Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning

Kvinnor med funktionsnedsättning är utsatta för våld lika mycket eller mer än andra kvinnor enligt Myndigheten för delaktighet, MFD. Uppgifterna kan ses som en sammanfattning av kunskapsläget då det inte alltid är möjligt att visa på statistiskt pålitliga skillnader mellan kvinnor med respektive utan funktionsnedsättning. Många personer med funktionsnedsättning har en svagare ekonomisk ställning eller lägre utbildningsnivå och en livssituation som i stort skiljer sig från normen. Det kan ses som några faktorer som bidrar till att de riskerar att utsättas för våld risk för att utsättas för våld.

Osäker statistik

Utredningsinstitutet HANDU menade i en undersökning år 2007 att det är svårt att ange hur vanligt det är att kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för våld. Statistiken redovisar inte uppgifter om funktionsnedsättning i samband med våldsbrott. Dessutom är det naturligt att funktionsnedsättningen i sig kan medföra svårigheter att fylla i enkäter och svara på undersökningar.

Omfattning av våldet

Det är viktigt att känna till att det inte finns en specifik grupp kvinnor med funktionsnedsättning som utsätts för våld. Det är kvinnor med olika typer och grad av funktionsnedsättning och i olika åldrar. De kan vara födda i Sverige eller
utomlands. De kan leva i samkönade relationer. Det gemensamma är att de är kvinnor och att de utsätts för våld.

HANDU:s undersökning visade att majoriteten av de tillfrågade kvinnorna i undersökningen hade utsatts för övergrepp 2 till 10 gånger i sitt liv, 3 procent av kvinnorna fler än 50 gånger. Drygt en fjärdedel av kvinnorna hade utsatts för övergrepp i sitt eget hem och en femtedel i någon annans bostad. Förövare var framför allt en partner, en förälder eller ett syskon. Men våldet och övergreppen hade också utövats av personal, såsom färdtjänst- eller taxichaufförer, hemtjänstpersonal eller personliga assistenter.

Våld mot kvinnor skiljer sig från våld mot män

Det våld som drabbar kvinnor respektive män skiljer sig generellt i mönster och uttryck. Våld mot kvinnor sker i allmänhet oftare i nära relationer och i det egna hemmet, våldet är upprepat och har mer sexuella uttryck. Det är våld som ofta upplevs som mer skamfyllt och svårt att tala om. Många kvinnor med egen erfarenhet av utsatthet för våld, vittnar om att omgivningen fokuserar mer på deras funktionshinder, utländska bakgrund, missbruk eller ålder än att de har blivit utsatta för våld.

Tre faktorer som innebär särskild utsatthet

Brottsförebyggande rådet, Brå, lyfter fram tre faktorer som innebär en särskild utsatthet när det gäller kvinnor med funktionsnedsättning. Det handlar om beroendet, osynligheten och sårbarheten.

Beroendet

Många kvinnor med funktionsnedsättning är beroende av andra i sitt dagliga liv. Dessa personer kan vara de som upptäcker att kvinnan utsatts för våld men de kan även vara förövarna. Beroendet kan även medföra en risk för upprepat våld. Det kan vara en särskild problematik när den som ger stöd är en familjemedlem och stödet är en grund för familjens försörjning. En annan situation kan vara att kvinnan är ekonomiskt beroende av mannen och på så sätt har svårigheter att bygga upp ett självständigt liv.

Ytterligare en annan form av beroende uppstår om kvinnan har bristande kommunikationsförmåga och på så sätt blir hänvisad till ett fåtal personer som förstår henne. Kvinnor med utvecklingsstörning kan ha svårt att bygga upp ett försvar, sätta gränser och värna om sin integritet. Att vara delaktig i samhällslivet minskar beroendet av ett fåtal personer och kan på så sätt ses som stärkande.

