Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Funktionshinder Teman Våld och utsatthet Risk för våld och utsatthet

Risk för våld och utsatthet

Att leva med en eller flera funktionsnedsättningar innebär för många ett särskilt beroende av andra människor och sårbarhet i många situationer. Personer med funktionsnedsättning riskerar att utsättas för våld i högre utsträckning än andra konstaterar Brottsförebyggande rådet, Brå.

Kunskapsläget vad gäller våld mot personer med funktionsnedsättning är lite osäkert i fråga om omfattning, karaktär och utveckling. Studier som genomförts är små och olika definitioner används såväl när det gäller våld som funktionsnedsättning. Brottsförebyggande rådet, Brå, konstaterar i en inventering att våldets karaktär kan påverkas av i vilken mån olika grupper har möjlighet att delta i samhällslivet.

Det finns skillnader i levnadsförhållanden mellan personer med funktionsnedsättning och befolkningen i övrigt. Det handlar bland annat om en sämre hälsa vilket förklaras med brist på inflytande, ekonomisk otrygghet, diskriminering och brist på tillgänglighet till samhällslivets olika delar.

Kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för våld i minst lika hög utsträckning som kvinnor generellt, enligt Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK. Kvinnor med intellektuella och psykiska funktionsnedsättningar brukar nämnas som särskilt sårbara. Många personer med funktionsnedsättning är beroende av andra i sitt dagliga liv vilket kan ses som en förklaring till ökad utsatthet. Beroendet kan även medföra en risk för att våldet upprepas.

Rättssäkerheten

Förenta nationerna, FN, Europeiska unionen, EU, och Europarådet har uppmärksammat att människor utsätts för upprepad diskriminering, våld och övergrepp på grund av exempelvis funktionsnedsättning eller kön. När det kommer till att skydda personer med funktionsnedsättning från våld och övergrepp finns stora utmaningar kring rättssäkerheten. Ett viktigt utvecklingsområde är personalens kunskap om personer med funktionsnedsättning och deras behov. Ett tydligt exempel är olika brister i tillgänglighet hos polis och rättsväsende.

Att personer med funktionsnedsättning är utsatta för brott kan också döljas genom att betraktas som missförhållanden eller brister i vården.

Särskilt utsatta personer

Att leva med en eller flera funktionsnedsättningar innebär för många ett särskilt beroende av andra människor liksom sårbarhet i många situationer. I vissa fall är beroendet mycket stort. Det särskilda beroendet av andra kan ses som en förklaring till en högre risk för kvinnor med funktionsnedsättning att utsättas för upprepat våld än för kvinnor generellt. Det finns också skäl att anta att barn med funktionsnedsättning är särskilt beroende av vårdande familjemedlemmar.

Det förekommer att personer i omgivningen medvetet utnyttjar sårbarheten och beroendet hos personer med funktionsnedsättning för att begå kränkningar och övergrepp.

Våld mot män med funktionsnedsättning

Nästan alla studier om våld i nära relationer handlar om kvinnor. Vad gäller män är forskningen mycket sparsam och det går inte att säkert beskriva hur våldet eller utvecklingen ser ut. Mer forskning behövs men den kunskap som finns visar att män med funktionsnedsättning också är mer utsatta än ändra män. När det handlar om män med omfattande rörelsehinder eller psykisk funktionsnedsättning tyder forskningsgenomgången på att deras utsatthet i större utsträckning än bland totalbefolkningen sker inomhus, i hemmet, i särskilda boendeformer eller på institutioner och utövas av personer de är bekanta med.

Det kan vara så att ensidiga föreställningar om män med funktionsnedsättningar hindrar samhället från att upptäcka mäns utsatthet. En uppfattning är att personer med funktionsnedsättningar är asexuella och inte lever i relationer eller att de skyddas från våld av omgivningen. Att män på grund av normer om maskulinitet inte förväntas vara utsatta för våld eller behöva hjälp innebär en dubbel utsatthet för män med funktionsnedsättning.

En del av de personer som utsatts för våld kan ha svårigheter med tal och kommunikation samt andra hinder för att berätta om en händelse eller situation. Det händer också att personer med tal- och språksvårigheter, utvecklingsstörning eller psykisk funktionsnedsättning inte fullt ut blir trodda då de berättar. Den enskildes kontaktnät består ofta av ett fåtal personer vilket i sig kan leda till att deras utsatthet inte heller blir känd.

Att arbeta med och möta särskilt utsatta personer

Begreppet sårbarhet kan användas för att synliggöra hur personer som skiljer sig från normen kan vara utsatta för våld och diskriminering på ett sätt som kräver särskilda stödinsatser. Sårbarhet omfattar tre dimensioner: utsatthet, konsekvenser och resurser.

