Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Hepatit B, C och D

Hepatit B, C och D orsakas av virus och kan spridas vid injektionsmissbruk av droger om man delar sprutor, kanyler eller andra verktyg. Infektionerna kan även spridas via blod och vid oskyddat samlag.

​B och C kan överföras om blod från en smittsam person hamnar på skadad hud eller på slemhinnor som exempelvis ögat. Men smittsamheten för hepatit C är betydligt lägre än för hepatit B. Har en person hepatit B kan personen få hepatit D, som också orsakas av ett virus och sprids på samma sätt som vid hepatit B och C.
I Sverige sprids hepatit B, C och D mestadels när personer delar sprutor, kanyler eller andra verktyg vid injektionsmissbruk av droger.

Hepatit påverkar levern

Hepatit B-virus och hepatit C-virus orsakar en inflammation i levern. Många märker inte av infektionen, men vissa kan besväras av trötthet och dålig matlust under veckor till månader. Personer med hepatit B och C kan få en kraftig leverinflammation och blir då gula i huden. Infektionerna kan leda till kronisk leverinflammation. Vid hepatit B är det cirka fem procent vuxna som utvecklar en kronisk leverinflammation. Vid hepatit C får över hälften av de infekterade en kronisk leverinflammation.

Vid kronisk leverinflammation vid hepatit B och C kan man bli bärare av virus under lång tid, kanske hela livet. Kronisk leverinflammation vid hepatit B och C kan leda till att personen får skrumplever eller levercancer.

Om en person har kronisk leverinflammation av hepatit B och får hepatit D är symtomen illamående, feber, trötthet och gulhet i huden. Ofta är personen fortsatt bärare av hepatit D-virus vilket ökar risken för allvarlig leverskada. Sannolikheten för hepatitsymtom är större när en person har både hepatit B och D och därför är dödsrisken större.

Hepatit B och C behandlas med läkemedel 

En person med kronisk hepatit B kan behandlas med antivirala läkemedel, som ibland brukar kallas bromsmedicin. Det finns också vaccin mot hepatit B som främst ges till personer som löper högre risk än andra att utsättas för infektionen. Skyddseffekten är över 90 procent efter tre doser. Vaccinet kan också med god effekt ges till personer som nyligen har blivit smittade. Barn som föds av en mamma som har hepatit B vaccineras vid födseln.

Det finns läkemedel som kan bota hepatit C och förebygga sena komplikationer.
Någon specifik behandling finns inte för hepatit D. Behandlingen riktas mot patientens symtom.

Allmänfarliga sjukdomar

Hepatit B, C och D klassas enligt smittskyddslagen som allmänfarliga sjukdomar, och alla inträffade fall ska anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten.

De är också smittspårningspliktiga sjukdomar. Smittbärarna ska informeras om risken för blodsmitta, om risken att sprida smitta vid oskyddade samlag och om betydelsen av att använda kondom. De måste informera om sitt smittbärarskap när de har kontakt med sjukvården och tandvården. En smittad person måste följa de förhållningsregler som den behandlande läkaren meddelar med stöd av smittskyddslagen, för att undvika att andra smittas.

Hepatit C-portalen

På Hepatit C-portalen finns information med fokus på personer som injicerar eller har injicerat droger och som redan har smittats eller som riskerar att smittas av hepatit C.

Hepatit C-portalen

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Beslut om subvention av läkemedel
Klassificering och koder
Lägesrapporter
Läkemedelsrekommendationer
Meddelandeblad
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Rekommendationer och vägledningar
Statistik och uppföljningar