Våld i ungas parrelationer är komplext och kan omfatta en rad olika handlingar och uttryck. Våldet kan utövas i pågående relationer eller efter att relationen avslutats och kan innefatta flera olika former av våld, som fysiskt, psykiskt, sexuellt, digitalt och kontrollerande våld.
Riskfaktorer för att utöva våld
Det finns studier som har identifierat olika faktorer som ökar risken för våldsutövande bland unga. Studierna har i första hand fokuserat på pojkars våld mot flickor. Även flickor kan utöva våld i nära relation, men det saknas i dag tillräcklig kunskap om riskfaktorer för detta.
Exempel på riskfaktorer avseende pojkars våld mot flickor:
- tidigare erfarenhet av våld i familjen, i form av egen våldsutsatthet eller upplevt våld i hemmet
- användning av alkohol eller narkotika, vilket kan öka impulsivitet och sänka tröskeln för aggressivt beteende
- psykisk ohälsa och svårigheter med känsloreglering
- attityder som legitimerar våld som konfliktlösning
- könsnormer som underordnar kvinnor och flickor.
Särskilda kännetecken hos unga som utövar våld
Grupptryck, statusmarkörer och sociala normer i kamratkretsen kan förstärka våldsamt beteende, särskilt i miljöer där aggressivitet och dominans accepteras. I vissa fall kan unga både utsättas för och själva utöva våld, antingen inom en relation eller i olika relationer.
Frågor om våldsutövande
För många unga kan det vara svårt att identifiera sitt eget beteende som våldsamt eller kontrollerande. Därför kan konkreta frågor behövas.
Exempel på frågor är om ungdomen vid något tillfälle har
- använt fysiskt våld, som till exempel slagit, knuffat eller hållit fast sin partner
- kallat partnern nedsättande saker
- hotat med att skada sig själv, partnern eller annan, djur eller människa, som är viktig för partnern
- försökt kontrollera vem partnern får träffa eller ha kontakt med
- läst partnerns meddelanden utan samtycke
- krävt lösenord till partnerns digitala konton
- delat bilder på partnern utan samtycke
- pressat på för att få sex, till exempel ”tjatsex”.
Eftersom det förekommer att samma ungdom både utövar och själv utsätts för våld, kan frågor om utsatthet och utövande ställas i samma samtal. Det kan göras genom att först beskriva olika typer av våld, därefter fråga om ungdomen själv har varit utsatt och sedan om hen har utsatt någon annan.
Förebyggande och åtgärdande insatser
Forskning betonar vikten av tidiga och samordnade insatser för att förebygga och motverka våldsutövande. Att uppmärksamma unga som agerar ut och erbjuda alternativa sätt att hantera och uttrycka känslor kan förebygga våldet. Det kan handla om att utveckla förmågan att reglera ilska och aggressivitet samt att kommunicera på ett mer konstruktivt och nyanserat sätt.
Framgångsfaktorer är bland annat:
- tidig identifiering av riskbeteenden och målgruppsanpassade stödinsatser
- insatser för att stärka sociala färdigheter, impulskontroll och konfliktlösning
- behandling riktad till både individ och familj, med fokus på skyddsfaktorer och nätverksstöd.
Det är viktigt att stöd kan erbjudas även i den akuta situationen och att det är tillgängligt för alla som utövat våld. Stöd som hjälper unga att definiera om det de utsatt andra för är våld är viktigt.
Stöd och insatser till föräldrar
Föräldrar till unga som utövar våld i sina parrelationer kan behöva stöd för att hantera sina egna reaktioner och agera på ett sätt som är stödjande och främjar en positiv beteendeförändring hos ungdomen. Det kan handla om kunskap om våldets uttryck och konsekvenser samt vägledning i hur man kan agera vid misstanke om våld.