Lex Sarah

Lex Sarah är ett samlingsnamn för bestämmelser om skyldigheten för personal i socialtjänsten att rapportera, utreda och åtgärda missförhållanden och påtagliga risker för missförhållanden i verksamheten. Bestämmelserna finns i socialtjänstlagen (SoL) och i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Lex Sarah är en del av det systematiska kvalitetsarbetet som ska bedrivas i verksamheter inom socialtjänsten. Syftet är att verksamheten ska utvecklas och att missförhållanden ska rättas till. Genom att utreda och åtgärda brister skapas större trygghet och högre kvalitet i verksamheten.

Centrala skyldigheter i bestämmelserna om lex Sarah är

  • rapporteringsskyldigheten
  • utredningsskyldigheten
  • skyldigheten att avhjälpa eller undanröja missförhållandet
  • anmälningsskyldigheten.

Bestämmelserna om lex Sarah omfattar flera skyldigheter som i de flesta fall riktar sig till den som bedriver en verksamhet inom socialtjänsten, vid Statens institutionsstyrelse (SiS) eller enligt LSS. Men skyldigheten att rapportera missförhållanden och påtagliga risker för missförhållanden gäller alla som arbetar inom respektive verksamhet.

Läs mer:

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah – Socialstyrelsen

Lex Sarah – Handbok för tillämpningen av bestämmelserna om lex Sarah (pdf)

I Socialstyrelsens handbok finns mer information om de olika delar som ingår i lex Sarah och hur du arbetar med dem

Rapporteringsskyldighet

Rapporteringsskyldigheten gäller alla som arbetar inom socialtjänsten. Det som ska rapporteras är både missförhållanden som har inträffat och om det finns påtagliga risker för att missförhållanden ska inträffa. För att omfattas av lex Sarah ska dessa missförhållanden röra en eller flera enskilda som får eller kan komma ifråga för insatser i verksamheten. Om en enskild berörs av ett missförhållande som rapporterats enligt bestämmelserna om lex Sarah ska detta dokumenteras i den enskildes journal.

Den som bedriver verksamheten ska ha rutiner som säkerställer att verksamheten följer bestämmelserna om lex Sarah och ska även informera personalen om lex Sarah och rapporteringsskyldigheten.

Vad är ett missförhållande?

Rapporteringsskyldigheten gäller bara händelser som har någon form av koppling till den egna verksamheten och som berör någon som får eller kan komma i fråga för insatser. Med missförhållanden som ska rapporteras avses handlingar (eller underlåtna handlingar) som inneburit hot mot eller medfört konsekvenser för en eller flera personers liv, säkerhet eller hälsa.

Med en påtaglig risk för ett missförhållande, som också ska rapporteras, avses att det är fråga om en uppenbar och konkret risk för ett missförhållande.

Vem ska personalen rapportera till?

I verksamhetens lex Sarah-rutin ska det framgå vem personalen ska rapportera till. Personalen ska också få information om det när den som bedriver verksamheten informerar om lex Sarah. En lex Sarah-rapport kan lämnas skriftligt eller muntligt. Den som är utsedd att ta emot rapporterna inom verksamheten ska informera placerande socialnämnd om rapporten. Om rapporten omfattar flera enskilda som berörs av ett missförhållande eller den påtagliga risken för ett missförhållande kan det vara flera nämnder som ska informeras. Man kan då behöva beakta sekretessreglerna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Utredningsskyldighet

Den som bedriver en verksamhet är skyldig att utreda alla rapporterade missförhållanden och påtagliga risker för missförhållanden. Utredningen ska klarlägga vad som har hänt, varför och vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra att liknande missförhållanden inträffar igen.

En lex Sarah-utredning kan komma fram till 

  • att det rör sig om ett missförhållande
  • att det är fråga om ett allvarligt missförhållande – vilket det är om det rapporterade har fått eller hade kunnat få allvarliga konsekvenser för placerade barn eller ungdomar eller
  • att det inte är något missförhållande.

