Uppmärksamma och samtala om våld i ungas parrelationer

Unga berättar ofta för sina vänner om våldet, men få söker hjälp hos vuxna. Vanliga hinder för att berätta är skuld, skam, lojalitet med partnern, rädsla för ryktesspridning, oro för att inte bli trodd och normalisering (”bråk hör till”). Det kan finnas hot om, eller rädsla för, att bilder eller filmer med sexuellt innehåll ska spridas digitalt om den våldsutsatta berättar om våldet. Unga kan också vara osäkra på vilka frågor de kan ta upp i olika sammanhang och på olika möten.

Inled med frågor om relationer

För att kunna samtala om våld kan det vara bra att inleda med att fråga om ungdomen befinner sig i någon form av parrelation samt att utgå från ett brett perspektiv på vad en relation kan innebära. Det kan till exempel vara att personen lever tillsammans med, dejtar eller har sexuella relationer med en eller flera personer. Var medveten om att det finns olika sexuella läggningar och könsidentiteter och att personen kan ha erfarenheter av hedersrelaterat våld och förtryck eller sexuell exploatering.

Samtala om respektfulla relationer och gränser

Att prata om vad som kännetecknar en respektfull och trygg relation kan vara en viktig del av samtalet. En jämlik relation bygger på samtycke, ömsesidighet och respekt för varandra. Sådana relationer stärker den sexuella hälsan och kan vara en positiv och viktig del av ungdomars liv. I respektfulla ”schyssta” relationer får alla inblandade utrymme att vara sig själva, uttrycka känslor och behov samt bli lyssnade på. Att relationen inte känns ”schysst” behöver inte betyda att det förekommer våld, men en ”oschysst” relation kan ibland utvecklas till en våldsam relation.

Material som kan användas i samtal om relationer

• Om schyssta relationer, ungarelationer.se
  
  
• Svartsjuka är inte romantiskt – Samtal med unga om schyssta nära relationer, killars våld mot tjejer och våld i ungas nära relationer, Jämställdhetsmyndigheten (pdf)

Prata om våld

Att ställa frågor om våld kan kännas obekvämt och känsligt, både för den som frågar och för den som får frågorna. I vissa fall kan det vara otillräckligt att använda färdiga frågor från ett frågeformulär och det behöver finnas utrymme att anpassa samtalet efter den situation som ungdomen befinner sig i. Ungdomen kan också behöva få konkreta beskrivningar av hur olika former av våld kan ta sig uttryck för att förstå innebörden av frågorna. Det är viktigt att tydliggöra att våld aldrig är acceptabelt i en relation och att positiva sidor och handlingar inte kan väga upp för handlingar som innebär våld.

Läs mer om olika former av våld i ungas parrelationer på sidan Om våld i ungas parrelationer

Tålamod och bemötande

Att berätta om våld kan ta tid. Ett lugnt, lyhört och respektfullt bemötande är avgörande, oavsett om den unga personen har blivit utsatt för eller själv utövar våld. Frågor om våld kan behöva ställas vid flera tillfällen innan någon väljer att berätta om sina erfarenheter. Det förutsätter att den som ställer frågorna är beredd att ta emot svaren – även när de är svåra eller väcker starka känslor. Var varsam med att uttrycka personliga värderingar om hur den unga lever sitt liv. Var saklig, lyssna noga och undersök hur den unga tänker kring det som skett, för att sedan söka en gemensam väg framåt.

Läs mer om att ställa frågor och hålla ett samtal med unga om våld

• SEXIT är en metod som syftar till att unga som är sexuellt risktagande eller utsatta och/eller personer med erfarenhet av våld, ska identifieras och erbjudas relevant vård och stöd.
  SEXIT – samtal om sexuell hälsa och erfarenhet av våld, Kunskapscentrum för sexuell hälsa

• Kompetenscentrum om våld i nära relationer (VKV) har samlat material som kan vara till hjälp för dig som arbetar inom hälso-, sjuk- och tandvården.
  Material om våld i nära relationer, Kompetenscentrum om våld i nära relationer (VKV)
  
  
• Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har i samarbete med bland annat Socialstyrelsen tagit fram fem kortfilmer med reflektionsfrågor om att samtala om sexuellt våld.
  Filmer om att samtala om sexuellt våld, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF)

Utmaningar med att ställa frågor om våld

För många kan våld vara förknippat med skuld och kännas skamfyllt att prata om. Om den unga har lågt förtroende för socialtjänsten kan det vara ännu svårare att berätta om våld.

