Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Säkerhet på HVB

HVB för barn och unga ska ha rutiner för hur personalen ska förebygga, uppmärksamma och agera vid kränkningar, övergrepp, hot, våld och självskadebeteenden. Föreståndaren ansvarar för att det finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på hemmet för att skapa trygghet och säkerhet för alla som vistas där.

Till dig som ansvarar för introduktionen
Komplettera gärna genomgången av kunskapsområdet med
- verksamhetens rutin för att uppmärksamma och agera vid kränkningar, övergrepp, hot, våld och självskadebeteenden
- verksamhetens rutin för en drogfri miljö
- verksamhetens rutin för att anmäla oro
- verksamhetens lex Sarah-rutin.

​Barn och unga som placeras i hem för vård eller boende, HVB, ska få en trygg och säker vård. Barnen eller de unga ska behandlas med aktning för sin person och egenart och inte utsättas för kränkande behandling. Barn och unga som placeras i HVB kan ha svårt med den egna självkontrollen eller att värna sin egen integritet. Dessa svårigheter påverkar förutsättningarna för säkerheten i verksamheten. Säkerheten påverkas också av om verksamheten tar emot blandade målgrupper.

Verksamheten ska ha rutiner för hur personalen ska förebygga, uppmärksamma och agera vid kränkningar, övergrepp, hot, våld och självskadebeteenden. Föreståndaren ansvarar även för att det finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på hemmet för att skapa trygghet och säkerhet för alla som vistas där. Verksamheten ska ha en tillräcklig bemanning för att säkerställa en trygg och säker vård.

Personalen på HVB ska uppmärksamma de placerades behov och ge stöd, vård och omsorg. I den dagliga omsorgen kan personalen uppmärksamma missförhållanden eller risker för missförhållanden. Personalen har då en skyldighet att agera för att undvika att missförhållanden fortgår eller uppstår.

Vissa barn och unga kan vara särskilt utsatta, både inom den egna verksamheten och utanför. Personalen behöver ha kunskaper i hur de ska uppmärksamma särskilt utsatta barn och hur de ska agera om en incident inträffar, om de uppmärksammar att ett barn far illa eller om de bedömer att det finns en risk för ett missförhållande.

Säkerhet

Föreståndaren ansvarar för att göra en lämplighetsbedömning inför varje beslut om inskrivning av en ny person i verksamheten. I bedömningen ingår bland annat om vården kan ges under trygga och säkra former och om placeringen kan innebära negativ påverkan mellan de placerade personerna. Man bör ta reda på om skillnader i problembild, ålder och mognad, och kön mellan de placerade personerna kan påverka placeringen negativt.

Barn som är placerade i ett HVB bör ha ett eget rum. Om det är aktuellt med delat rum bör man göra en bedömning av om det är lämpligt utifrån berörda personers inställning till att dela rum och risker som kan finnas med delat rum.

Föreståndaren ska snarast underrätta socialnämnden om han eller hon bedömer att någon som är placerad i verksamheten omöjliggör eller allvarligt försvårar meningsfulla vård- eller hjälpinsatser för sig själv eller andra som vistas där, eller behöver annan vård än den verksamheten kan erbjuda.

Föreståndaren ansvarar även för att det finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på hemmet. Syftet med ordningsreglerna är att skapa trygghet och säkerhet för alla som vistas där. Ordningsreglerna ska utarbetas under medverkan av företrädare för de boende och följas upp regelbundet. Reglerna ska vara tillgängliga och välkända för både boende och personal.

Hotfulla situationer

Det förekommer att ungdomar som är placerade på institution blir fysiskt aggressiva och gränsöverskridande. Personalen behöver kunskap om vilka situationer som kan trigga frustration och våldsamma situationer hos de inskrivna, och kunskaper för att veta hur de ska hantera en hotfull eller våldsam situation om den uppstår. Verksamheten ska regelbundet genomföra riskanalys för att se om det finns risk att missförhållanden inträffar i verksamheten som kan drabba de inskrivna. Genom att analysera vilka situationer som kan leda till frustration hos de inskrivna kan verksamheten skapa rutiner och vidta andra åtgärder för att försöka undvika dessa situationer.

Många barn och unga som varit utsatta för stora känslomässiga påfrestningar har en tendens att överreagera i vardagen. En liten frustration, som att inte få sin vilja igenom, kan leda till raseri. En rädsla för något oväntat eller obekant kan leda till panik. En separation från en kamrat som flyttar kan leda till förtvivlan.

Starka känslor smittar lätt av sig. Om en av de placerade blir utagerande eller hotfull behöver personalen försöka möta denne utan att själv dras in i känslan. Personalen behöver möta upp där barnet eller den unge befinner sig känslomässigt och förmedla en förståelse. Genom att själv vara lugn så hjälper personalen barnet eller den unge att lugna sig. Man bör aldrig lämna barn ensamma med svåra känslor. Personalen kan hjälpa henne eller honom att sätta ord på känslan, dämpa och lugna, och erbjuda en väg ut ur det svåra känsloläget, till exempel genom en avledande aktivitet.

Vid svåra situationer kan man som vuxen omsorgsperson behöva stöd från andra vuxna. Om ett barn eller en ungdom blir så våldsam och utagerande att personalen inte kan hantera situationen bör man tillkalla polis.