Om det rapporterade är ett missförhållande ska utredningen även komma fram till om det som har gjorts eller planeras att göras för att missförhållandet inte ska hända igen är tillräckligt.

Skyldigheten att avhjälpa eller undanröja missförhållandet

Ett missförhållande eller en påtaglig risk för ett missförhållande som har rapporterats ska åtgärdas så snart det är möjligt. Det ska alltid ske med den skyndsamhet som situationen kräver.

Den som bedriver verksamheten ansvarar för att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att liknande missförhållanden inträffar igen. Därför är det viktigt att åtgärderna svarar mot de bakomliggande orsakerna till att missförhållandet eller den påtagliga risken för missförhållandet inträffade. Åtgärderna kan behöva vidtas vid flera olika tidpunkter, både omedelbart när rapporten tas emot, under utredningen och efter att utredningen är avslutad.

Anmälningsskyldighet – lex Sarah-anmälan till IVO

Allvarliga missförhållandena ska anmälas till Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Det är den som är ansvarig för verksamheten som avgör om det är ett allvarligt missförhållande och som i så fall skickar in anmälan med bifogad utredning till IVO, en så kallad lex Sarah-anmälan.

Anmälan enligt lex Sarah – IVO

Rapporteringen ska bidra till en bättre verksamhet

Alla som utför uppgifter enligt SoL eller LSS, ska medverka till att verksamheten och de insatser som ges är av god kvalitet. Personalen bidrar till god kvalitet bland annat genom att uppfylla sin rapporteringsskyldighet enligt bestämmelserna om lex Sarah. För att bidra till god kvalitet kan personalen också lämna klagomål och synpunkter.

Den som bedriver verksamheten ska sammanställa och analysera alla tecken på brister som har uppmärksammats inom verksamheten. Förutom lex Sarah-rapporter och klagomål och synpunkter kan det till exempel handla om övriga avvikelserapporter och beslut från IVO. Sådana sammanställningar gör det lättare att upptäcka mönster och trender och ger förutsättningar för att utveckla och säkra kvaliteten.

Pyramid som visar ett bra förhållande mellan klagomål och synpunkter (basen), lex Sarah-rapporter (mitten) och lex Sarah-anmälningar (toppen). Pyramiden förklaras mer utförligt i den fortsatta sidtexten.

Pyramiden visar hur ett bra förhållande mellan klagomål och synpunkter, missförhållanden och risker för missförhållanden samt allvarliga missförhållanden och risker för allvarliga missförhållanden ser ut.

Klagomål och synpunkter är information om handlingar eller avsaknad av handlingar som kan innebära att verksamheten brister i kraven på kvalitet. Om dessa uppfyller kriterierna för att vara ett missförhållande eller risk för missförhållande ska en lex Sarah-rapportering göras. Den som bedriver verksamheten bestämmer sedan om det som beskrivs i en lex Sarah-rapport ska räknas som ett allvarligt missförhållande eller risk för allvarligt missförhållande. I så fall ska hen göra en lex Sarah-anmälan till IVO.

Genom att ta emot och utreda klagomål och synpunkter kan verksamheten minska risken för att det inträffar missförhållanden. Och genom att utreda missförhållanden motverkar man att det inträffar allvarliga missförhållanden. Om systemet fungerar som det är tänkt ska verksamheten alltså främst ha klagomål och synpunkter att ta hand om (basen i pyramiden), medan antalet rapporter om missförhållanden är färre, och få anmälningar om allvarliga missförhållanden behöver göras.

Faktagranskad av: Socialstyrelsen Senast granskad:

Källor:

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:5) om lex Sarah, Socialstyrelsen, 2013

Prenumerera på nyhetsbrevet!

Håll dig uppdaterad genom att prenumerera på Kunskapsguidens nyhetsbrev – få nyheter och uppdateringar direkt i din inkorg.

Mejla till oss

Skicka ett mejl till nyhetsbrev.KG@socialstyrelsen.se och skriv att du vill bli tillagd som prenumerant.

Så behandlar Socialstyrelsen dina personuppgifter