För unga under 18 år kan vårdnadshavarna under vissa förutsättningar behöva informeras om vad den unga har berättat för socialtjänsten. Det händer att unga väljer att avstå från att berätta om våld för socialtjänsten för att undvika att föräldrarna ska få kännedom om våldet. 

Ge tydlig information för att öka tryggheten

För att öka tryggheten kan det vara viktigt att tydligt förklara vilken information som behöver delas med vårdnadshavare. Genom att prata med den unga personen om vad som kommer att berättas, och på vilket sätt, kan delaktighet skapas och den unga kan få en känsla av kontroll över processen.

Det kan vara värdefullt att tillsammans göra en plan för hur informationen ska förmedlas till föräldrarna, hur den unga ska få veta hur föräldrarna reagerat och vilket stöd som kan ges i samband med detta.

Informera om våld i ungas parrelationer

Unga behöver tydlig information för att känna igen vad som är våld och veta vart de kan vända sig för stöd. Socialtjänsten har ett ansvar att informera om sin verksamhet. Socialtjänsten bör planera för hur både barn och vuxna ska nås med information om den verksamhet som finns för våldsutsatta och våldsutövare.

Tillgänglig och relevant information

Lättillgänglig information om vad som utmärker våld samt om tillgängligt stöd kan bidra till att unga väljer att tala om våldet. Konkreta beskrivningar av vad som karaktäriserar våld och övergrepp, att det aldrig är acceptabelt att bli utsatt för våld, vanliga varningstecken samt vilken form av stöd och hjälp socialtjänsten kan erbjuda är centralt. Informationen behöver vara anpassad så att personer med olika förutsättningar kan ta del av den, till exempel vara översatt till olika språk och finnas på lättläst svenska. Informationen kan spridas på olika sätt, till exempel genom digitala kanaler, affischer, foldrar, anonym chatt, ideella föreningar och i sammanhang där unga redan befinner sig.

Anpassa informationen till målgruppen

Involvera gärna unga i framtagandet av informationsmaterial, så att språk, form och spridningsvägar anpassas till målgruppen. Tänk på att många unga i första hand vänder sig till vänner snarare än till vuxna, så det är viktigt att det finns information som riktar sig även till dem som känner någon som är utsatt för eller utövar våld.

Exempel på material

• Informationsmaterial att beställa från kampanjen Svartsjuka är inte romantiskt
  Kampanjsidan Svartsjuka är inte romatiskt
  
  
• Tipsa gärna unga om Unga relationers quiz
  Quiz: Hur schysst är din relation, ungarelationer.se

Särskild utsatthet och sårbarhet hos unga

Vissa grupper unga löper ökad risk att utsattas för våld. I andra grupper kan det finnas faktorer som gör att socialtjänsten och andra professionella i större utsträckning riskerar att inte uppmärksamma våldet eller som gör det ännu svårare att prata om det. För vissa grupper kan även bristande kunskap och förståelse inom socialtjänsten innebära att ungdomen riskerar att hamna i en ännu större utsatthet eller inte få rätt stöd.

Nedan beskrivs några exempel på grupper av unga där det kan finnas anledning att vara särskilt uppmärksam. Grupperna kan också överlappa varandra. Det är samtidigt viktigt att inte generalisera och förutsätta att alla inom en viss grupp är särskilt utsatta eller påverkas av sårbarhetsfaktorer. Varje ungdom som utsatts för våld måste bemötas utifrån sitt individuella behov av stöd