Samhället ansvarar för att ge stöd och hjälp

Våld i nära relationer är en kränkning av mänskliga rättigheter. Sverige har ställt sig bakom en rad internationella överenskommelser som rör mänskliga rättigheter och ska bidra till en bättre folkhälsa. På så sätt har Sverige en folkrättslig plikt att ha en lagstiftning som stämmer med kraven i de konventionerna vi anslutit oss till. Det handlar exempelvis om konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, konventionen om att avskaffa all slags diskriminering av kvinnor, CEDAW och barnkonventionen. Syftet med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är att alla personer med funktionsnedsättning ska uppnå full delaktighet och jämlikhet i samhällslivet.

När det gäller utsatthet för brott är flera av artiklarna i konventionen till för att säkra att personerna får sina rättigheter tillgodosedda. Inom EU har medlemsstaterna ett gemensamt brottsofferdirektiv. Det handlar bland annat om att alla ska behandlas lika inför lagen och att få tillgång till rättssystemet på lika villkor som andra.

God kvalitet i socialtjänstens insatser

Insatser inom socialtjänsten och verksamheter enligt LSS ska vara av god kvalitet. Det gäller oavsett om verksamheten drivs i kommunal eller enskild regi och gäller även för myndighetsutövning och övriga insatser. Den som bedriver socialtjänst eller verksamhet enligt LSS ska utveckla och säkra verksamhetens kvalitet systematiskt och fortlöpande.

Verksamhetens ledningssystem ska ge stöd för detta arbete. I alla verksamheter kan det inträffa händelser som innebär att verksamheten i något avseende brister när det gäller kraven på kvalitet. Vid vissa tillfällen inträffar det händelser som är missförhållanden eller påtagliga risker för missförhållanden som ska rapporteras i enlighet med bestämmelser om lex Sarah.

Lex Sarah och risk för missförhållanden

Den som fullgör uppgifter inom bland annat socialtjänsten och i verksamhet enligt LSS är skyldig att genast rapportera om han eller hon uppmärksammar eller får kännedom om ett missförhållande som rör enskilda personer som får insatser inom den egna verksamheten. Skyldigheten att rapportera gäller även om det finns en påtaglig risk för ett missförhållande. Denna bestämmelse kallas lex Sarah och finns både i SoL och LSS. Syftet med bestämmelsen är att komma till rätta med brister i den egna verksamheten och att förhindra att liknande missförhållanden upprepas.

Enligt reglerna om lex Sarah ska den som bedriver en verksamhet och tar emot en rapport utreda, dokumentera och avhjälpa eller undanröja missförhållandet eller risken för missförhållande. I vissa fall finns det även en skyldighet att göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Syftet med att utreda en lex Sarah-rapport är att klarlägga vad som hänt, varför det hänt och vad som kan göras så att det inte ska hända igen. Syftet är inte att peka ut vem som har gjort fel i den aktuella situationen. Det är därför viktigt att den som bedriver en verksamhet uppmuntrar personalen att delta i kvalitetsarbetet genom ett öppet klimat. Det gäller att se klagomål, synpunkter och lex Sarah-rapporter som en möjlighet att utveckla verksamhetens kvalitet.

Rapporteringsskyldigheten gäller i situationer där det inträffade har fått följder för den enskilde i form av hot mot eller konsekvenser för enskildas liv, säkerhet, fysiska eller psykiska hälsa.

Exempel på vad som ska rapporteras är:

• fysiska övergrepp
• sexuella övergrepp
• psykiska övergrepp
• brister i bemötande av anställda med flera
• brister i rättssäkerhet vid handläggning och genomförande
• brister i utförande av insatser (insatser som utförts felaktigt eller inte alls)
• brister i fysisk miljö, utrustning och teknik
• ekonomiska övergrepp.

Om den enskilde utsätts för fysiska övergrepp i verksamheten av anställda, uppdragstagare, praktikanter, medboende eller andra personer som får insatser i samma verksamhet kan det vara ett missförhållande som ska rapporteras. Exempel på fysiska övergrepp är slag, nypningar och hårdhänt handlag.

Om den enskilde utsätts för sexuella övergrepp i verksamheten av anställda, uppdragstagare, praktikanter, medboende eller andra personer som får insatser i samma verksamhet kan det vara ett missförhållande som ska rapporteras. Exempel på sexuella övergrepp är både fysiska sexuella övergrepp och sexuella övergrepp av psykisk karaktär, som sexuella anspelningar. Sexuella övergrepp av psykisk karaktär kan också göras via internet.

Om den enskilde utsätts för psykiska övergrepp i verksamheten av anställda, uppdragstagare, praktikanter, medboende eller andra personer som får insatser i samma verksamhet kan det vara ett missförhållande som ska rapporteras. Exempel på psykiska övergrepp är hot, hot om bestraffningar, trakasserier och kränkande bemötande. Det gäller oavsett om hot eller trakasserier framförs till personen direkt eller via internet.

