Ett anhörigperspektiv är ett förhållningssätt bland chefer och medarbetare i socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Det är viktigt att förhållningssättet följer den enskilde och anhöriga genom hela vård- och omsorgsförloppet såväl vid planering, genomförande som vid uppföljning.
Vad ett anhörigperspektiv innebär i praktiken skiljer sig åt mellan verksamheter men grundläggande är att chefer och medarbetare:
- ser och lyssnar på den anhörige
- håller den anhörige informerad om den enskildes hälsa, vård och omsorg, under förutsättning att den enskilde ger sitt samtycke och att den anhörige vill vara delaktig
- har kännedom om vilket stöd och hjälp som den anhörige ger och vad anhörigskapet innebär för den anhörige
- tar tillvara den anhöriges kunskaper och erfarenheter
- uppmärksammar den anhöriges egna behov av stöd.
Alla parter vinner på att ett anhörigperspektiv genomsyrar socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamheter. Det ger bättre förutsättningar för socialtjänsten och hälso- och sjukvården att ge rätt insatser eller vård till den enskilde, och det främjar anhörigas och enskildas hälsa. Vidare innebär den vård och det stöd anhöriga ger stora besparingar och en avlastning för den offentliga välfärden. Anhöriga fyller en samhällsbärande funktion.
Behov av ett stärkt anhörigperspektiv
I socialtjänstlagen anges att socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre, eller som stödjer en närstående som har funktionshinder. Regionerna saknar motsvarande skyldighet, men hälso- och sjukvården har ett ansvar att förebygga ohälsa. I detta ingår att identifiera och arbeta hälsofrämjande och förebyggande med personer eller grupper som riskerar att drabbas av ohälsa.
Anhöriga som regelbundet ger vård eller stöd till någon som står nära har ofta sämre upplevd hälsa än övriga befolkningen. Om belastningen blir för stor på anhöriga kan det få konsekvenser på individnivå såsom psykisk ohälsa, sjukskrivningar och att anhöriga behöver söka vård för egen del. I förlängningen får detta effekter på samhällsnivå, genom exempelvis ökade vård- och omsorgskostnader. Det leder också till ojämställda livsvillkor.
Kommuners och regioners stöd till anhöriga skiljer sig åt beroende på var i landet man bor. Flera brister har rapporterats när det gäller stöd som erbjuds anhöriga. Verksamheterna kan till exempel ha svårt att nå ut med stöd till anhöriga som behöver det. Stödet kommer ofta för sent och kan vara dåligt anpassat utifrån de anhörigas individuella behov.
Nationell anhörigstrategi
I regeringens nationella anhörigstrategi, som beslutades 2022, tydliggörs behovet av ett stärkt anhörigperspektiv i hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Nationell anhörigstrategi för vård och omsorg – Regeringen
Socialstyrelsens underlag till anhörigstrategin
Socialstyrelsens underlag till den nationella anhörigstrategin beskriver bland annat det aktuella läget för anhöriga och stöd till anhöriga.
Uppföljning av anhörigperspektivet och stöd till anhöriga
Rapporten Uppföljning av anhörigperspektivet och stöd till anhöriga presenterar förslag på en nationell uppföljning av anhörigperspektivet och stödet till anhöriga i kommun och region.
Uppföljning av anhörigperspektivet och stöd till anhöriga – Socialstyrelsen
Anhörigas engagemang bygger på frivillighet
En stor andel av Sveriges vuxna befolkning, ungefär var sjätte person, ger vård eller stöd till någon de står nära på grund av sjukdom, hög ålder eller funktionsnedsättning. Att ge vård eller stöd kan kännas positivt och berikande, men det är samtidigt ett stort och många gånger ett tungt ansvar.
Men många anhöriga söker inte stöd för egen del. De är inte alltid medvetna om sina behov, rätten till stöd eller vart de kan vända sig för stöd.
Anhörigas vård- och omsorgsinsatser sker ofta inom ramen för en känslomässig och social relation. Engagemanget behöver inte vara genomtänkt eller planerat. Det är något man ofta ”bara gör” och det är ”en roll man kan hamna i” när någon som står en nära är i behov av vård, hjälp eller stöd. Anhörigas insatser och delaktighet ska bygga på frivillighet. I praktiken är detta en mycket komplicerad fråga. Inte minst när det gäller anhörigas stöd och vård som ges inom äktenskapet, samboförhållanden eller när det gäller föräldrars ansvar för sina minderåriga eller vuxna barn med särskilda behov. Det är viktigt att frågor om frivillighet återkommer i hälso- och sjukvårdens och omsorgens dialog med anhöriga.