Osynligheten

Osynlighet kan handla om att det som kvinnan utsätts för inte räknas som brott utan benämns som missförhållanden eller brister i olika verksamheter. Det blir vårdfrågor istället för rättsliga frågor. Dels kan det också vara svårt att upptäcka brott ifall kvinnan själv inte betraktar sig som utsatt. Svårigheten att synliggöra brott kan också uppstå då kvinnan har en lindrig funktionsnedsättning som inte uppfattas ha någon större betydelse vid en brottsutredning. Våld och övergrepp mot kvinnor med funktionsnedsättning kan också osynliggöras i en vidare bemärkelse då kvinnorna ibland ses som könlösa och icke-sexuella. Det finns dessutom en föreställning om att personer med funktionsnedsättning är skyddade mot våld vilket ytterligare bidrar till att problemet osynliggörs.

Sårbarheten

Sårbarheten kan variera med typen och graden av funktionsnedsättning. Med risk för särskild sårbarhet nämns kvinnor med intellektuella eller psykiska funktionsnedsättningar. Det gäller särskilt det sexuella våldet. I en rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå framstår fyra omständigheter som ökar sårbarheten:

• frånvaro av eller brister i sexualundervisningen
• vårdares tillgång till kvinnans kropp
• risken att övertalas till att uppfylla behov och krav från omgivningen
• svag sexuell självkänsla.

Att kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning utnyttjas sexuellt har uppmärksammas både inom rättsväsendet och inom forskningen.

Våldet tar sig olika uttryck

Våld i nära relationer kan vara kombinationer av olika handlingar. Det kan handla om allt från att bli förlöjligad till att utsättas för våldtäkt, fysiskt våld eller allvarliga hot. Kvinnan kan utsättas för att någon underlåter att ge vård och omsorg, inte får nödvändig medicin eller andra behov tillgodosedda. Sexuellt våld och sexuella övergrepp innehåller många dimensioner och kan vara svårare att sätta ord på. En del kvinnor saknar även information om vad som kan räknas som övergrepp. I vissa fall utsätts kvinnan för trakasserier och kränkningar riktat mot själva funktionsnedsättningen. Exempel på situationer som kvinnor beskrivit som utsatta:

• en synskadad kvinna blir ledd in i och sedan lämnad i okända miljöer
• mannen vägrar tolka för sin döva hustru vad människor i omgivningen säger
• en rullstolsburen kvinna får uppleva hur mannen ställer undan rullstolen så att den inte går att nå
• en kvinna med omfattande rörelsenedsättning blir lämnad i liftanordningen, medan mannen tar ifrån henne telefonen och går hemifrån.

Få kvinnor söker hjälp

Att ta sig ur en relation kan vara svårt för alla kvinnor som utsätts för våld. För kvinnor med funktionsnedsättning tillkommer ytterligare faktorer som förhindrar ett uppbrott och orsaker varierar från individ till individ. Det kan handla om att kvinnan:

• är rädd för fortsatt våld
• är ekonomiskt beroende av mannen
• har svårt att skaffa en egen bostad
• har en religion och kulturella värderingar som uppmanar till att familjen ska bevaras intakt
• är handlingsförlamad på grund av psykisk stress
• kan vara rädd för ensamhet och isolering
• saknar stöd från omgivningen.

I HANDU:s undersökning från 2007 om våldsutsatthet bland kvinnor med funktionsnedsättning framkom att två av tre kvinnor som varit utsatta för våld eller övergrepp inte hade sökt den hjälp som finns att få. Kvinnorna förklarade det med saker som att övergreppen var obetydliga, att de inte ville ha någon hjälp eller att de skämdes. Andra visste inte var de skulle söka hjälp eller så hindrade deras make eller sambo dem. Några av kvinnorna uppgav att de var rädda att förlora vårdnaden om barnen om de sökte hjälp.

Webbaserad introduktionskurs om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer

Webbaserad introduktionskurs från Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, som syftar till att ge baskunskap om ämnet. Kursen vänder sig till socialtjänsten men också till personal inom vård, skola, omsorg och rättsväsende.

Information om webbkursen och anmälan hos NCK