Om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, NPF, är ett samlingsnamn för en grupp funktionsnedsättningar som utvecklas under barndomen och påverkar en persons kognitiva förmåga, alltså förmågan att bland annat tänka och lösa problem.

NPF innebär att man tar in och bearbetar information och sinnesintryck på annorlunda sätt än andra. Symtomen skiljer sig åt mellan olika personer, och påverkas av sådant som personlighet, ålder och kön. De kan också ta sig olika uttryck på olika livsområden, till exempel i skolan, arbetslivet eller på fritiden.

Hur stor funktionsnedsättningen är varierar också mellan olika personer. Det kan även variera hos samma person, beroende på personens egna förutsättningar, den omgivande miljön och vilket stöd hen får. 

Svårigheter kan överlappa mellan olika NPF-diagnoser

De vanligaste NPF-diagnoserna är adhd, autism, tics och Tourettes syndrom. Även intellektuell funktionsnedsättning, IF, språkstörning och dyslexi räknas ofta till NPF-diagnoserna.

Det finns ofta en överlappning mellan NPF-diagnoserna. Det innebär att vissa svårigheter kan vara gemensamma vid flera diagnoser. Det gäller till exempel autism och adhd. Symtom och svårigheter överlappar delvis varandra, som cirklarna i bilden nedan.

Exempel på symtom och svårigheter vid autism och adhd kan vara 

• vid autism: fokus på detaljer, begränsningar i socialt samspel, kommunikation, beteende och intressen
• vid både autism och adhd: svårt att planera, organisera och genomföra saker, svårigheter med tidsuppfattning, kamratrelationer, dygnsrytm och sömn
• vid adhd: glömska i vardagen, otålighet, stimulussökande, svårt att behålla uppmärksamhet.

Vanligt att ha flera diagnoser samtidigt

Många personer har symtom inom en eller flera NPF-diagnoser även om de fullständiga diagnoskriterierna inte uppfylls. Samtidigt är det vanligt att en person har flera NPF-diagnoser. Till exempel har hälften av alla personer med autism också adhd.

Det kan finnas stora skillnader i symtom mellan personer med samma NPF-diagnos. Det kan också finnas stora likheter mellan personer med olika NPF-diagnoser. Man pratar ibland om ett spektrum av diagnoser.

På Kunskapsguiden finns information om adhd, autism och språkstörning:

Här hittar du information om 

Dyslexi – Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM

Intellektuell funktionsnedsättning – Region Uppsala

Tics – 1177

Tourettes syndrom – Riksförbundet Attention

Skillnader mellan könen

Flickors neuropsykiatriska funktionsnedsättningar uppmärksammas inte lika ofta som pojkars i skolan. De utreds mer sällan och dessutom senare i livet än pojkars. Varför det är så är inte helt klart. Det kan delvis bero på att NPF-symtom kan ta sig andra uttryck hos flickor än hos pojkar.

Till exempel är adhd utan hyperaktivitet (som tidigare kallades add) vanligare bland flickor. Både flickor och pojkar med adhd utan hyperaktivitet får sin diagnos senare än andra som diagnostiseras med adhd.

Andra förklaringar kan vara att omgivningen har olika sociala förväntningar på pojkar och flickor, och att flickor oftare kan dölja sina svårigheter. Men funktionsnedsättning-arna är lika stora och symtomen lika allvarliga hos flickor och kvinnor som hos pojkar och män.

Kvinnor och flickor diagnosticeras i allmänhet i ett senare skede än pojkar och män, men i vuxen ålder är adhd nästan lika vanligt hos kvinnor och män.

Du som möter barn och unga eller vuxna inom verksamheter som vård och omsorg inklusive socialtjänsten och elevhälsan, kan därför behöva vara särskilt uppmärksam på outredda NPF-svårigheter hos flickor och kvinnor. Du behöver också ta hänsyn till de särskilda förutsättningar och behov som kan finnas hos flickor och kvinnor med NPF.

