Samhället ansvarar för att ge stöd och hjälp

Våld i nära relationer är en kränkning av mänskliga rättigheter. Sverige har ställt sig bakom en rad internationella överenskommelser som rör mänskliga rättigheter och ska bidra till en bättre folkhälsa. På så sätt har Sverige en folkrättslig plikt att ha en lagstiftning som stämmer med kraven i konventionerna vi anslutit oss till. Det handlar exempelvis om konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, konventionen om att avskaffa all slags diskriminering av kvinnor, CEDAW, och barnkonventionen. Syftet med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att alla personer med funktionsnedsättning ska uppnå full delaktighet och jämlikhet i samhällslivet.

Socialtjänstens ansvar

Varje kommun ansvarar för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp de behöver. Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet och det ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet för att utföra socialtjänstens uppgifter. Kvaliteten i socialtjänsten ska fortlöpande utvecklas och säkras.

Alla som utsätts för våld eller kränkningar av olika slag har efter individuell prövning rätt att få det stöd och den hjälp som de kan behöva av socialnämnden om de själva inte kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt. Kommunen kan även erbjuda öppna insatser.

Rapportera enligt lex Sarah vid risk för missförhållanden

Den som arbetar inom bland annat socialtjänsten och i verksamhet enligt LSS är skyldig att genast rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande som rör enskilda personer som får insatser inom den egna verksamheten. Skyldigheten att rapportera gäller även om det finns en påtaglig risk för ett missförhållande. Denna bestämmelse kallas lex Sarah och finns både i socialtjänstlagen, SoL, och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. Syftet med bestämmelsen är att komma till rätta med brister i den egna verksamheten och att förhindra att liknande missförhållanden upprepas.

Exempel på vad som ska rapporteras är:

• fysiska övergrepp
• sexuella övergrepp
• psykiska övergrepp
• brister i bemötande av anställda med flera
• brister i rättssäkerhet vid handläggning och genomförande
• brister i utförande av insatser (insatser som utförts felaktigt eller inte alls)
• brister i fysisk miljö, utrustning och teknik
• ekonomiska övergrepp.

Om den enskilde utsätts för fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp i verksamheten av anställda, uppdragstagare, praktikanter, medboende eller andra personer som får insatser i samma verksamhet kan det vara ett missförhållande som ska rapporteras. Exempel på fysiska övergrepp är slag, nypningar och hårdhänt handlag. Exempel på psykiska övergrepp är hot, hot om bestraffningar, trakasserier och kränkande bemötande. Det gäller oavsett om hot eller trakasserier framförs till personen direkt eller via internet. Exempel på sexuella övergrepp är både fysiska sexuella övergrepp och sexuella övergrepp av psykisk karaktär, som sexuella anspelningar. Sexuella övergrepp av psykisk karaktär kan också göras via internet.

Mer information om att arbeta utifrån lex Sarah, sida på Kunskapsguiden

Lex Sarah – Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om lex Sarah hos Socialstyrelsen

Beroendeställning

Personer som får insatser befinner sig i beroendeställning till den eller de som handlägger ärenden om insatser eller som utför insatser. Det ställer särskilda krav på att anställda och andra i verksamheten tar hänsyn till den enskildes rättigheter. Den enskilde ska bemötas med respekt för sin rätt till självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet.

Det är också viktigt att ta hänsyn till vilken situation personen befinner sig i, i förhållande till verksamheten och verksamhetens anställda. Det kan till exempel vara så att personen i vissa fall inte vågar ifrågasätta en anställd som handlar felaktigt, eftersom han eller hon är rädd för att inte beviljas en insats eller för att ”straffas” senare genom att få vänta längre på en insats.

Vikten av ett gott bemötande

Ett gott och kunnigt bemötande är grundläggande för att den som är våldsutsatt ska kunna ta emot samhällets stöd. Många våldsutsatta kvinnor har berättat om hur viktigt det första samtalet var då de valt att berätta om sin situation och söka stöd. Respekt, lyhördhet och förståelse är nyckelord och den utsatta personen måste få rätt förutsättningar och stöd i att berätta. Kommunikation är grundläggande i alla möten och många personer med funktionsnedsättning har kommunikationssvårigheter.

Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK

Möjligheten att kunna kommunicera med sin omgivning är avgörande för att kunna påverka och vara delaktig i sin vardag. Personer med kognitiva funktionsnedsättningar och personer med flera olika funktionsnedsättningar har svårare än andra att framföra sina synpunkter. Därför behöver bemötande och kommunikation anpassas till den enskildes behov. Det är viktigt att personal har kunskap om de individuella behoven och stöden. Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK, är ett stöd som ersätter eller kompletterar bristande tal eller språk. AKK kan till exempel vara teckenkommunikation, bilder och pictogram.

Alternativ och kompletterande kommunikation, tema på Kunskapsguiden

Anmäla oro för barn – handbok

Handboken om anmälan om barn som far illa eller misstänks fara illa är ett stöd för den som ska göra en anmälan, den som är ansvarig för en verksamhet med anmälningsskyldig personal eller som ska arbeta med att ta fram rutiner för anmälningar.

Anmäla oro för barn – Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare hos Socialstyrelsen