Att bryta mot normer

Normer är oskrivna regler i samhället som påverkar oss alla. Det handlar om föreställningar, värderingar och förväntningar på hur vi ska uppföra oss, leva och se ut. Normer kan skapa ordning och trygghet och samtidigt bidra till ojämlikhet och diskriminering – i samhället och i socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamheter. 

Heteronormen

Heteronormen innebär att heterosexualitet är norm, alltså att det finns en förväntan på heterosexualitet och att heterosexualitet ses som mer normalt eller bättre än andra sexuella läggningar.

Egentligen är det flera normer som rör både kön och sexualitet och som hänger ihop.

• Grunden är att alla människor antas vara antingen män eller kvinnor.
• Att man hela livet ska identifiera sig med det kön man tilldelades vid födseln.
• Dessutom förväntas män vara manliga eller maskulina, och kvinnor vara kvinnliga eller feminina.
• Män och kvinnor förväntas bli kära i och attraherade av varandra.

Heteronormen leder till att hbtqi-personer som bryter mot normer för kön och sexualitet på olika sätt missgynnas. De löper också större risk att bli utsatta för osynliggörande, trakasserier och våld. Samtidigt innebär det att den som följer normen på olika sätt gynnas och får privilegier av det.

Tvåkönsnormen

Tvåkönsnormen är normen som säger att det finns två kön och att alla människor tillhör ett av två kön. När ett barn föds förväntas det vara enkelt att kategorisera barnet som flicka eller pojke baserat på hur kroppen ser ut. Det gör att personer med intersexvariationer kan ses som onormala och pressas att genomgå behandlingar för att se mer ”normala” ut.

I folkbokföringen kan vi registreras som antingen kvinna eller man. Det finns bara två juridiska kön. Så ser det ut i många länder, men inte alla. 

Tvåkönsnormen genomsyrar vårt tankesätt och alla sociala institutioner och funktioner i samhället. Tvåkönsnormen hänger ihop med normer om hur killar och tjejer, män och kvinnor förväntas vara – inte bara kring utseende utan också när det gäller till exempel personliga egenskaper, intressen och livsval.

Tvåkönsnormen märks också i synen på könsidentitet, där normen är att identifiera sig som antingen tjej eller kille. Det leder till att icke-binära kan ifrågasättas eller inte tas på allvar.

Cisnormen

Cisnormen är antagandet att alla människor identifierar sig som det kön som har tilldelats dem vid födseln och har en kropp som stämmer överens med könsidentiteten enligt normen. 

Hbtqi-personers hälsa och livsvillkor

Många hbtqi-personer mår bra, har nära relationer, går i skolan eller arbetar och har en meningsfull fritid. På gruppnivå ser vi samtidigt att homosexuella, bisexuella, queera och transpersoner har sämre hälsa och livsvillkor än övriga befolkningen på flera olika områden.

Alla hbtqi-personer är förstås olika. Kunskap om hbtqi-personers livsvillkor på gruppnivå kan ändå hjälpa dig som jobbar i socialtjänsten eller hälso- och sjukvården att förstå vad personer du möter kan bära med sig och vilka förutsättningar som kan finnas för olika insatser.

Strukturella skillnader

Det finns strukturella skillnader i livsvillkor och hälsa mellan hbtqi-personer som grupp och heterosexuella cispersoner som grupp. Det är bland annat vanligare att hbtqi-personer

• är arbetslösa
• har dålig ekonomi
• har skadligt bruk och beroende av alkohol och narkotika
• känner sig otrygga i skolan, på jobbet, på offentliga platser, i kollektivtrafiken, i det egna bostadsområdet, på internet
• utsätts för diskriminering, kränkningar och våld
• har erfarenhet av sex mot ersättning.

Jämfört med heterosexuella cispersoner har hbtqi-personer en sämre fysisk och psykisk hälsa. Det är till exempel vanligare att hbtqi-personer har ångest, depression, ätstörningar, suicidtankar och suicid, jämfört med heterosexuella cispersoner.

Hälsofrämjande faktorer

Omgivningens bemötande har stor betydelse för hbtqi-personers hälsa. Hälsofrämjande faktorer är till exempel

• att själv kunna välja om, när och hur jag är öppen som hbtqi-person
• att bli respekterad och bekräftad i sin könsidentitet, sitt könsuttryck och sin sexualitet
• få socialt stöd från familj och vänner
• kunna känna sig trygg på sin arbetsplats eller skola och ha tillgång till fritidsaktiviteter som är inkluderande
• att få träffa andra hbtqi-personer.

För de transpersoner som har könsdysfori är tillgång till könsbekräftande vård viktigt för hälsan.

Hbtqi — Folkhälsomyndigheten

Diskriminering är förbjuden

Diskriminering är förbjuden inom socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamheter. Vad som är diskriminering eller inte beror på den enskilda situationen.

Diskriminering är enligt diskrimineringslagen att

• en person har blivit missgynnad eller kränkt
• det finns ett samband med en diskrimineringsgrund (sexuella trakasserier kräver inte detta samband)
  • kön
  • könsöverskridande identitet eller uttryck
  • etnisk tillhörighet
  • religion eller annan trosuppfattning
  • funktionsnedsättning
  • sexuell läggning
  • ålder.
• det är en av de former av diskriminering som beskrivs i lagen
• måste ha skett inom ett av de samhällsområden där lagen gäller.

Diskrimineringslagen innehåller en bestämmelse om förbud mot diskriminering när offentligt anställda möter allmänheten. Förbudet gäller framförallt hur anställda bemöter allmänheten när de hjälper till med upplysningar, vägledning, råd eller annan sådan hjälp.

Läs mer hos Diskrimineringsombudsmannen, DO.

Vad är diskriminering – DO