Krisberedskapslagar
Kommunens ansvar för krisberedskap regleras i huvudsak i lagen (2006:544) om kommuners och regioners åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap, LEH. I LEH definieras extraordinär händelse som en händelse som avviker från det normala och som medför, eller riskerar att medföra, en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och därför kräver skyndsamma insatser av en kommun eller en region.
Det som särskiljer extraordinära händelser från andra händelser är dess stora omfattning och att händelseförloppet är snabbt och svårt att överblicka. Det ställer krav på snabba beslut av de kommunala organen.
En extraordinär händelse kan exempelvis vara hot mot sjukvårdsverksamheten, energiförsörjningen, vatten- och avloppsnätet eller vägnätet. Alla dessa händelser riskerar att få en direkt påverkan på socialtjänstens och den kommunala hälso- och sjukvårdens verksamheter. Tillämpningen av lagen aktualiseras vid större olyckshändelser som hotar liv, hälsa, miljö eller egendom.
Krishantering bygger på tre principer
Det svenska krisberedskapssystemet bygger på de ordinarie förvaltningsstrukturerna och tre grundprinciper som utgörs av ansvarsprincipen, närhetsprincipen och likhetsprincipen.
Kommunernas ansvar i fredstid
Geografiskt områdesansvar
Utöver det egna verksamhetsansvaret har kommunen ett geografiskt områdesansvar på lokal nivå. Det innebär att kommunen ska säkerställa att samordningen fungerar mellan aktörerna inom det egna geografiska området, både i det förberedande skedet, under och efter en extraordinär händelse. Områdesansvaret innebär också att kommunen ska samordna informationen till allmänheten och media för att skapa en samlad och enhetlig bild av det som inträffat.
I förarbetet till bestämmelsen framgår att det geografiska områdesansvaret inte innebär att kommunerna tar över andra aktörers ansvarsområden. Ett lämpligt sätt att bedriva samordningsarbetet i kommunen kan istället vara att inrätta ett forum där representanterna för de lokala krisaktörerna deltar. En viktig uppgift för kommunen är också att bygga upp och underhålla ett lämpligt kontaktnät. För socialtjänsten rör det sig till exempel om samverkan med andra kommunala förvaltningar, med regionen, med privata verksamheter, med trossamfund och andra frivilligorganisationer.
I det geografiska områdesansvaret ingår också att kommunen ska göra en samlad analys av sådana risker och sårbarheter som kan leda till en extraordinär händelse och göra analysen känd för berörda aktörer. I det ingår också analys av kommunens egna verksamhet.
Krisledningsnämnd
I varje kommun och region ska det finnas en krisledningsnämnd som ansvarar för att leda arbetet under extraordinära händelser. Det innebär att kommunfullmäktige ska tillsätta en sådan nämnd eller besluta om att en annan nämnd får den funktionen. Kommunfullmäktige ska även fastställa krisledningsnämndens stadgar där nämndens uppgifter ska framgå. Det kan också vara uppgifter som övertas från andra nämnder.
Rapportering
Varje kommun ska hålla länsstyrelsen informerad om vilka åtgärder som vidtagits enligt 2 kapitlet LEH och hur åtgärderna påverkat krisberedskapsläget. Kommunerna ska även vid en extraordinär händelse i fredstid ge länsstyrelserna lägesrapporter och information om händelseutvecklingen, tillståndet och den förväntade utvecklingen samt om vidtagna och planerade åtgärder.
Kommunens verksamhetsansvar
Socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården är exempel på verksamheter som kommunen har ansvar för och som regleras i speciallagstiftning som exempelvis SoL och HSL. Det är ansvarsprincipen och därmed verksamhetsansvaret som är utgångspunkten för kommunens uppgifter i krishanteringssystemet. Det innebär att det ansvar kommunen har för olika samhällsviktiga verksamheter under normala förhållanden också gäller under en kris. I verksamhetsansvaret ingår att kommunen ska vidta åtgärder för att minska sårbarheten i sin verksamhet och vid en extraordinär händelse att ha beredskap för att kunna upprätthålla sådana delar av verksamheten som inte tål avbrott.
Oavsett om verksamheten bedrivs i kommunal eller enskild regi är det den ansvariga nämnden som ska försäkra sig om att verksamheten uppfyller kraven på god kvalitet. Nämnden kan alltså inte ursäkta en driftstörning under en kris med att det var det privata företaget som misskötte sin uppgift. Ur ett krisberedskapsperspektiv är det därför viktigt att kommunen ställer krav på att enskilda verksamheter säkerställer driften av ett äldreboende vid ett långvarigt strömavbrott eller vid en influensapandemi med begränsad personalstyrka.
Ansvarsfördelningen mellan nämnderna kan se olika ut i olika kommuner och socialtjänstens ansvar kan vara fördelad på en eller flera nämnder. Det är den eller de nämnder som har erhållit ansvar för socialtjänstens verksamhet, ofta en socialnämnd, som ska se till att socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården har en god krisberedskap och är väl förberedd för de olika typer av extraordinära händelser som kan drabba en kommun. Nämnden kan sedan i sin tur fördela ansvaret på olika delar inom nämndens eller förvaltningens verksamhetsområde. Förvaltningschefer och enhetschefer har också viktiga uppgifter och stort ansvar när det gäller krisberedskapen inom de egna verksamhetsområdena.
Kommuners ansvar inför och vid höjd beredskap
Enligt 3 kap. 1 § LEH ska kommuner vidta de förberedelser som behövs för verksamheten under höjd beredskap (beredskapsförberedelser). Under höjd beredskap ansvarar kommunstyrelsen för ledningen av den del av det civila försvaret som kommunen ska bedriva. Varje kommun ska ha de planer som behövs för verksamheten under höjd beredskap. Planerna ska innehålla uppgifter om den verksamhet som är avsedd att bedrivas under höjd beredskap. Av planerna ska också framgå krigsorganisationen det vill säga den personal som ska tjänstgöra och vad som i övrigt behövs för att kommunen eller regionen ska kunna höja sin beredskap och bedriva verksamheten under höjd beredskap.
Kommunen har ett geografiskt områdesansvar även vid höjd beredskap. I de här fallen ska kommunstyrelsen verka för att den verksamhet som bedrivs i kommunen av olika aktörer samordnas och för att samverkan kommer till stånd mellan dem som bedriver verksamheten.
I den omfattning regeringen i särskilda fall beslutar, får kommunen ytterligare uppgifter under höjd beredskap eller när ransoneringslagen (1978:268) i annat fall tillämpas.
Kommunerna ska under höjd beredskap hålla länsstyrelserna informerade om beredskapsläget och de övriga förhållanden som har betydelse för det civila försvaret i kommunen.