Mer information om att arbeta utifrån lex Sarah, sida på Kunskapsguiden

Lex Sarah – Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om lex Sarah hos Socialstyrelsen

Beroendeställning

I samband med ovanstående exempel på händelser ska en bedömning göras om det inträffade innebär eller har inneburit ett hot mot eller medfört konsekvenser för enskildas liv, säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.

Personer som får insatser befinner sig i regel i någon form av beroendeställning till den eller de som handlägger ärenden om insatser eller som utför insatser. Det ställer särskilda krav på att anställda och andra i verksamheten tillämpar bestämmelser i författningar som ska stärka den enskildes rättigheter. Den enskilde ska bemötas med respekt för sin rätt till självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet.

Det är också viktigt att ta hänsyn till vilken situation den enskilda befinner sig i, i förhållande till verksamheten och verksamhetens anställda. Det kan till exempel vara så att den enskilde i vissa fall inte vågar ifrågasätta en anställd som handlar felaktigt, eftersom han eller hon är rädd för att inte beviljas en insats eller för att ”straffas” senare genom att få vänta längre på en insats.

Socialnämndens ansvar för stöd

Alla som utsätts för våld eller kränkningar av olika slag har efter individuell prövning rätt att få det stöd och den hjälp som de kan behöva av socialnämnden om de själva inte kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt. Kommunen kan även erbjuda öppna insatser som service.

Socialnämnden ska vidare verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Nämnden ska även särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Dessutom ska socialnämnden ansvara för att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående får det stöd och den hjälp som barnet behöver.

I Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2014:4) om våld i nära relationer finns ytterligare reglering om socialnämndens ansvar för våldsutsatta barn och vuxna samt barn som bevittnat våld.

Vikten av ett gott bemötande

Ett gott och kunnigt bemötande är grundläggande för att den som är våldsutsatt ska kunna ta emot samhällets stöd. Många våldsutsatta kvinnor har berättat om hur viktigt det första samtalet var då de valt att berätta om sin situation och söka stöd. Respekt, lyhördhet och förståelse är nyckelord och den utsatta personen måste få rätt förutsättningar och stöd i att berätta. Kommunikation är grundläggande i alla möten och många personer med funktionsnedsättning har kommunikationssvårigheter.

Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK

Förmågan att kommunicera med sin omgivning har en avgörande roll för att kunna påverka och vara delaktig i sin vardag. Personer med kognitiva funktionsnedsättningar och personer med flera olika funktionsnedsättningar har svårare än andra att framföra sina synpunkter. Eftersom de individuella svårigheterna ser väldigt olika ut behöver bemötande och kommunikationsstöd anpassas till den enskildes behov. Personal behöver därför ha kunskap om de individuella behoven och stöden. Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK, kan vara ett stöd genom att ersätta eller komplettera bristande tal eller språk. AKK kan till exempel vara teckenkommunikation, bilder och pictogram. Verksamheten kan också behöva erbjuda teckentolk eller språktolk.

Alternativ och kompletterande kommunikation, tema på Kunskapsguiden

Att förebygga våld mot personer med funktionshinder

Att förebygga våld mot personer med funktionshinder handlar framför allt om vårdande personers möjligheter att upptäcka och reagera på våld, enligt Brå: s fokusgruppsintervjuer med nyckelpersoner. Av de totalt tolv förslagen som framkom i fokusgrupperna berör åtta antingen personal inom vården och omsorgen, vårdande anhöriga eller kvinnojourer.

Fokusgruppernas förslag för att förebygga våld mot personer med funktionshinder fokuserar på vården och omsorgen och våldets osynlighet. Endast ett av förslagen berör rättsväsendet direkt. Förslaget innebär önskemål om en ökad kunskap om funktionshinder och vilken betydelse olika funktionshinder kan ha för utsatta personers möjligheter till en jämlik behandling inför lagen.

Förslagen rörde områden som: rekrytering av personal, ökad kunskap om våld och konflikthantering, handledning av personal, flera vård- och stödkontakter, mer insyn i vårdrelationer, andra arbetsformer i vården av personer med funktionshinder, stöd till anhöriga samt tillgänglighet till brottsoffer- och kvinnojourer. Nyckelpersonernas förslag fokuserar på att synliggöra våld men förslagen visar också på möjliga vägar för att minska påfrestningarna på olika sätt för de personer som vårdar personer med funktionsnedsättning.

Utöver förslagen ovan angavs ytterligare tre områden som riktar sig direkt eller indirekt till personer med funktionshinder: anpassad sex- och samlevnadsundervisning, självförsvar och ett ökat engagemang från handikapporganisationerna.

