Det finns ingen närmare vägledning om vem eller vilka som kan anses vara behandlande personal, men det ska vara någon som har behandlingskontakt med patienten. Den legitimerade hälso- och sjukvårdspersonalen får bedöma om hen behandlar patienten.
Egenvårdsbedömningen är hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvårdslagen och andra lagar och regler på hälso- och sjukvårdens område gäller därför när hälso- och sjukvårdspersonal gör en egenvårdsbedömning.
En åtgärd som utförs som egenvård efter en bedömning är däremot inte hälso- och sjukvård. Lagar och regler som styr hälso- och sjukvården kan därför inte användas när hjälp med egenvård ges.
Om den enskilde får hjälp med egenvård som en del av en socialtjänstinsats enligt socialtjänstlagen eller insats enligt LSS, gäller lagar och regler inom dessa områden.
Läs mer om egenvård enligt lagen i Kunskapsstöd för egenvård enligt egenvårdslagen
Hälso- och sjukvårdspersonalens bedömning om egenvård
Hälso- och sjukvårdspersonalens bedömning om egenvård ska göras utifrån god vård och grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet. Patienten ska ges möjlighet att vara delaktig i egenvårdsbedömningen, och den ska utgå från patientens önskemål och individuella förutsättningar.
Det finns inga särskilda bestämmelser om hur en egenvårdsbedömning ska utföras eller vad som ska ingå i en sådan bedömning. Vilket underlag som behövs för att göra en patientsäker bedömning behöver hälso- och sjukvårdspersonalen avgöra i varje enskilt fall.
Det finns olika faktorer som personalen kan behöva ta hänsyn till i samband med bedömningen om egenvård. Socialstyrelsen har tagit fram en checklista som stöd för arbetet med bedömning om egenvård.
Checklista när hälso- och sjukvården gör en egenvårdsbedömning (pdf)
Bedömningen om egenvård kan resultera i följande:
- Patienten kan utföra egenvård själv.
- Patienten behöver hjälp av närstående.
- Patienten behöver hjälp från någon annan, till exempel personal.
- Hälso- och sjukvårdsåtgärden kan inte utföras som egenvård.
Samverkan i samband med bedömningen
Om det framkommer vid bedömningen, att patienten behöver hjälp av personal med egenvården, så kan en gemensam planering behövas för att ta reda på vilka förutsättningar verksamheten har för att hjälpa till med egenvården. Förutsättningarna för att hjälpa till med egenvård kan skilja sig åt i olika verksamheter, och vilka hälso- och sjukvårdsåtgärder som kan utföras som egenvård med hjälp av någon annan kan också variera stort från en enskild person till en annan.
Läs mer på sidan Samverkan och samordning för egenvård av god kvalitet
Patientens medverkan i egenvårdsbedömningen
Patienten ska ges möjlighet att medverka i egenvårdsbedömningen. När patienten är delaktig bidrar det till att vården och omsorgen blir mer personcentrerad och vården kan också göras säkrare. Medverkan ska utgå från patientens önskemål och individuella förutsättningar, eftersom varje patient har en unik kunskap om sig själv sina behov, förväntningar och resurser. Det kan bland annat handla om patientens historia, kulturella normer och livssammanhang. Patientens vilja, motivation och vanor kan påverka förmågan att genomföra egenvård.
För att kunna utforma vården ändamålsenligt behöver alltså hälso- och sjukvården inhämta den kunskap som patienten har, och ge patienten, och eventuellt även närstående, möjlighet att uttrycka behov, önskemål, mål och förväntningar när det gäller egenvård. När patienten är ett barn är det viktigt att vara lyhörd för barnets behov.