Viktigt att anhöriga bjuds in att vara delaktiga i socialtjänsten och hälso- och sjukvården
Anhöriga ska, när det är möjligt, bjudas in att vara delaktig i socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Det kan gynna situationen både för de anhöriga, den enskilde och för socialtjänsten och hälso- och sjukvården att den anhöriga ses som en samarbetspartner och viktig aktör i teamet runt den enskilde som behöver vård och omsorg.
I anhörigstrategin betonas att alla anhöriga som är viktiga för den enskilde ska uppmärksammas. Hit hör utöver anhöriga som ger stöd, även anhöriga som inte ger vård och omsorg, men vars situation ändå kan underlättas genom att hen görs delaktig. Det kan även omfatta anhöriga som på sikt kan förväntas få behov av anhörigstöd. Att tidigt skapa kontakt med anhöriga ger dem dels ett erkännande, dels möjligheten att i en förtroendefull relation lyfta fram sin situation och därmed synliggöra sina individuella behov av stöd.
Anhörigperspektivet behöver genomsyra hela organisationen
Anhörigperspektivet är inte är ett ämnesområde som ska behandlas separat, utan ett förhållningsätt som behöver integreras i hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens alla verksamheter om det ska ge resultat.
För att anhörigperspektivet ska kunna integreras krävs en politisk förankring och prioritering inom kommun och region. Resurser behöver avsättas för att medvetandegöra och utbilda chefer och medarbetare.
Ett anhörigperspektiv berör alla olika nivåer i organisationen, från politiker och chefer till de medarbetare som genomför socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Åtgärder för att stärka anhörigperspektivet kan behöva tas när det gäller ledning, styrning, kunskap, kompetens, samverkan och samordning. Detta gäller både i myndighetsutövningen och i utförandet av vård och omsorg. Kommuner och regioner behöver arbeta proaktivt, individanpassat och förebyggande i arbetet med att uppmärksamma anhörigas behov.
Kunskapsstöd för att stärka anhörigperspektivet
Två kunskapsstöd har tagits fram för att stödja socialtjänsten och hälso- och sjukvården att stärka anhörigperspektivet i verksamheterna.
Stödmaterial för socialtjänsten och hälso- och sjukvården
Kunskapsstödet beskriver grundläggande principer och förutsättningar för att integrera ett anhörigperspektiv i hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Materialet innehåller ett antal kartläggnings- och reflektionsfrågor som kan ge viktiga kunskaper inför ett utvecklingsarbete. Kunskapsstödet riktar sig till arbetsgivare, beslutsfattare och chefer inom hälso- och sjukvård och socialtjänst men även till strateger, handläggare, utredare, läkare, sjuksköterskor och övrig vård- och omsorgspersonal.
Presentationsmaterial
Presentationsmaterialet sammanfattar kunskapsstödet om att integrera anhörigperspektivet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Materialet kan till exempel användas av chefer och strateger i utvecklingsarbeten tillsammans med medarbetare. Det kan också användas av beslutsfattare på politisk och tjänstemannanivå för att få kunskap för egen del. Presentationsmaterialet innehåller kartläggnings- och reflektionsfrågor.
Stödmaterial för handläggare
Kunskapsstödet Stöd för handläggare att uppmärksamma och involvera anhörig är tänkt att vara ett stöd för handläggare inom socialtjänsten i arbetet med att uppmärksamma och involvera anhöriga i arbetet. Materialet är konkret och innehåller bland annat exempel på frågor som handläggaren kan använda sig av.
Stöd för handläggare att uppmärksamma och involvera anhöriga – Socialstyrelsen
Våld och anhöriga
Personalen i hälso- och sjukvården och socialtjänsten kan få kännedom om, eller misstänka, att en person blir utsatt för våld. Det kan både handla om att den anhöriga är utsatt eller att den anhöriga utsätter den enskilde för fysiskt- eller psykiskt våld, försummelse eller någon annan form av våld. Socialstyrelsen har tagit fram stöd riktat till personal inom individ- och familjeomsorg, äldreomsorg och funktionshinderomsorg. Där beskrivs bland annat de olika uttryck våldet kan ta, tecken på våld och hur man kan agera mot våld.
Våld i nära relationer och hedersrelaterat våld – Ett utbildningsmaterial – Socialstyrelsen