna berättelser 

Barnets egna berättelser är centralt i det utredande samtalet, det är viktigt att barnets beskrivningar är så opåverkade som möjligt. Samtalet behövs för att förstå barnets reaktioner, beteenden och utvecklingsnivå och för att komma fram till barnets problem och resurser. Du kan behöva betona för barnet att hens unika erfarenheter är viktiga och värdefulla för att komma fram till vad som är bäst för hen.
 
Som samtalsledare gäller det att inte utgå från sina egna tolkningar och perspektiv i formulering av frågor. Tänk på om eventuell förhandsinformation kan påverka samtalet. Kunskap om öppna och ledande frågor är viktiga för att barnets berättelse ska bli så opåverkad som möjligt. Barnets berättelser kan påverkas av spänningar i relationer till föräldrar och andra viktiga vuxna. Det vill säga att barnet av beroende och lojalitet eller på grund av direkta hot och manipulationer inte har möjlighet att utrycka just sin egen berättelse, sina egna önskemål. För att lyckas få fram barnets opåverkade berättelser behövs kunskap om öppna och ledande frågor och andra samtalstekniker.

Vid misstanke att ett barn far illa

Ibland uppstår misstankar om att ett barn far illa som ett bifynd i samband med en undersökning eller ett samtal om något helt annat. Det innebär att du måste vara beredd på att skifta syfte och upplägg med ett samtal då misstankar om att barnet far illa uppstår. Du behöver också beskriva detta för barnet, så att barnet förstår vad som händer i samtalet. Enligt 14 kap. 1 § i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, är den som är verksam inom socialtjänsten, hälso- och sjukvården och tandvården skyldig att göra en anmälan vid misstanke eller kännedom om att ett barn far illa.
Syftet med samtalet kan därför bli att skaffa så mycket information från barnet att misstanken kan avfärdas eller förstärkas. Du kan därefter behöva ställa ytterligare frågor, för att få nödvändig och tillräcklig information till anmälan. Det är viktigt att inte fråga för mycket, frågorna måste vara relevanta för din roll och för situationen. Fundera över vad du behöver veta just nu; vad är relevant, vad är tillräckligt. Notera att för att göra en anmälan behöver man inte vara säker på att barnet far illa, utan det räcker med en misstanke.

Samtal i socialtjänsten med barn som far illa

När samtal förs inom socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa, som en del av en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL, blir förutsättningarna annorlunda än i övriga fall inom vård och omsorg. I dessa samtal handlar det om att få en mer fördjupad och uttömmande information om barnets utsatthet, för att socialsekreteraren ska kunna göra en så bra bedömning som möjligt av vilka behov barnet har. Att i samtal med barnet få beskrivningar av konkreta erfarenheter och upplevelser av till exempel försummelse och övergrepp kan vara enda sättet att få den här informationen. Dessa samtal ligger bland annat till grund för risk- och skyddsbedömningar. Utifrån detta ska socialsekreteraren se till att barnet får det skydd och stöd det behöver, vilket kan inbegripa insatser från socialnämnden.

Många barn har farit illa en längre tid innan det uppmärksammas. En del barn är utsatta för flera olika risker samtidigt. Barn beskriver att de försökt signalera genom att på olika sätt agera och berätta, men att de vuxna inte har hört, sett eller förstått. Fler utsatta barn kan upptäckas genom att våga fråga. Ett sätt kan vara att ställa rutinmässiga frågor om våld och utsatthet.

Utredande samtal är också stödjande

Ett utredande samtal kan också vara stödjande för barnet.  Även om samtalet är i utredande syfte får barnet möjlighet att berätta och beskriva sina erfarenheter, vilket är en viktig förutsättning för att förstå; för att stärka sin känsla av sammanhang. Att vuxna bryr sig och tar barnet på allvar kan också vara stärkande för barnet. Om barnet inte blir tystat utan visas ett ärligt intresse, ökar chansen att barnet berättar även en annan gång.
Ett stödjande förhållningssätt är viktigt både för att visa omtanke om barnet i stunden och för att barnet ska känna sig trygg med att dela med sig av så mycket relevant information som är möjligt. Som professionell vuxen har du också ansvar för att barnet inte berättar mer än nödvändigt och mer än de själva egentligen vill.

Att samtala med barn - kunskapsstöd för socialtjänsten, hälso-och sjukvården samt tandvården

Alla kan prata med barn. Alla kan också utveckla sin förmåga att prata med barn. Socialstyrelsens kunskapsstöd Att samtala med barn  ger en generell och grundläggande bas, till stöd för professionella i att samtala med barn. Kunskapsstödet riktar sig till alla som har samtal med barn inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och tandvård. Med barn avses alla under 18 år.

Att samtala med barn - kunskapsstöd för socialtjänsten, hälso-och sjukvården och tandvården på Socialstyrelsens webbplats

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Bedömningsmetoder och insatser
Lägesrapporter
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Rekommendationer och vägledningar
Socialstyrelsens handböcker
Statistik och uppföljningar
Systematiska översikter och kartläggningar

Webbplatser med information om när barn misstänks fara illa

Webbplatsen tidigatecken.nu innehåller information om fysiska och psykiska tecken på att ett barn mår dåligt eller far illa samt hur du ska agera vid misstanke.

Webbplatsen dagsattprataom.se innehåller stöd för att prata om sexuella övergrepp. Information finns för barn och unga, vuxna och för professionen.

Stiftelsen Allmänna barnhuset står bakom båda webbplatserna.

​Stiftelsen Allmänna barnhuset

På Stiftelsen Allmänna barnhusets webbplats hittar du:

Att intervjua barn - vägledning för socialsekreterare (pdf)

Barn och ungas rätt i vården (pdf)

Barnen vill –Vågar vi (pdf)