Läs mer i Socialstyrelsens rapporter:

Autism – Förekomst och samsjuklighet – Socialstyrelsen

Diagnostik och läkemedelsbehandling vid adhd – Förekomst, trend och könsskillnader – Socialstyrelsen

Utsatthet och känslighet för riskfaktorer

Att ha en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning innebär att vara mer utsatt och känslig än andra för riskfaktorer, det vill säga sådant som ökar risken att utveckla psykisk ohälsa och beteendeproblem. Det blir extra viktigt med skyddsfaktorer, alltså sådant som skyddar och minskar risken.

Risk- och skyddsfaktorer finns på flera nivåer: hos en människa själv, i omgivningen och i samhället. Sambandet mellan faktorerna är komplicerat, och det finns inget tydligt orsakssamband mellan en riskfaktor och ett visst beteende.

Utsatthet för riskfaktorer kan visa sig på olika sätt. Vissa symtom på NPF är i sig själva riskfaktorer för ohälsa och beteendeproblem. Det gäller till exempel impulsivitet, problem med uppmärksamhet och bristande självkontroll.

Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att psykosociala problem inte kan förklaras av enkla orsakssamband och att samma typ av risk kan ha olika inverkan på olika indivi-der. Det gäller både personer med och utan NPF.

Riskfaktorer kan förstärka varandra

Dessutom kan svårigheterna hos en person med NPF utlösa eller förstärka andra riskfaktorer. I familjen kan det till exempel handla om negativa föräldrabeteenden, i skolan kan det vara utanförskap och på fritiden sådant som riskfyllt umgänge.

Skolan och arbetslivet ställer ofta krav på sociala förmågor, planeringsförmåga och flexibilitet som många med NPF kan ha svårt med. En ogynnsam miljö, oförståelse och brister i bemötandet kan förvärra svårigheterna och riskfaktorerna.

Vid NPF är dessutom hjärnan mer sårbar för stress och psykiatriska tillstånd som depression, ångest, missbruk och ätstörningar.

NPF finns ofta hos flera i samma familj

Ärftligheten vid NPF är hög. Det innebär att många föräldrar till barn med NPF har egna neuropsykiatriska svårigheter. För dessa föräldrar kan det vara en stor utmaning att hitta strategier och upprätthålla en fungerande vardag i familjen.

NPF i familjen kan också leda till ansträngda relationer, konflikter och långvarig stress. Många familjer upplever stora svårigheter. Sjukskrivningar och dålig ekonomi är inte ovanligt.

Många med NPF upplever kritik och ständiga motgångar. Det påverkar också hur personerna mår och fungerar.

Läs mer om risk- och skyddsfaktorer vid NPF:

Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar hos barn och föräldrar i socialtjänsten – Socialstyrelsen

Stärk skyddsfaktorerna med stöd, anpassningar och kompetens

Att trivas, må bra och lyckas i skolan är bland de starkaste skyddsfaktorerna för barns och ungas psykiska hälsa. Därför är det särskilt viktigt att barn och unga med riskfak-torer som NPF-relaterade svårigheter får de stöd och anpassningar som de behöver.

Utan stöd och anpassningar riskerar neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att leda till allvarliga konsekvenser som skolmisslyckanden, relationsproblem, psykisk ohälsa, arbetslöshet och kriminalitet.

Idag finns stora skillnader i vården och stödet till personer med NPF. Rätt kompetens, tidiga insatser och individanpassat stöd från förskola, skola, elevhälsa, arbetsgivare, hälso- och sjukvård och socialtjänst kan motverka att personer med NPF drabbas av ohälsa och sociala problem.

Du som möter människor i ditt arbete behöver ha kompetens för att kunna upptäcka, bemöta och stödja personer med misstänkt eller fastställd NPF på ett lämpligt sätt.

Läs mer om vad som främjar och skyddar barns och ungas psykiska hälsa:

Främja psykisk hälsa – sida i Vägledning för elevhälsan