Delaktighet för personer med funktionsnedsättning

Delaktighet kan ses som ett sammanfattande begrepp som innebär att den enskilde ska ha inflytande över sin egen vård och omsorg.

Rätten till full delaktighet

Rätten till full delaktighet är central i kontakter med personer som har funktionsnedsättningar. Men ingen annan än individen själv kan avgöra vad som är en rimlig nivå för hans eller hennes delaktighet och samhällsengagemang. Det betyder att det inte finns någon allmän gräns för hur delaktig en person kan vara. Med ett individuellt utformat stöd ska även personer med stora funktionsnedsättningar kunna påverka planeringen av sina insatser.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Förenta nationernas, FN:s, konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska främja, skydda och säkerställa mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning. Konventionen bygger på förståelsen att funktionshinder går att förebygga och ta bort genom att förändra i miljö och omgivning. Personer med funktionsnedsättning har rätt att få tillgång till hjälpmedel, assistans och personlig service.

Alla verksamheter har ett ansvar för att bidra till att samhället blir tillgängligt. Det handlar till exempel om att information, lokaler och allmänna kommunikationsmedel ska vara tillgängliga för alla.

Autonomi och självbestämmande

Individens rätt till delaktighet ligger nära begrepp som självbestämmande eller autonomi. Att vara autonom betyder inte att individen är oberoende av andra människor. Tvärt om lyfts begreppet fram för att visa att assistans och stöd kan öka graden av autonomi för individer med omfattande funktionsnedsättningar. Att vara beroende av andras stöd behöver inte betyda att individens autonomi är låg, det som är avgörande är individens möjlighet till självbestämmande.

Kommunikation – en förutsättning för delaktighet

En förutsättning för att kunna påverka och vara delaktig är förmågan att kunna kommunicera med sin omgivning. Tolk kan behövas i mötet med vården och omsorgen när den enskilde har annat hemspråk än svenska. Även personer med dövhet eller hörselskada kan behöva tolk, liksom personer som har kommunikationssvårigheter. Tolken gör att den enskilde kan vara delaktig.

Att kommunicera är en grundläggande mänsklig rättighet – alla kan inte tala, men alla kan kommunicera på något sätt. För att en person ska kunna uttrycka sig och förstå så bra som möjligt behövs en kommunikativ miljö, där omgivningen anpassar sig efter behoven och stimulerar samspel och kommunikation.

Personer med kognitiva funktionsnedsättningar och personer med flerfunktionsnedsättningar har svårare än andra att framföra sina synpunkter. Det ställer krav på att personal som arbetar med personerna har kunskap om vilket kommunikationsstöd varje person har behov av för att förstå och kunna uttrycka sig. Ansvaret för en fungerande kommunikation ligger aldrig på den enskilde.

Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK, kan vara ett stöd i kommunikation mellan människor, och hjälper personer med kommunikationssvårigheter att förstå andra och att uttrycka sig.