För att kunna arbeta med barn och unga vuxna som är eller riskerar att bli indragna i våldsbejakande extremism är det viktigt att känna till vilka strömningar som finns i ditt närområde.
- Vilka grupper är aktiva?
- Var håller grupperna till?
- Vilka mötesplatser finns där barn och unga vuxna kan ekryteras?
Samverkan med andra som arbetar mot våldsbejakande extremism är också centralt.
Våldsbejakande extremism i Sverige
Våldsbejakande extremism är ett samlingsbegrepp för rörelser, ideologier eller miljöer som inte accepterar en demokratisk samhällsordning och som främjar eller utövar våld, hot, tvång eller annan allvarlig brottslighet.
Detta för att uppnå förändringar i samhällsordningen, påverka beslutsfattandet eller myndighetsutövningen eller hindra enskilda individer från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter.
I Sverige finns det i huvudsak tre våldsbejakande extremistiska rörelser:
- Den högerextrema vit makt-miljön
- Den vänsterextrema autonoma miljön
- Den islamistiska extremistmiljön.
Trots stora ideologiska olikheter mellan grupperna finns ett drag som förenar dem. De erkänner inte demokratiska principer och spelregler. Grupperna menar att det krävs andra mer direkta, radikala och ofta våldsamma metoder, även om det innebär att enskilda individers fri- och rättigheter kränks.
Hotbilden från våldsbejakande extremism har blivit mer komplex. Ideologiskt motiverat våld begränsas inte längre enbart till de ovan nämnda extremistmiljöerna i Sverige. En så kallad hybridisering av våldsbejakande extremism har ägt rum, där olika drivkrafter kombineras och ibland sätts samman till en personlig ideologi, inte minst med internet och sociala medier som plattform. I dessa finns allt ifrån trosuppfattning, rasism och främlingsfientlighet till misogyni och konspirationsteorier.
Säkerhetspolisen uppmärksammar i sina lägesbilder en oroande utveckling där allt yngre individer radikaliseras och dras till våldsbejakande extremistiska miljöer. Enligt Säpo sker denna radikalisering i stor utsträckning via digitala plattformar, där extremistiska grupper aktivt söker upp unga användare för att sprida sin propaganda.
Socialtjänstens arbete mot våldsbejakande extremism
Har barnet behov av skydd eller stöd och hur kan det i så fall tillgodoses? Det är grundfrågan när man utreder barn eller unga som misstänks vara eller riskerar att bli indragna i våldsbejakande extremism.
Socialtjänsten har stor kunskap och erfarenhet av att möta utsatta barn och unga, bedöma stödbehov samt erbjuda stöd.
Socialtjänsten kan ge insatser i öppna former, exempelvis samtalsstöd, och i form av placering utanför hemmet, både enligt socialtjänstlagen, SoL, och lagen om vård av unga, LVU.
Socialtjänsten kan ge insatser med eller utan individuell behovsprövning. För att ge insatser till barn utan individuell behovsprövning krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda.
Stödmaterial i urval
Socialstyrelsen har tagit fram handböcker, vägledningar och stödmaterial för att hantera och utreda barns behov av stöd och skydd.
Utbildningspaket
Ett utbildningspaket som tydliggör hur socialtjänsten kan arbeta för att förebygga, upptäcka, utreda och ge insatser till barn och unga vuxna som involverats eller riskerar att involveras i våldsbejakande extremism.
Utbildningspaketets delar
- Våldsbejakande extremism – Ett utbildningsmaterial för socialtjänstens arbete med barn och unga vuxna.
- Studiehandledning om hur du kan arbeta med materialet.
- Om våldsbejakande extremism – Till dig som är chef eller ska leda arbetet. Om syftet med utbildningen och innehållet i utbildningsmaterialet.
- Kort om våldsbejakande extremism – Presentation som ger en kortfattad översikt och en introduktion till vad våldsbejakande extremism är.
- Tre presentationer som följer tre faktaavsnitt i utbildningsmaterialet och de reflektionsfrågor som finns till varje avsnitt:
- Förebygga och upptäcka
- Utreda
- Insats
Att samtala med barn – Kunskapsstöd för socialtjänsten, hälso- och sjukvården och tandvården (pdf)
Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänsten (pdf)
Anmäla oro för barn – Stöd för anmälningsskyldiga och andra anmälare (pdf)
Stödlinjer
Center mot våldsbejakande extremism, CVE – stödtelefon för yrkesverksamma
CVE stödjer yrkesverksamma som behöver stöd i det förebyggande arbetet mot våldsbejakande extremism. CVE har en stödtelefon som främst är till för kommuner och myndigheter på lokal nivå.
Stödtelefon: 08-527 44 290
CVE har även sajten skolattack.se som samlar information och stöd om förebyggande arbete mot skolattacker.
Rädda Barnen – orostelefonen för radikalisering
En nationell och anonym stödtelefon om radikalisering. Den vänder sig till barn och unga, föräldrar och andra omsorgspersoner som känner oro över att någon i deras närhet håller på att radikaliseras. Även personer som själva vill lämna en extrem rörelse eller ideologi är välkomna att ringa. Den som ringer får professionellt samtalsstöd och råd om var man kan få hjälp.
Orostelefonen: 020-100 200
Mer om orostelefonen för radikalisering (Rädda Barnen)
Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen
Den 1 april 2025 trädde nya bestämmelser i kraft som handlar om ökat informationsflöde till brottsbekämpningen. Förändringarna innebär bland annat utökade möjligheter för socialtjänsten och hälso- och sjukvården att lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter. Det kan till exempel röra sig om att lämna ut uppgifter om en individ som har visat en vilja att utföra ett terroristbrott.
Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen, meddelandeblad från Socialstyrelsen (pdf)
Propositionen Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen (pdf)
Offentlighets- och sekretesslagen (pdf)
Socialtjänsten och avhoppare
Den som vill lämna organiserad brottslighet behöver ofta stöd och skydd. Samverkan mellan socialtjänsten och polisen är avgörande. Ibland behövs även samverkan med andra aktörer.
Definition av avhoppare
En individ som har valt att lämna organiserad brottslighet och som bedöms vara i behov av samhällets stöd och skydd för att fullfölja detta.
Det finns ingen åldersgräns, även barn kan vara avhoppare.
I begreppet organiserad brottslighet ingår olika former av kriminella miljöer, såsom gängkriminalitet, våldsbejakande extremistiska miljöer och hedersrelaterade miljöer.
Definitionen är gemensam för Polismyndigheten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen.
Socialtjänsten och avhoppare, sida inom tema Avhoppare (Kunskapsguiden)
