För bästa tillgängliga vilja

När du planerar ett möte med en äldre person med nedsatt beslutsförmåga är målet att skapa goda förutsättningar för bästa tillgängliga vilja. Det kan göras bland annat genom att ta hänsyn till:

• Vad är det individen ska ta ställning till?
• Vilken plats är lämplig att träffas på? Till exempel med tanke på vad personen ska ta ställning till, hur miljön kan stödja personen att kommunicera och att personen känner sig trygg.
• När ska mötet ske? Finns det tidpunkter då personen har bättre förutsättningar att uttrycka sin vilja?
• Använder personen någon typ av kommunikationshjälpmedel eller annat stöd? I så fall - Vad krävs för att dessa hjälpmedel eller stöd ska fungera? Tänk till exempel på om någon annan behöver vara med och vad krävs då av mig som samtalspartner?
• Hur mycket tid behövs?

Som personal behöver man också beakta följande: Vad kan jag utifrån min kunskap och mina förutsättningar göra själv? Finns det andra personer att ta hjälp av? Det kan också vara viktigt att fundera över om man som personal har förutfattade meningar om vilka insatser som är lämpliga för personen i fråga. Hur kan de värderingarna hanteras? 

Tänk också på att personer med omfattande behov av stöd för att uttrycka sin vilja kan behöva utforska sin vilja över längre tid i sin vardag. För den målgruppen kan verksamheten behöva lägga upp ett planerat arbete för att låta personens vilja komma till uttryck.

Du kan skapa förutsättningar för personen att förbereda sig genom att:

• Informera personen i god tid om varför ni ska träffas, vad en utredning eller genomförandeplan är och om andra personer behöver vara med.
• Informera personen om hur hon eller han kan förbereda sig.
• Ibland kan en tydlig och begriplig kallelse ge personen kontroll över situationen. Intresset hamnar på vad som ska avhandlas istället för på när, var och vem jag ska träffa.

I de fall personen kanske kan känna oro eller stress inför ett möte eller ett samtal med frågor hen har svårt att besvara behövs en annan strategi. Hur kan man integrera erbjudandet av insatser i vardagen utan att formalisera det hela mer än nödvändigt?

För de som kanske inte vill eller orkar delta i ett formellt möte behöver informationen förmedlas på annat sätt. Det kan till exempel ske via någon som personen känner väl och har förtroende för. I samband med detta ska reglerna om sekretess beaktas.

Du kan skapa förutsättningar för personen att förstå information genom att så långt som möjligt försöka återskapa situationen då personen i sin vardag kan kommunicera och ta emot information optimalt. Med det som utgångspunkt kan du ställa dig följande frågor:

• Kan innehållet i informationen anpassas ytterligare utifrån personens behov?
• Kan visuellt stöd, exempelvis bildstöd eller föremål, ett enklare språk eller omformuleringar förbättra förutsättningarna för personen att ta till sig och förstå informationen?

En annan strategi kan vara att ge mindre information men vid flera tillfällen.                                                       

Överväg stöd för att underlätta för individen att värdera den insats hon eller han ska ta ställning till. Finns det till exempel någon situation som personen har erfarenhet av som liknar insatsen? Går det att beskriva alternativa insatser och göra jämförelser? Kanske behöver personen få se eller prova en insats för att bli bättre informerad och skapa sig en bättre uppfattning av insatsen.

Utöver att anpassa kommunikationen till individens sätt att kommunicera är det viktigt att tydligt visa att man är intresserad av att lyssna och ta del av personens vilja. Det är också viktigt att visa att personens självbestämmande respekteras, och att hen har inflytande och möjlighet att påverka.

För personer som behöver omfattande stöd fungerar det sällan att ha ett möte där individen ska uttrycka sin vilja. Personen kan då behöva prova en insats och då kan hens reaktion till insatsen användas som vägledning för viljan.

Fråga dig: Är detta bästa tillgängliga vilja?

Om man kunde ha gjort mer behöver man överväga andra stöd- eller arbetsformer.

Om man bedömer att man gjort vad som är rimligt för personen att uttrycka sin vilja är det istället viktigt att ställa frågor om hur personens vilja kan säkras och följas upp. Ju svagare personens vilja är, desto viktigare är det att vara observant på personens vilja. Det är också viktigt att ställa sig frågorna:

• Vad kan vi lära av denna situation inför nästa möte eller tillfälle då personens insatser ska diskuteras?
• Hur kan personens stöd förbättras och är det något vi redan nu kan göra?

Genom att dokumentera blir det tydligare vad som har gjorts och inte gjorts. Dokumentationen gör att andra kan se och värdera stödet personen fått. Dokumentationen är också viktig för uppföljningen av stödet. Vad kan göras bättre nästa gång?

Utöver att planera in uppföljning, finns det skäl att kontinuerligt vara uppmärksam på hur personen upplever olika insatser? Ju svagare personens vilja är, desto viktigare är det med uppföljning.

En viktig poäng med begreppet bästa tillgängliga vilja är att vi aldrig kan utgå från att den vilja som personen gett uttryck för är bestående. Istället är det så att viljan kan stärkas, försvagas eller ändras. Äldreomsorgen behöver därför kontinuerligt framöver vara med och stödja personen så att hen kan utforska och utveckla sin vilja. Målet är alltid att maximera varje persons inflytande och självbestämmande.