Om palliativ vård av äldre personer

Den palliativa vården omfattar alla personer, oavsett diagnos, med sjukdom som inte går att bota och som ger allt svårare symtom med dödligt förlopp inom en begränsad tid.

Palliativ vård ska enligt Världshälsoorganisationen, WHO, tillgodose fysiska, psykiska, sociala och andliga eller existentiella behov. Den ska också ge anhöriga stöd i deras sorgearbete. Målet för den palliativa vården är att ge högsta möjliga livskvalitet för både patienter och närstående.

Det finns skillnader i äldres döende och död jämfört med samma skede för personer i yngre åldrar. För äldre personer innebär döden i många fall en långsam process, där döendet är mer utdraget i tid, förenat med fler diagnoser och där det är svårt att identifiera när tidpunkten för döden är nära. Många av de äldre har också både fysiska sjukdomar och demenssjukdom. Men äldre personer kan också dö plötsligt, eller efter en kortare eller längre tids sjukdom i exempelvis cancer.

Bästa möjliga livskvalitet

Målet med palliativ vård är varken att skapa förutsättningar för bästa möjliga livskvalitet. Palliativ vård syftar till en helhetsvård av hela människan och dennes anhöriga fram till döden. Personen ska få hjälp att leva ett så bra liv som möjligt under den sista tiden av livet.

Situationen i livets slutskede kan se mycket olika ut. I vissa fall krävs kvalificerade palliativa insatser dygnet runt. I andra fall krävs inga specifika palliativa insatser. För många äldre personer är vården i livets slutskede en naturlig fortsättning på den vård de fått i ett tidigare skede.

På alla enheter som vårdar personer i livets slutskede behöver det finnas personal med kompetens i allmän palliativ vård. En stor del av vården i livets slutskede kan utföras med basal kunskap i palliativ vård. Behov av kunskaper i allmän palliativ vård finns både inom sjukvården och i den kommunala vården och omsorgen. Kompetens för särskild palliativ vård finns i den specialiserade palliativa vården.

Fyra hörnpelare

Palliativ vård vilar enligt WHO:s definition på fyra hörnpelare:

1. Symtomkontroll
   Symtomkontroll innebär att analysera, behandla och följa upp de sjukdomstecken som finns, oavsett om symtomen är av fysisk, psykisk, social eller existentiell karaktär. Bristande symtomkontroll kan få omfattande psykologiska, sociala och existentiella konsekvenser både för den enskilde och för de anhöriga. Vanliga symtom i livets slutskede är smärta, illamående, andfåddhet och ångest. Samtliga symtom kan behandlas genom god palliativ vård.
2. Teamarbete
   Med teamarbete menas att ett multiprofessionellt team med flera yrkeskategorier samarbetar i vården av den döende.
3. Kommunikation
   God kommunikation med den sjuke och anhöriga, inom och mellan berörda arbetslag.
4. Stöd till anhöriga
   Stöd till anhöriga avser både under sjukdomstiden och efter dödsfallet.

Stöd till närstående

Den hjälp som de anhöriga ger sina närstående bidrar till kontinuitet och sammanhang. Att vara nära och hjälpa någon som är i livets slutskede kan upplevas som motsägelsefullt. Både vårdpersonal och anhöriga måste leva med det motsägelsefulla i att skapa välbefinnande och förbättra livet för den döende samtidigt som de måste uppmärksamma och erkänna den kommande döden.

Närstående kan må psykiskt sämre än vad den döende personen gör. Att stötta de närstående kan vara det bästa sättet att stödja den döende. Att uppleva sorg är en naturlig och normal reaktion men sorg kan också innebära risk för ökad sjuklighet och även dödlighet.

Några situationer när närstående kan behöva professionellt stöd är när närstående har orealistiska förväntningar och inte tar in den verkliga sjukdomsbilden, när närstående har ett otillräckligt emotionellt nätverk eller när det finns kommunikationsproblem i en familj.