Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Utredning

En grundläggande utredning bör göras på alla barn och ungdomar som söker vård för sömnsvårigheter, oavsett typ av störning. Sömnstörningar kan vara en del av symtombilden vid till exempel depression, ångest, autism eller adhd.

​Man bör göra en noggrann anamnes kring hur sömnsvårigheterna började, hur de yttrar sig och hur de påverkar barnet och familjen för övrigt. Andra exempel på frågor att lyfta är hur familjens psykosociala situation ser ut, hur miljön runt sovsituationen ser ut och hur familjen försökt lösa problemen.

Kroppsliga sjukdomar och olika typer av läkemedel kan påverka både sömn och vakenhet. Man kan behöva göra utredningar för att vara säker på att en kroppslig sjukdom inte är orsaken till sömnstörningen. Hos barn med flerfunktionsnedsättningar som har sömnstörningar behöver ofta flera olika specialiteter och kompetenser samverka.

Sömnsvårigheter kan vara en del av symtombilden vid till exempel depression, ångest, autism eller adhd. Psykiatrisk och utvecklingsmässig bedömning kan därför ibland behövas.

Sömndagbok under minst 2–3 veckor är ett viktigt hjälpmedel. Sömndagboken bör anpassas men ska alltid innefatta tidpunkt då barnet lägger sig och stiger upp, både vardagar och helger. Videoinspelning av barnets beteende under sömnen kan vara till hjälp för att förstå till exempel sömnrelaterade andningsstörningar och parasomnier.

Att tänka på för olika åldrar

Sömnhygien anpassad till barnets ålder och situation är alltid förstahandsbehandling till barn med sömnstörning.

Spädbarn

Före 3–4 månaders ålder sover barnet oregelbundet och först därefter utvecklar det en naturlig dygnsrytm. Regelbundna uppvaknanden under natten är naturligt och inte en störning. En sömnstörning innebär att barnet inte kan somna på kvällen eller inte kan somna om efter ett nattligt uppvaknande.

En orsak till sömnproblem är att barnet inte kan somna utan föräldrarnas närhet. Risken finns då att föräldrarna på grund av utmattning har svårt att ge barnet lugn och trygghet.

Andra orsaker till barnets sömnproblem kan exempelvis vara tandsprickning, förkylning, öroninflammation, urinvägsinfektion, kolik eller födoämnesallergi.

Annat att tänka på i anamnesen är störd anknytning, om det förekommer våld i barnets närhet eller om mamman är deprimerad.

För att undvika plötslig spädbarnsdöd är det viktigt att barnet har säkra sömnrutiner. Barnet ska sova på rygg, ha lagom temperatur i sovmiljön och helst sova i egen säng före tre månaders ålder.

Småbarn 1–5 år

Småbarn behöver 11–14 timmars sömn per dygn, med stora individuella variationer. Barnet sover allt mindre dagtid.

Mardrömmar, nattskräck, sömngång och sömnrelaterade andningsstörningar som apné och snarkning är vanligt i den här åldern.

Andra vanliga orsaker som kan störa barnets sömn är astma, eksem, klåda, förstoppning, sängvätning och springmask.

Viktigt att tänka på är att sömnstörningen kan bero på att barnet känner ängslan eller ångest. I den här åldern kan även adhd och autismspektrumstörning debutera.

Skolbarn 6–12 år

Skolbarn behöver 10–11 timmars sömn per dygn med stora individuella variationer.

En vanlig orsak till sömnstörning hos skolbarn är överstimulering genom att barnet tillbringar mycket tid framför datorer, läsplattor och TV. Barnet blir alltmer självständigt och risken finns att föräldrarna tappar greppet om barnets sömnbehov, sömnvanor och sömnproblem.

Andra orsaker till sömnstörningen kan vara adhd, depression eller ångest.

Ungdomar 13–18 år

Förskjuten dygnsrytm är vanligt under puberteten och kan leda till inlärningssvårigheter. Många ungdomar sover för lite på vardagarna och tar igen sömnbristen under helgerna. Många har då svårt att somna på söndag kväll och är trötta på måndag morgon, något som kan bidra till en ond cirkel med dygnrytmstörningar.

Andra orsaker till sömnstörningen kan vara stress på grund av höga prestationskrav i skolan, problem med kamrater eller i familjen.

Sömnstörning är ett vanligt symtom vid depression hos ungdomar, och är ibland det första symtomet. Insomningsproblem, nattligt uppvaknande och tidigt morgonuppvaknande är mycket vanligt hos barn som har en depression.

Sömnstörning hos barn med flerfunktionsnedsättningar

Sömnstörningar är vanligare hos barn som har flerfunktionsnedsättningar än hos övriga befolkningen. Orsakerna kan vara många och komplexa. Samverkan mellan flera olika kompetenser är därför ofta nödvändig för att lösa problemet.

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd