Det kan vara stora skillnader mellan personer med samma NPF-diagnos. Det gäller både hur personerna fungerar och vilka behov de har. Att uppmärksamma vad en person har svårt med i sin vardag istället för hens diagnos är därför en viktig utgångspunkt för dig som möter personer med NPF i ditt arbete, oavsett vilken verksamhet du arbetar i.
Vanligt med ojämna funktionsförmågor
Personer med NPF har ofta väl utvecklade förmågor på vissa områden och tydliga svårigheter på andra. Det handlar dels om en ojämnhet mellan olika förmågor, dels om att samma person kan fungera ojämnt vid olika tidpunkter och i olika miljöer.
Många personer med NFP är känsliga för stress. Sömnbrist, förändringar i vardagen eller i planeringen, rutiner som inte räcker och för höga förväntningar är exempel på sådant som kan skapa stress. Det påverkar vad en person med NPF klarar av i olika situationer. Det är därför bra att tillsammans försöka identifiera och hjälpa till att minska sådant som skapar stress.
När en person känner sig motiverad går det oftast lättare att göra sådant som kräver mycket koncentration och energi.
Att funktionsförmågorna är ojämna kan vara svårt för omgivningen att förstå. Det gäller att inte ifrågasätta det utan att vara lyhörd och utgå från att personen gör sitt bästa.
Läs mer om kognitiva funktioner och svårigheter
Kartlägg styrkor och svårigheter istället för att utgå från en diagnos
För att du ska kunna anpassa ditt bemötande, göra rätt bedömningar och ge lämpliga insatser, behöver du förstå hur den enskilda personen fungerar och vad hen behöver.
Vänta inte på NPF-utredning och diagnos, utan ge stöd och anpassningar utifrån individuella behov så tidigt som möjligt.
Vänta inte på NPF-utredning och diagnos, utan ge stöd och anpassningar utifrån individuella behov så tidigt som möjligt.
Samtidigt som det är nödvändigt att uppmärksamma och kompensera för personens svårigheter är det viktigt att också uppmärksamma vad som faktiskt fungerar bra, och bygga vidare på personens styrkor och drivkrafter.
Kartlägg styrkor och svårigheter hos personen och hens omgivning. Utgå från individens och familjens beskrivningar och se dem som experter. Exempel på frågor att ställa:
- Vad brukar fungera bra? Vad har du lätt för?
- Hemma?
- I skolan?
- På arbetet?
- På fritiden?
- Vad kan vara svårt?
- Hemma?
- I skolan?
- På arbetet?
- På fritiden?
- Vad engagerar och motiverar dig?
- När fungerar du som bäst?
- Vad ger dig energi?
- Vad kan stressa dig, försvåra och ta energi?
Titta på tidigare dokumentation och komplettera den
Ta också del av information som finns dokumenterad i utredningar från exempelvis psykiatrin, habiliteringen, socialtjänsten och elevhälsan. Utifrån hur personen känner inför att prata om sin funktionsnedsättning kan du berätta vad du har läst, fråga om det stämmer och be personen komplettera med aktuell information om hur hen påverkas av funktionsnedsättningen i olika situationer och livsområden.
Anpassa stödet till personen du möter
De anpassningar du gör måste utgå från hur varje enskild person fungerar, vare sig det gäller barn, unga eller vuxna. Något som känns bra och fungerar för en behöver inte vara rätt för en annan. Fråga både personen och de närstående om deras önskemål. Ta tid på dig när du försöker förstå vilka anpassningar som behöver göras.
Många personer med NPF behöver till exempel tydlighet, förutsägbarhet och kontinui-tet. Många kan också behöva anpassningar när det gäller kommunikation och hur insatser utformas.
Här följer exempel på anpassningar som kan vara hjälpsamma för många, även om allt inte gäller alla.
Tydlighet och förutsägbarhet
- Vid utredning: Gör en plan för utredningstiden med syften och tider för olika aktiviteter och möten. Illustrera processen steg för steg.
- Inför och under en insats:
- Se till att genomförandeplanen, vårdplanen eller motsvarande plan är konkret i beskrivningar av insatser, mål och uppföljning.
- Upprätta ett samarbetskontrakt där det tydligt framgår vad alla involverade förväntas bidra med under insatsen; barn, unga, vuxna, närstående och utförare.
