I denna text kan begreppet förälder också vara en annan omsorgsperson, vårdnadshavare eller närstående.
Barn behöver tillgång till stöd från sin omgivning och en möjlighet att utveckla sina egna färdigheter och copingstrategier. Det är viktigt för att de ska kunna hantera sin situation och dess konsekvenser på ett konstruktivt sätt.
Barnets fyra behov som behöver uppfyllas
- information
- kontakt med den frihetsberövade föräldern
- närvarande föräldrar som samarbetar
- känslomässigt stöd och respektfullt bemötande från familj och professionella.
Information
Barn behöver få information anpassat efter sin ålder och person
- om vad som hänt
- om hur barnets egen livssituation påverkas
- om hur barnet kan få stöd.
Du som socialsekreterare kan bidra till att öka barnets trygghet genom att hjälpa omsorgsföräldern att samtala med barnet. Barnet kan få ställa frågor och du kan också fånga upp eventuellt behov av annat stöd. Genom att stödja familjen att tillsammans sätta ord på det som inträffat, hur man kan förstå det och hur det kan hanteras öppnar man upp för en fortsatt dialog i vardagen.
Kontakt med den frihetsberövade föräldern
Många barn oroar sig för sin frihetsberövade förälder. Några funderingar hos barn kan till exempel vara
- hur mår min mamma eller pappa?
- vilka bor han eller hon med?
- vad gör de på dagarna?
- är de snälla på anstalten?
Ett sätt att minska oron är att ge barnet stöd att ha kontakt med den frihetsberövade föräldern. Kontakten behöver utformas så att den kan ske på ett tryggt sätt för barnets bästa.
Hur ofta, när och på vilket sätt det blir bäst för barnet att ha kontakt med den frihetsberövade föräldern behöver avgöras i varje enskilt fall. Det är den som har den dagliga omsorgen om barnet, omsorgsföräldern eller familjehemsföräldern, som ansvarar för barnets kontakt med den frihetsberövade föräldern.
Ibland kan det vara svårt att veta vad som blir bäst. Här behöver förälder, socialtjänst och kriminalvårdens personal tillsammans utforma en kontakt som gynnar barnets trygghet och utveckling. Du som socialsekreterare kan spela en viktig roll i att resonera tillsammans med barnet och omsorgsföräldern.
I vissa situationer kan besök eller kontakt vara olämpligt utifrån barnets bästa. Till exempel kan relationen till den frihetsberövade föräldern vara problematisk av olika skäl. Kontakten ska då ske utifrån barnets behov, inte de vuxnas.
Stöd för bedömning om kontakt och umgänge
Här följer några frågeställningar som kan vara till hjälp i samtal och bedömning om barnets kontakt med den frihetsberövade föräldern:
- Hur önskar barnet ha kontakt? (telefon, brev, digitalt, besök)
- Hur tänker omsorgsföräldern att kontakten bäst skulle utformas för barnets trygghet?
- Vilket praktiskt stöd kan barnet behöva inför, under och efter kontakt med föräldern?
- Vilket känslomässigt stöd kan barnet behöva inför, under och efter kontakt med föräldern?
- Vilket stöd kan respektive förälder behöva inför, under och efter kontakt och umgänge?
- Kan en långsiktig plan utformas för kontakt och eventuellt umgänge, så att barnet får förutsägbarhet?
Närvarande föräldrar som samarbetar
En grundläggande förutsättning för att barnet ska må bra är trygga vuxna som samarbetar för barnets bästa. Barn är beroende av vuxnas stöd och kan må dåligt om stödet uteblir. Därför måste vuxna hitta sätt att kunna göra det bästa av situationen. Som socialsekreterare kan du stödja föräldrarna att kommunicera för att hitta olika praktiska lösningar på den nya vardagssituationen. Genom att lyfta barnets situation i samtal med föräldrarna kan du bidra till föräldrars lyhördhet för barnets behov.
Känslomässigt stöd och respektfullt bemötande
Att ha en frihetsberövad förälder innebär ett stigma som barnet ofta är medvetet om. Det är därför viktigt att barnet får tala om det som hänt med vuxna som har kunskap om barnets situation. Många barn har också fått god hjälp av att träffa andra barn i liknande situation. Vuxna behöver ta ansvar för att barnet blir bemött med respekt och omsorg.
Olika former av stöd utifrån behov
Det känslomässiga stödet behöver anpassas efter barnets individuella situation och behov. Det kan utformas på olika sätt och ges av olika aktörer eller från familj och nätverk. När mer terapeutiskt eller behandlande stöd behövs kan du som socialsekreterare behöva lotsa barnet och familjen vidare till rätt instans. Det kan vara i kommunens organisation, inom hälso- och sjukvården eller organisationer i det civila samhället.
När familjer befinner sig i kris och vardagen plötsligt har förändrats kan det vara svårt att planera och genomföra stödinsatser. Här kan du som socialsekreterare göra stor skillnad genom ett stödjande förhållningssätt. Att hjälpa till att boka tider, komma ihåg dem och kanske följa med familjen till stödinsatsen kan vara avgörande för att barnet ska få tillgång till den hjälp som behövs.
Bidra till en öppen dialog i familjen
Barnet och omsorgsföräldern kan också behöva stöd i att upprätthålla viktiga relationer med familj och nätverk. Ett första steg kan vara att hjälpa familjen att samtala tillsammans om det som har hänt.
Du kan bidra genom att initiera samtal som hjälper familjemedlemmarna att tillsammans sätta ord på sin situation. Att prata om vad som har inträffat, hur man kan förstå det och hur man kan svara på omgivningens frågor är några exempel. Genom att dela tankar och känslor med varandra formulerar familjen en berättelse om det svåra, vilket kan underlätta i kontakten med familj och nätverk. Barnet får på detta sätt en ökad trygghet i situationen.
Läs mer: