En stor andel av Sveriges vuxna befolkning, ungefär var sjätte person, ger vård eller stöd till någon de står nära på grund av sjukdom, hög ålder eller funktionsnedsättning. Att ge vård eller stöd kan kännas positivt och berikande, men det är samtidigt ett stort och många gånger tungt ansvar.
Personerna i filmerna är skådespelare som återger anhörigas egna berättelser.
Marias make drabbades av stroke
Maria är gift med en man som fick en svår stroke för 23 år sedan. Maken är helt beroende av henne för att klara sitt liv. Det har varit en kamp för Maria att se till att hennes man får de insatser han behöver.
– Jag känner att många ser anhörigskapet som en slags frivillig insats som man gör för den man älskar. Men hur frivilligt är det? Jag har inte bett om att livet skulle bli så här för oss, säger Maria.
Åsas mamma hade Alzheimers sjukdom
Åsa har förlorat sin mamma i Alzheimers sjukdom. Åsa berättar att livet präglades av maktlöshet, stresspåslag och oro under sjukdomstiden. Hon hade behövt stöd genom de åren, men det hon blev aldrig erbjuden. Vården och omsorgen såg pappan som den som var anhörig.
– Tyvärr är det nog så. Det är lätt att glömma bort de drabbades vuxna barn, se oss och förstå att vi också är nära anhöriga som har behov av stöd och information säger Åsa.
Andreas är pappa till 24-årig kille med adhd och autism
Andreas son är 24 år och har adhd och autism. Andreas beskriver glappet för en förälder när ens barn blir myndigt. När han som förälder helt plötsligt stod utanför sonens kontakter med vården och omsorgen, samtidigt som behovet av stöd från honom som pappa kvarstod. Andreas menar att det borde finnas ”en resten-av-livet-instruktion för föräldrar till barn med NPF-diagnoser, och ett tillgängligt stöd.”
Alex är pappa till 12-årig pojke med flera funktionsnedsättningar
Alex är ensamstående pappa till en 12-årig pojke med allvarliga funktionsnedsättningar. Alex berättar att det har varit en kamp att få stöd, och att få rätt stöd. Och hur energi- och tidskrävande det är att ta hand om alla vård- och omsorgskontakter.
– Det är som att sköta ett företag. Man måste kontrollera varje steg, att allt funkar med assistenter, mediciner, läkarbesök, habiliteringen, Försäkringskassan, ja allt. Jag måste ha full koll. Till slut gick jag in i väggen säger Alex.