Uppmärksamma tecken på missbruk

Varje HVB ska ha rutiner för hur man ska upprätthålla en drogfri miljö. Personalen behöver vara uppmärksam på tecken hos barnet eller den unge som kan tyda på missbruk.

Det kan vara svårt att upptäcka att någon har eller håller på att utveckla ett missbruk. Signalerna kan blandas ihop med ett helt normalt tonårsbeteende. Ofta anstränger sig den som missbrukar för att dölja sitt missbruk. Det är därför viktigt att se en personlighetsförändring i sin helhet.

Signaler på missbruk kan vara sämre prestation i skolan, skolk, nytt umgänge och intressen, förändrad dygnsrytm, nedstämdhet och kraftiga humörsvängningar. Ett annat tecken är större behov av pengar, aggressivitet, mindre aptit eller ett stort sömnbehov.

Begränsningsåtgärder och samtycke

Insatser som ges inom socialtjänsten ska utgå från den enskildes individuella behov och förutsättningar. Barnets eller den unges privatliv ska värnas i alla situationer, även vid institutionsvård.

Varken offentliga eller enskilda HVB har möjlighet att vidta tvångsåtgärder eller göra inskränkningar i grundlagsskyddade fri- och rättigheter, som exempelvis kropps- eller rumsvisitationer, utan stöd av lag. Det gäller oavsett om den unge placerats enligt socialtjänstlagen, SoL, eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Bestämmelser i LVU ger enbart SiS-institutioner möjlighet att i vissa fall genomföra sådana åtgärder.

I vissa fall kan barn och deras vårdnadshavare, eller unga, samtycka till exempelvis urinprovstagning, som en del i en behandling vid missbruk eller beroende. Urinprover kan då genomföras som ett stöd för den enskilde, om den samtycker till det, men inte för att kompensera för bristande bemanning eller bristande överblick i verksamhetens lokaler. Ett sådant samtycke är endast giltigt i den aktuella situationen och kan när som helst återkallas.

Om anmälningsskyldighet

All personal på HVB är skyldig enligt SoL att genast anmäla till socialnämnden om man i verksamheten får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa. Anmälaren behöver inte vara säker på att barnet far illa, det räcker att man misstänker det. Socialnämnden ska utreda barnets situation och bedöma om barnet behöver skydd eller stöd från socialtjänsten.

Exempel på situationer som kan leda till en anmälan är om personalen är oroliga för den unges utveckling eller hälsa, exempelvis vid misstänkt droganvändning.

Om personalen inte vet om han eller hon ska göra en anmälan i en specifik situation kan han eller hon behöva stöd från andra, sin chef eller erfarna kollegor på arbetsplatsen. Om oron gäller en person som är placerad i verksamheten kan personalen ta kontakt med barnets eller den unges socialsekreterare och beskriva situationen. Några formella krav på hur en anmälan ska göras finns inte. Den kan vara skriftlig eller muntlig.

Läs mer:

Dina rättigheter på ett HVB på IVO:s webbplats

Anmäla oro för barn – Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare på Socialstyrelsens webbplats

Till dig som är skyldig att anmäla oro för barn – information för dig som är anmälningsskyldig enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen på Socialstyrelsens webbplats

Lex Sarah

All personal på HVB är skyldig att rapportera missförhållanden och risker för missförhållanden som drabbar en eller flera enskilda som får insatser i verksamheten.

Lex Sarah är en del i det systematiska kvalitetsarbetet som ska bedrivas i verksamheter inom socialtjänsten. Syftet är att komma till rätta med brister i den egna verksamheten och förhindra att liknande missförhållanden uppkommer igen. Om den enskilde berörs av ett missförhållande som rapporterats enligt bestämmelserna om lex Sarah ska detta dokumenteras i journalen.

Rapporten kan lämnas skriftligt eller muntligt till en utsedd person inom verksamheten. Vem personen är ska framgå av verksamhetens lex Sarah-rutin. Den som är utsedd att ta emot rapporterna inom verksamheten ska informera placerande socialnämnd om rapporten.

Om rapporten omfattar flera enskilda som berörs av ett missförhållande eller den påtagliga risken för ett missförhållande kan det vara flera nämnder som ska informeras. Man kan då behöva beakta sekretessreglerna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Läs mer:

Senaste version av SOSFS 2011:5. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lex Sarah på Socialstyrelsens webbplats

Frågor och svar om lex Sarah på Socialstyrelsens webbplats

​Guide för socialtjänstens arbete med barn och unga

Socialtjänsten i varje kommun ska verka för att barn och unga växer upp under trygga förhållanden. I arbetet med barn som far illa är de skyldiga att samverka med bland annat hälso- och sjukvården, skolan och polisen.
I guiden finns allt material som  Socialstyrelsen tagit fram för stöd i arbetet med barn och unga inom socialtjänsten samlat.
Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Bedömningsmetoder och insatser
Lägesrapporter
Meddelandeblad
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Rekommendationer och vägledningar
Socialstyrelsens handböcker
Statistik och uppföljningar
Systematiska översikter och kartläggningar
Öppna jämförelser

PID - preventiva insatser mot droger

2019-03-06 PID har drivits som ett projekt i Malmö stad utifrån ett behov av ökad kompetens kring att förebygga missbruk, upptäcka missbruk och att hantera missbruk på ett sätt som är hjälpsamt för ensamkommande barn. Materialet som togs fram i projektet hittar du på länken nedan.

PID - preventiva insatser mot droger