Enligt Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, beskrivs en grupp beskrivs som särskilt sårbar 

  • om personerna antingen är utsatta i särskilt hög grad, 
  • om brotten ger upphov till särskilt allvarliga konsekvenser  
  • om personerna som utsätts inte har resurser och möjlighet att utnyttja dessa för att förändra sin situation eller göra den känd.

Risker med att synliggöra särskilt utsatta grupper

Vissa grupper i befolkningen kan beskrivas som särskilt sårbara för att utsättas för brott. Sårbarheten kan variera över tid och vara kopplad till olika situationer. Man kan också tala om sårbarhet hos vissa individer och grupper. Att tala om och synliggöra olika gruppers sårbarhet syftar till att belysa de brister som kan finnas i samhället vad gäller bemötande och stöd. Det finns också risker med att lyfta fram vissa grupper då de felaktigt kan betraktas som ett kollektiv utan individuella skillnader, behov och erfarenheter. Likaså att förstärka individens redan underordnade och sårbara position. Fokuseringen på vissa grupper som särskilt utsatta för våld får inte heller leda till att förövaren osynliggörs.

Utmanande beteende

Personer som har svårigheter att kommunicera kan ibland reagera med utmanande beteende, till exempel våld mot sig själv eller andra, när situationens krav och individens förmågor inte matchar varandra. En person som reagerar med utmanande beteende kan också riskera att bemötas med våld eller tvång.

Att verksamheter kan förebygga och minska utmanande beteenden på ett fungerande sätt är också en del i arbetet med att undvika tvångs- och begränsningsåtgärder som inte är tillåtna enligt lag. Personal måste ha kunskap om vad en viss funktionsnedsättning innebär generellt men framför allt vad den innebär för en specifik individ i olika aktiviteter och sammanhang. Det är en grund för att förstå dels vad en person kan behöva få tydliggjort och tillrättalagt, dels vilket bemötande och kommunikationsstöd personen kan behöva i olika situationer.

Utmanande beteende

Tvångs- och begränsningsåtgärder

En tvångs- och begränsningsåtgärd är en åtgärd som syftar till att begränsa eller att utöva tvång mot den enskilde. Enkelt uttryckt kan man säga att det handlar om att vidta åtgärder mot den enskildes vilja. Till tvångs- och begränsningsåtgärder hör även frihetsberövande åtgärder. Det kan exempelvis handla om situationer när den enskilde är inlåst, eller när han eller hon begränsas från att röra sig fritt genom fasthållning eller hindras med sådant som brickbord, bälten eller sänggrindar. Den enskilde ska alltså fritt kunna röra sig inomhus, utomhus och däremellan, men också vara fri att röra den egna kroppen.

Tvångs- och begränsningsåtgärder är enligt gällande regelverk inte tillåtna i vården och omsorgen. Vård och omsorg bygger på frivillighet enligt socialtjänstlagen, (SoL), lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, (LSS), hälso- och sjukvårdslagen, (HSL) och patientlagen. Undantag finns för nödsituationer. Detta betyder att man inom vården och omsorgen i regel inte får vidta åtgärder mot den enskildes vilja. Det kan exempelvis handla om att tvingas genomgå en läkarundersökning eller tvångsmedicineras och att personal i smyg blandar medicin i maten för att den enskilde ska bli trött och passiv.

Den enskilde som utsätts för tvångs- och begränsningsåtgärder kan ofta känna sig kränkt och detta påverkar även personens värdighet och självkänsla på ett negativt. Ändå förekommer dessa åtgärder. Ibland på grund av obetänksamhet eller kunskapsbrist, men det kan också handla om välvilja i situationer som personalen menar är svåra att förhålla sig till. Många situationer som uppstår och riskerar att leda fram till att tvångs- och begränsningsåtgärder används kan förebyggas och undvikas.

Tvångs- och begränsningsåtgärder

Omslag: Våldsamt osynligt​Våldsamt osynligt

Våld mot personer med funktionsnedsättning är ett dolt samhällsproblem, trots att en psykisk eller fysisk funktionsnedsättning innebär en ökad risk att utsättas för övergrepp. Beroendet av hjälp från andra i vardagen gör att våldet ofta tenderar att bli osynligt för omvärlden.

Våldsamt osynligt på Brottsofferjourens webbplats

Omslag: Våld mot personer med funktionshinderVåld mot personer med funktionshinder

Rapporten innehåller en kartläggning av den kunskap som finns om våld mot personer med funktionshinder, visar vilken kunskap som saknas och redogör för möjliga vägar för att förebygga våld mot personer med funktionsnedsättning.

​Rapporten lyfter särskilt fram tre teman: osynlighet, sårbarhet och beroende.

Våld mot personer med funktionshinder på Brottsförebyggande rådets webbplats

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Lägesrapporter
Meddelandeblad
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Rekommendationer och vägledningar
Socialstyrelsens handböcker
Systematiska översikter och kartläggningar
Öppna jämförelser