- Håll fokus på planerade aktiviteter och kortsiktiga delmål. Påminn emellanåt om det övergripande syftet och målet med insatsen.
Kontinuitet
- Försök att undvika förändringar av det som har planerats.
- Håll det du har lovat.
- Undvik byte av kontakt- eller stödperson.
Kommunicera visuellt
- Använd whiteboard eller blädderblock för att illustrera det ni pratar om.
- Använd bilder för att förtydliga och förstärka.
- Använd visuella skalor och bilder för att underlätta för personen och hens närstående att svara på frågor, uttrycka sin åsikt och sina känslor.
Kommunicera rakt
- Uttryck dig konkret, rakt och tydligt.
- Undvik bildliga uttryck och ironi.
- Utelämna inte information som du tror är underförstådd.
- Håll fokus på det som är viktigt.
- Använd inte ord som skapar osäkerhet, som ”kanske”, eller oklara uttryck som ”sen”.
- Ställ inte öppna och icke-konkreta frågor som ”hur upplever du din situation?” eller ”hur skulle du vilja ha det?”.
- Ge istället tydliga alternativ som personen och de närstående kan välja mellan.
Se till att du blir förstådd
- Ställ en fråga i taget och ge gott om tid för att invänta svar. Omformulera din fråga om personen eller de närstående inte verkar ha förstått.
- Om du är osäker på om en person har uppfattat det som du vill förmedla, be honom eller henne att återberätta med egna ord. Fråga inte ”har du förstått?”
- Utgå från att det uppstår missförstånd och red ut dem. Var prestigelös, be om ursäkt och backa.
Grundläggande anpassningar vid och mellan möten
- Se till att de mål som formuleras är realistiska med hänsyn till personens förut-sättningar och behov.
- Gör täta avstämningar för att vara säker på att anpassningarna fungerar.
- Gör det möjligt för personen och de närstående att kunna höra av sig mellan möten. Berätta och visa att du finns som stöd och uppmuntra dem att prova själva.
- Många personer med NPF kan behöva komplettera eller ersätta stillasittande samtal med andra aktiviteter. Erbjud till exempel att promenera under samtalet.
- Det kan också vara svårt att hålla kvar koncentrationen långa stunder. Försök att ha kortare möten, och ta pauser under längre möten.
- Ha mötet i ett rum som är så ostört som möjligt. Se till att ljud, ljus, lukt eller andra sinnesintryck inte är störande för personen.
- Placera gärna era stolar bredvid eller snett mittemot varandra, så att ögonkontakt inte krävs. Då kan ni också titta samtidigt på material som du vill visa.
I de här broschyrerna finns konkreta råd för möten i socialtjänsten med personer med autism respektive adhd. Råden är användbara även i andra typer av möten med personer med olika NPF-relaterade svårigheter:
Underlätta för personer med autism i möten med socialtjänsten – Socialstyrelsen
Tips när du ska ha möte med en person som har adhd – Socialstyrelsen
Att föra samtal med barn med autism – Autism Sverige
Extra stöd och anpassningar
- Erbjud praktiskt stöd som till exempel
- hjälp med planering, exempelvis med hjälp av arbetsterapeut eller boendestöd
- påminnelser om tider, exempelvis med påminnelse-sms.
- Erbjud hjälp att minska och förebygga stress, genom att först ta reda på vad som stressar personen.
Vid placering utanför det egna hemmet
- Säkerställ att familjehemmet eller boendet har kompetens för och erfarenhet av NPF.
- Säkerställ att familjehemmet eller boendet kan erbjuda mycket struktur och förutsägbarhet i vardagen.
- Specificera i uppdraget vad barnet eller den unga behöver för typ av anpassningar och stöd. Beskriv vilka strategier som har fungerat bättre och sämre tidigare.
- Hör av dig regelbundet själv istället för att uppmana barnet eller den unga att ta kontakt vid behov.
Mer om anpassningar i socialtjänstens barn- och ungdomsvård
Socialstyrelsen har även tagit fram ett särskilt stöd för socialtjänsten om NPF hos barn och föräldrar, med exempel på hur verksamheten kan anpassas. Det vänder sig i första hand till personal inom den sociala barn- och ungdomsvården, men också till andra yrkesgrupper som möter barn och föräldrar, till exempel boendestödjare, handläggare och personal inom LSS-verksamhet.
Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hos barn och föräldrar i socialtjänsten – Socialstyrelsen