Webbstöd för kommuner

Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet, NCK, arbetar på regeringens uppdrag med att höja kunskapen om mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i enkönade relationer. Webbstöd för kommuner är ett metod- och kompetensstöd för kommunernas och socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. I webbstödet finns praktiskt inriktade texter, publikationer från berörda myndigheter samt reportage i form av ”lärande exempel” från olika kommuner.

Länsstyrelserna i landet har sedan några år tillbaka i uppdrag att ge regionalt kompetens- och metodstöd till kommuner och idéburen sektor.

Länsstyrelserna har uppmärksammat att det finns behov av att samordna informationen inom området och webbstödet är ett led i detta. Webbstödet är utvecklat av länsstyrelserna och NCK gemensamt.

Lärande exempel på arbetet mot våld i nära relationer  hos Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet, NCK

Hälso- och sjukvårdens ansvar

Hälso- och sjukvårdens olika aktörer som exempelvis vårdcentralen, barnavårdscentralen och habiliteringen har en viktig roll för att upptäcka och uppmärksamma våld, verka för att våldsutsatta erbjuds vård och omvårdnad eller hänvisa till stöd- och hjälpinsatser från andra aktörer. För att kunna känna igen våld och kunna ge adekvat vård till den som varit utsatt för våld är det viktigt att vårdpersonalen är lyhörd. I SOSFS 2014:4 regleras vidare hälso- och sjukvårdens samt tandvårdens ansvar i arbetet med våld i nära relationer.

Att särskilt uppmärksamma barn med funktionsnedsättning

Att enbart ge stöd och avlastning till föräldrar med barn som har funktionsnedsättning räcker inte utan det finns även andra utmaningar för att förebygga risker för att barn far illa. Anpassad information till barnen om våld är ett viktigt område som behöver utvecklas. Personal som utför stödinsatser som barnet eller föräldrarna tar del av behöver också ha en medvetenhet och kompetens kring att prata om våld mot barn. Det handlar om omgivningens fördomar, negativa attityder och rädsla för det avvikande. Andra förklaringar kan vara att barn med funktionsnedsättning har svårt att värja sig och kan ses som lätta byten. Stress och utmattning hos personal och föräldrar är möjliga faktorer som bidrar till ökad risk för våld och utsatthet hos barn med funktionsnedsättning.

Bris, Barnens rätt i samhället, vänder sig i första hand till barn. På Bris finns även en vuxentelefon, BVT, där de informerar om barns rättigheter och vuxnas skyldigheter. Exempelvis upplyser Bris om anmälningsplikten och beskriver samhällets skyddsnät.

Bris

Skyldighet att anmäla oro för barn

Alla barn har rätt att få växa upp under trygga förhållanden. Men om en vårdnadshavare inte kan ta detta ansvar fullt ut så är det socialtjänstens roll att verka för att barnet växer upp under trygga och goda förhållanden. Personal på vissa myndigheter och i vissa verksamheter som berör barn och unga som till exempel socialtjänstens verksamheter, skola, hälso- och sjukvård och tandvård är skyldiga enligt lag att genast anmäla till socialtjänsten om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa, För andra som inte omfattas av skyldigheten att anmäla finns en rekommendation.

Ett barn kan fara illa när det till exempel i hemmet utsätts för fysiskt eller psykiskt våld eller sexuella övergrepp. Det kan också handla om fysisk eller psykisk försummelse eller allvarliga relationsproblem i förhållande till sin familj eller ett självdestruktivt beteende. Alla barn kan fara illa men vissa barn löper högre risk än andra att fara illa.

Att anmäla oro för ett barn är ett sätt att ta ansvar för barnet och uppmärksamma socialtjänsten på situationen. Som anmälare behöver man inte vara säker på att barnet far illa, det räcker att man misstänker att något inte står rätt till. Det är socialtjänstens ansvar att utreda anmälan och bedöma barnets situation och om barnet behöver skydd eller stöd.

Ungdomsmottagningens uppgift

Ungdomsmottagningen har en viktig uppgift att fånga upp och ge stöd till unga vuxna genom att stärka deras integritet och självkänsla. Mottagningarna vänder sig vanligen till ungdomar mellan 13 och 23 år och där arbetar till exempel kurator, gynekolog och barnmorska. Ungdomsmottagningen ska också särskilt uppmärksamma ungdomar med funktionsnedsättning och tillgodose deras rätt till kunskap i sex- och samlevnadsfrågor. Som ett komplement finns även ungdomsmottagningen på Internet, UMO.

UMO

Anmäla oro för barn – handbok

Handboken om anmälan om barn som far illa eller misstänks fara illa är ett stöd för den som ska göra en anmälan, den som är ansvarig för en verksamhet med anmälningsskyldig personal eller som ska arbeta med att ta fram rutiner för anmälningar.

Anmäla oro för barn – Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare hos Socialstyrelsen