Den som vill lämna organiserad brottslighet behöver ofta stöd och skydd. Socialtjänsten och polisen har olika ansvar i arbetet kring avhoppare – därför är samverkan avgörande. Ibland behövs även samverkan med andra aktörer.
Definition av avhoppare
En individ som har valt att lämna organiserad brottslighet och som bedöms vara i behov av samhällets stöd och skydd för att fullfölja detta.
Det finns ingen åldersgräns, även barn kan vara avhoppare.
I begreppet organiserad brottslighet ingår olika former av kriminella miljöer, såsom gängkriminalitet, våldsbejakande extremistiska miljöer och hedersrelaterade miljöer.
Definitionen är gemensam för Polismyndigheten, Kriminalvården, Statens institutionsstyrelse och Socialstyrelsen.
Vem kan få stöd?
Alla som vill och väljer att lämna organiserad brottslighet kan ha rätt till bistånd/stöd från socialtjänsten, eftersom socialtjänsten alltid utgår från individens behov.
Polisen har vissa krav för att en person ska bli aktuell som avhoppare, utöver att definitionen av avhoppare är uppfylld:
- Personen är motiverad till att lämna organiserad brottslighet
- Personen samtycker till informationsutbyte mellan polisen och relevanta aktörer
- Personen skriver under polisens formulär med förutsättningar och är inte en bevisperson
- Det förutsätts att socialtjänsten har fattat beslut om insatser för att individen ska kunna genomföra ett avhopp.
Är förutsättningarna uppfyllda inleder polisen ett avhopparärende.
Varför är det viktigt att stödja avhoppare?
Grovt våld och organiserad brottslighet har blivit ett samhällsproblem. Ju fler som vill lämna den miljön, desto bättre.
Socialtjänsten har en viktig roll i det brottsförebyggande arbetet. Insatser för avhoppare är både återfallsförebyggande för individen och en del i det brottsförebyggande arbetet i samhället, mot organiserad brottslighet.
Hur kan socialtjänsten arbeta med avhoppare?
Socialtjänsten utgår som alltid från individens behov av stöd och hjälp. Det gäller även de som vill lämna organiserad brottslighet.
Det som skiljer avhoppare från många andra ärenden är att det finns säkerhetsfrågor att ta hänsyn till. Därför är samverkan med polisen centralt.
Socialtjänstens och polisens roller ser i korthet ut så här:
- Socialtjänsten har ansvar för att erbjuda avhopparen insatser
- Polisen gör hotbilds- och riskbedömningar och vidtar relevanta skyddsåtgärder
- Polisen har avhopparsamordnare som är socialtjänstens ingång vid ärenden med avhoppare
- Tillsammans följer socialtjänst och polis hur ärendet utvecklas.
Det finns ingen särskild lagstiftning om handläggning och dokumentation för avhoppare, utan det är samma som gäller som vid andra ärenden inom socialtjänsten.
Konkret stöd för socialtjänsten, sida inom detta tema
Ge stöd till anhöriga till avhoppare, sida inom detta tema
Filmer om arbete med avhoppare, sida inom detta tema
Socialtjänsten samverkar ibland med flera andra
Kriminalvårdens roll i arbetet med avhoppare
Kriminalvården kan identifiera potentiella avhoppare. De är också med vid planering, genomförande och uppföljning av insatser om avhopparen avtjänar straff.
SiS roll i arbetet med avhoppare
Statens institutionsstyrelse, SiS, kan identifiera potentiella avhoppande barn och unga, och motivera dem att lämna organiserad brottslighet.
Om barnet eller den unge är eller tidigare har varit placerad på SiS, kan socialtjänsten behöva få underlag till sin utredning för att kunna avgöra behovet av stöd och skydd.
Socialtjänsten kan även behöva lämna information till SiS inför en placering, för att SiS vid behov ska kunna vidta säkerhetsåtgärder.
Socialtjänsten och SiS behöver samverka under genomförandet av en placering på SiS och inför att vården upphör.
Det kan vara viktigt att tänka på att vissa barn och unga kan vara i fortsatt behov av insatser från socialtjänsten även efter att vården på SiS har upphört.
Samverkan med andra aktörer
Psykiatriska tillstånd kan öka risken för återfall i brott och försvåra avhopp. Socialtjänsten kan behöva samverka med psykiatrin, eftersom de genomför bedömning och behandling av till exempel adhd, uppförandestörning, känslomässig instabilitet, skadligt substansbruk, personlighetssyndrom och posttraumatisk stress.
Samverkan med tandvården och hälso- och sjukvården kan behövas då den fysiska hälsan och tänderna kan vara eftersatta.
