Symtom, bemötande och behandling

PTSD är ett stressrelaterat tillstånd som kan uppstå efter att en person har upplevt eller bevittnat en eller flera mycket hotfulla eller skrämmande händelser. Det kan till exempel handla om naturkatastrofer, allvarliga olyckor, våld, sexuella övergrepp, terrorism, akut livshotande sjukdom, psykisk eller fysisk misshandel.

PTSD kan även uppkomma efter att man blivit underrättad om en närståendes plötsliga och oväntade eller våldsamma död.

Traumamedvetet bemötande

Hos barn och unga som varit med om svåra händelser är det vanligt med en akut stressreaktion som oftast går över inom en månad. De flesta kan återhämta sig i en trygg miljö och är inte i behov av psykiatrisk vård. De kan däremot behöva extra uppmärksamhet, omsorg och emotionellt stöd, möjlighet att komma till ro i en stabil miljö med skola och meningsfulla aktiviteter.

Knappt en femtedel av de som upplevt en svår händelse utvecklar så uttalade och ihållande symtom och nedsatt funktion att de uppfyller kriterierna för PTSD.

Traumamedvetet bemötande – Kunskapsguiden

Symtom vid PTSD

Symtomen vid PTSD varierar beroende på bland annat ålder och utvecklingsnivå. Då barn ännu inte har färdigutvecklade kognitiva och verbala förmågor, ägnas stor uppmärksamhet åt beteendesymtom och förändringar i beteende vid utredning av PTSD.

I typiska fall uppkommer PTSD inom tre månader efter den traumatiska händelsen, men det kan också dröja flera år. Symtomen vid PTSD varar i mer än en månad och kan hos barn och unga till exempel medföra försämrade relationer till familjemedlemmar och kompisar, samt nedsatt funktionsförmåga i skolan.

De centrala symtomen vid PTSD är:

• Plågsamma återupplevanden av den traumatiska händelsen. Det typiska är återkommande, påträngande minnen eller bilder, både i vaket tillstånd och i drömmar. Hos barn behöver återupplevandena inte nödvändigtvis upplevas som plågsamma och de kan uttryckas i återupprepning under lek eller i teckningar. Mardrömsinnehållet kan hos dem vara mindre tydligt kopplat till traumat än hos vuxna.
• Medvetet undvikande av sådant som påminner om traumat. Hos barn och unga kan det visa sig som utagerande beteende, motvilja att delta i nya aktiviteter, eller överdrivet behov av bekräftelse.
• Förhöjd vaksamhet på möjliga faror eller hot i omgivningen. Hos barn kan överspändheten visa sig som vredesutbrott, separationsångest, förlust av färdigheter, rädslor och gråtmildhet.

Förskolebarn har ofta mer ospecifika symtom än äldre barn.

Förekomst och förlopp

PTSD förekommer hos två till sju procent av befolkningen i västvärlden, någon gång under livet. Det är vanligare med PTSD hos personer på flykt, utlandsfödda och kvinnor.

Förloppet kan variera mellan personer och över tid. Ungefär 30 procent återhämtar sig inom ett halvt år, hälften inom två år och tre fjärdedelar inom tio år.

Psykiatrisk samsjuklighet är vanlig vid PTSD hos barn och unga

Vanlig psykiatrisk samsjuklighet är bland annat depression, ångestsyndrom, adhd, utagerande beteende, skadligt bruk eller beroende och psykotiska symtom. Ibland är depression och ångest en följd av PTSD hos barn och unga och förbättras vid behandling av PTSD.

Den stora överlappningen i symtom mellan de olika tillstånden, gör det angeläget att kartlägga samband mellan uppkomst av symtom och tidpunkt för den svåra händelsen eller händelserna.

Vid PTSD ses en ökad suicidrisk.

Behandling med psykoterapi i första hand

Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) med exponering är det som rekommenderas i första hand vid PTSD hos både barn och vuxna. Behandlingens centrala komponent är känslomässig bearbetning av de traumatiska minnena.

Ögonrörelseterapi, eller Eye Movement Desensitization and Reprocessing (EMDR), är efter traumafokuserad KBT den mest rekommenderade behandlingsformen vid PTSD och betydande PTSD-symtom. EMDR innebär en kombination av ögonrörelser och beteendeterapi.

Det finns idag inget vetenskapligt stöd för att läkemedel har någon positiv effekt på posttraumatiskt stressyndrom hos barn och unga. Läkemedel kan däremot vara aktuellt vid behandling av psykiatrisk samsjuklighet och för att lindra specifika symtom, exempelvis kvarstående sömnsvårigheter vid PTSD.

Komplex PTSD – en ny diagnos i ICD-11

Komplex PTSD är en ny diagnos som har införts i ICD-11, som är den senaste versionen av WHO:s klassifikationssystem ICD, för att identifiera särskilt komplicerade symtom. Utöver de centrala PTSD-symtomen med återupplevande, undvikande och överspändhet, ingår i komplex PTSD även allvarliga och bestående svårigheter med att hantera känslor, ihållande negativ självbild och svårigheter att upprätthålla relationer.

Prognosen vid komplex PTSD är sämre och funktionsnedsättningen är större än vid PTSD.

Forskning pågår om hur diagnosen komplex PTSD bäst bör utredas och behandlas.