Ofrivillig ensamhet kan leda till negativa känslor för den enskilde. Det kan till exempel handla om att inte känna sig behövd, att sakna någon att tala förtroligt med eller att inte ha någon att dela erfarenheter, intressen och värderingar med Den ofrivilliga ensamheten beskrivs som en subjektiv och plågsam känsla som kan kopplas till både psykisk och fysisk ohälsa.
Att upptäcka äldre personer med ofrivillig ensamhet tidigt och erbjuda stöd för att bryta ensamheten är centralt. Både socialtjänsten och hälso- och sjukvården har en viktig roll i det.
Orsaker till ofrivillig ensamhet
Ungefär 10-15 procent av personer över 77 år anger att de upplever ofrivillig ensamhet ofta eller nästan alltid. Dessa personer kan behöva stöd för att förebygga och ta sig ur sin ensamhet. Skälet till att hamna i ofrivillig ensamhet kan vara många och varierar mycket från person till person. Exempel på olika orsaker till ofrivillig ensamhet är:
- att mista en nära vän eller livskamrat
- att ha en funktionsnedsättning som gör att man har svårt att ta sig till och träffa andra
- att hamna i en ny miljö, till exempel ett särskilt boende, där man inte känner någon
- hinder i form av psykisk ohälsa, behov av att snabbt kunna gå på toaletten, rädsla att en träfflokal inte är tillgänglighetsanpassad, att ha ätsvårigheter eller kognitiva svårigheter
- att inte kunna hantera och sköta om sin hörapparat, och därför inte kan delta i ett samtal
- att vara anhörigvårdare med små möjligheter till egen fri tid för att träffa vänner.
Även om en person lever i ett sammanhang där det finns andra människor kan hen känna sig ensam. Känslan av ensamhet kan infinna sig i det egna hemmet, på särskilt bonde och ute i offentliga sammanhang.
Eftersom ensamhet kan vara omgärdad av ett stigma är det inte säkert att den äldre personen söker hjälp och stöd, eller vet att man kan få stöd för detta. För att fånga upp äldre personer som upplever ofrivillig ensamhet behöver primärvården och äldreomsorgen ställa frågor om ensamhet.
Förebygga ofrivillig ensamhet
Det är viktigt att alla som arbetar i vården och omsorgen är uppmärksamma på ofrivillig ensamhet bland äldre personer. Om man upptäcker ofrivillig ensamhet kan man också förebygga, lindra och förhindra den. Det är en del i både kommunernas och hälso- och sjukvårdens uppdrag att förebygga ohälsa bland äldre personer och göra dem delaktiga i samhällslivet. Att delta i social samvaro är också en av fyra hörnpelarna för ett gott åldrande och viktig för att förebygga ohälsa.
Förebygga genom samverkan
Genom att samordna samhällets insatser går det att förebygga och motverka de negativa effekterna som ofrivillig ensamhet kan innebära. Det kan i sin tur ge äldre personer och deras anhöriga en bättre hälsa och ökad livskvalitet.
Samverkan mellan verksamheter kan se ut på olika sätt men oftast behövs det upparbetade kontaktvägar. Det kan exempelvis handla om rutiner för hur primärvården agerar när de upptäcker äldre personer som behöver stöd från kommunen för att delta i samhällslivet. På samma sätt som det behövs rutiner för när kommunen upptäcker äldre personer som behöver vård för att lindra de negativa effekter som ofrivillig ensamhet kan leda till. För att erbjuda ett brett utbud av aktiviteter är samverkan med föreningslivet också en viktig pusselbit.
Personcentrerat stöd för att motverka ofrivillig ensamhet
Personer som lider av ofrivillig ensamhet gör det av olika anledningar och har därför olika behov av stöd. Beslut om insatser som ska stödja äldre personer behöver därför vara personcentrerade. När professionen arbetar personcentrerat utgår man från den enskilda personens behov, resurser och erfarenheter i planeringen och utformningen av vården och omsorgen.
Ta reda på
- varför den äldre personen upplever ensamhet
- vilka aktiviteter som är meningsfulla för personen att delta i.
Var också uppmärksam på att behovet av stöd kan förändras över tid.
För att skapa meningsfulla och personliga kontakter kan en åtgärd vara att återetablera eller stärka sociala relationer och nätverk som redan finns. Med en god personalkontinuitet går det också att skapa förutsättningar för en meningsfull relation i dagliga möten som redan sker, till exempel inom äldreomsorgen.
Forskning om insatser för att motverka eller minska ofrivillig ensamhet
Den aktuella forskningen ger inget tydligt svar på vilka åtgärder och insatser som är lämpliga att erbjuda gruppen äldre personer för att motverka eller minska ofrivillig ensamhet. Däremot kan forskningen användas som en pusselbit bland flera, i förståelsen av vilka individanpassade åtgärder och insatser som kan erbjudas i syfte att minska ofrivillig ensamhet.
Forskningen visar att en viktig framgångsfaktor är att insatsen känns givande för den äldre personen och att den bidrar till ett utökat socialt nätverk med meningsfulla relationer. Aktiviteterna som erbjuds behöver därför variera utifrån att olika individer har olika intressen.
Exempel på insatser som används för att motverka ofrivillig ensamhet är:
- utbildningsinsatser om nya teknologier
- djurassisterade terapier
- samtalsterapier
- robotdjur
- att utveckla individers sociala stöd
- sociala aktiviteter och interaktioner
- fysisk aktivitet.
Vägledning för att förhindra ofrivillig ensamhet bland äldre personer – Primärvård och äldreomsorg
Vägledning för att förhindra ofrivillig ensamhet bland äldre personer kan öka kunskapen om ofrivillig ensamhet bland äldre personer och ge stöd till verksamheter som vill arbeta med frågan. Vägledningen riktar sig till chefer, verksamhetsutvecklare och personal som möter äldre personer inom primärvård och äldreomsorg.
Förebygg ofrivillig ensamhet hos äldre personer – fakta och reflektionsfrågor avsett för hemtjänst och särskilt boende för äldre
Socialstyrelsens undersökning Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? visar att många äldre personer med hemtjänst och som bor på särskilt boende uppger att de känner sig ensamma. Socialstyrelsen har tagit fram ett särskilt stödmaterial som riktar sig till hemtjänst och särskilt boende för äldre personer. Materialet innehåller fakta och reflektionsfrågor. Tanken är att chefer tillsammans med sin personal går igenom frågorna för att identifiera styrkor och vad som kan behöva utvecklas i verksamheten.