I vissa fall kan insatser motivera samverkan med till exempel Arbetsförmedlingen och Kronofogdemyndigheten.
Att tänka på i arbetet med avhoppare
Inhämta samtycke vid samverkan
Vid samverkan behöver regler om sekretess och tystnadsplikt följas.
Om socialtjänsten behöver dela information och få in underlag från till exempel polisen, Kriminalvården eller SiS behöver individen i regel samtycka till det.
Samtycket behöver som regel inhämtas skriftligt. I annat fall måste man åtminstone föra anteckningar om när och hur samtycket har inhämtats.
Den enskilde ska ges tydlig information om vad samtycket gäller. Det kan till exempel gälla vilka uppgifter det handlar om, i vilka situationer uppgifterna kommer att lämnas ut och till vilka verksamheter.
Ansvar mellan kommuner
Bosättningskommunen ansvarar för stöd- och hjälpinsatser, oavsett om hen vistas i kommunen eller tillfälligt bor i en annan kommun.
Om en avhoppare tillfälligt behöver flytta för att undvika att utsättas för brott behåller alltså bosättningskommunen ansvaret.
En hotad person som på eget initiativ akut beger sig till en annan kommun och där söker stöd och hjälp, har den kommunen ansvaret i den akuta situationen. Det kan till exempel vara skyddat boende eller ekonomiskt bistånd, i avvaktan på att bosättningskommunen kan ordna nödvändiga insatser.
Uppsökande arbete kan ge resultat
Potentiella avhoppare kan identifieras genom uppsökande arbete. Det kan ske genom fältarbete eller genom att uppmärksamma individer som beviljats bistånd inom socialtjänsten.
Metoder som används idag för att identifiera potentiella avhoppare är till exempel Trefas och GVI (group violence intervention).
Vilket stöd kan avhopparen behöva från olika aktörer?
Flera insatser kan bli aktuella, till exempel:
- Skyddat boende
- Säkerhetsåtgärder utifrån polisens hotbilds- eller riskbedömning
- Ekonomiskt bistånd eller ekonomisk rådgivning
- Stöd för missbruk eller beroende
- Återfallsförebyggande insatser för att förhindra nya brott
- Stöd från psykiatrin.
Minska risken för återfall i brottslighet
Socialtjänsten behöver planera insatser för att förebygga att avhopparen återfaller i brottslighet.
Planeringen handlar om att finna rätt insatser utifrån vilka faktorer som bedöms utgöra störst risk för återfall. Faktorer som innebär hög risk för återfall är:
- Tidigare brottslighet
- Attityder som stödjer brott
- Kriminella vänner och att vistas i kriminella miljöer
- Antisocial personlighetsmönster, till exempel impulsivitet och aggressivitet
- Missbruk och beroende
- Ingen sysselsättning
- Ingen familj eller annat icke-kriminellt umgänge
- Ingen fritidssättning.
Ett sätt att arbeta systematiskt med individens riskfaktorer är att utgå från RBM-principerna (risk, behov och mottaglighet).
Vad gäller om avhopparen har barn?
Om en avhoppare har barn kan barnets behov av stöd och skydd behöva utredas.
Handläggare inom socialtjänsten som misstänker eller får veta att ett barn far illa har en skyldighet att vidarebefordra informationen till ansvarig inom socialtjänsten som bedömer om en utredning av barnets situation ska inledas.
Barn och unga som avhoppare
Socialtjänstens arbete med barn och unga som är avhoppare styrs till stor del av samma bestämmelser i socialtjänstlagen och LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga) som socialtjänstens arbete med barn och unga generellt.
I Socialstyrelsens stödmaterial till socialtjänsten för arbete med avhoppare finns ett separat kapitel om avhoppande barn och unga.
Särskilt om barn och unga i stödet till socialtjänsten, se sidan 31 (pdf)
Utreda barn och unga – Handbok för socialtjänsten (pdf)
Avhoppare kan vara brottsoffer
Socialnämnden har ett särskilt ansvar för brottsoffer. Det innebär att socialnämnden ska verka för att brottsutsatta och deras närstående får stöd utifrån behov.
Källor:
Socialtjänstlag (2001:453), Sveriges riksdag, 2001.
Handläggning och dokumentation Socialstyrelsen, 2021
Barn och unga som begår brott – Handbok för socialtjänsten Socialstyrelsen, 2021
Insatser för att motverka fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott – Kunskapsstöd med rekommendationer för socialtjänstens arbete med barn 6–17 år Socialstyrelsen, 2021
Polisen, 2023
Kommuner mot brott (SOU 2021:49) Regeringskansliet, 2021
