Kunskapen om vilka risk- och skyddsfaktorer som har samband med att barn och unga utvecklar ett normbrytande beteende kan hjälpa socialtjänsten att identifiera och uppmärksamma de barn och unga som behöver stöd i ett tidigt skede. Den kan också ge stöd i att bedöma vilka insatser som behövs.
Risk- och skyddsfaktorer finns både i barnets uppväxtvillkor, sociala miljö och andra samhälleliga sammanhang. Därför är kunskaper om risk- och skyddsfaktorer viktiga också i det förebyggande arbetet.
I Socialstyrelsens allmänna råd (HSLF-FS 2019:30) om handläggning av ärenden som gäller unga lagöverträdare rekommenderas att all personal som handlägger ärenden om barn och unga som är misstänkta för brott eller dömda till påföljd för brott, bör ha kunskaper i att bedöma risk- och skyddsfaktorer vad gäller normbrytande beteende.
Forskningen visar att tidig debut i normbrytande beteende ger högre risk för långvariga problem och att fler riskfaktorer hos den unge ökar risken. Det är därför viktigt att sätta in samordnade insatser tidigt i problemutvecklingen.
Normbrytande beteende
- Normbrytande beteende betyder i det här sammanhanget negativa och destruktiva beteenden som på olika sätt innebär att regler och normer i det samhälle som individen lever i överträds.
- Oftast menar vi med normbrytande beteende brottsliga och kriminella handlingar men definitionen omfattar även beteenden som inte är formella lagöverträdelser utan snarare allvarliga regel- eller normbrott.
- Det kan vara allt ifrån att allvarligt bryta mot föräldrars regler, skolka, snatta, stjäla, och klottra (icke-aggressivt normbrytande beteende) till grövre förseelser såsom att slåss, hota, sexuellt ofreda andra och plåga djur (aggressivt normbrytande beteende).
Om risk- och skyddsfaktorer
Riskfaktor
En riskfaktor för ett visst beteende är en egenskap, en händelse, ett förhållande eller en process som ökar sannolikheten eller risken för ett visst utfall - i detta fall normbrytande beteende.
Skyddsfaktor
Skyddsfaktorer är egenskaper, händelser, förhållanden eller processer som minskar sannolikheten eller risken för att individen utvecklar ett normbrytande beteende. Skyddsfaktorer kan, särskilt om de är flera, motverka riskfaktorer genom att fungera som en buffert mot effekterna av att exponeras för risk.
Risk- och skyddsfaktorer samverkar
Det finns inte en enskild teori eller förklaringsmodell som på ett fullständigt sätt förklarar varför vissa barn och unga utvecklar ett normbrytande beteende, eller orsakerna till att människor begår brott. Orsakssamband är mycket svåra att säkerställa när det gäller mänskligt beteende. Dessutom är det sällan som bara en eller få faktorer orsakar ett beteende. Det är en komplex modell, där de olika risk- och skyddsfaktorerna samspelar och påverkar varandra i olika riktningar och på olika nivåer.
Risk- och skyddsfaktorer återfinns på flera nivåer:
- Individnivå – egenskaper och beteenden
- Familjenivå – relationer och föräldrars egna problem
- I skolan – attityder och relationer bland kamrater, lärare och andra
- I närsamhället
- I samhällets struktur och normer.
Direkt faktor kallas de riskfaktorer som kan relateras direkt till det normbrytande beteendet, som impulsivitet hos barnet.
Indirekt faktor kallas det som har en mer indirekt inverkan på normbrytande beteende, till exempel föräldrars utbildningsnivå. Det innebär att utbildningsnivån kan påverka föräldrars uppfostringsstrategi som i sin tur kan relateras till barnets beteendeutveckling.
Dynamiska eller föränderliga riskfaktorer är möjliga att påverka, som till exempel föräldrars stöd och ork eller barnets eller den unges skolanknytning och prestationer.
Oföränderliga riskfaktorer som till exempel kön eller debutålder i normbrytande beteende går däremot inte att påverka.
Att arbeta strukturerat med att bedöma risker och behov av insatser
Arbetet med att utreda barn och unga med normbrytande beteende skiljer sig i princip inte från att utreda barn som misstänks fara illa på grund av förhållanden i hemmet.
För att kunna göra en helhetsbedömning av barnets behov av skydd eller stöd behöver socialtjänsten oftast samla in information från flera håll. Uppgifterna bör hämtas in på ett strukturerat sätt med utgångspunkt i vetenskap och beprövad erfarenhet. När socialnämnden gör en utredning som avser ett barn eller en ung person som är misstänkt för att ha begått brott, bör den innefatta en bedömning av om barnet eller den unge riskerar att återfalla i brott eller riskerar att utvecklas ogynnsamt i övrigt. Om det är lämpligt, bör nämnden använda standardiserade bedömningsmetoder vid riskbedömningen. Arbetssättet Barns behov i centrum, BBIC, kan ge en struktur genom hela arbetet och hjälpa handläggaren att hålla fokus på barnet och dess behov.
Om det normbrytande beteendet hos barnet startar redan under barndomen ökar risken för att beteendet fortsätter över tid, jämfört med om det debuterar under ungdomsåren. Därför behöver man uppmärksamma tidiga tecken på normbrytande beteende hos barn innan de når tonåren.
Användning av standardiserade bedömningsmetoder kan skapa förutsättning för likvärdiga bedömningar av risken för återfall i brott och ogynnsam utveckling i övrigt hos barn och unga.
Läs mer om BBIC hos Socialstyrelsen
Att bedöma risk och behov hos barn och unga med normbrytande beteende
Det är viktigt att inhämta information om hur barnet fungerar i olika miljöer. Det kan vara hjälpsamt att formulera frågor för att undersöka vilka riskfaktorer och skyddsfaktorer som finns hos barnet.
- Hur omfattande och allvarliga är de riskfaktorer som identifierats?
- I vilka situationer förekommer de?
- Vilka konsekvenser får de och hur påverkar de barnet och familjen?
- Hur omfattande och fungerande är de skyddsfaktorer som identifierats?
- I vilka situationer förekommer de?
- Vilka konsekvenser får de och hur påverkar de barnet och familjen?
Ett sätt att inhämta information till utredningen är att ta hjälp av standardiserade bedömningsmetoder. De baseras på principerna om risk, behov och mottaglighet (RBM).
2019 gjorde SBU en systematisk översikt för att utvärdera strukturerade risk- och behovsbedömningsmetoder som används för ungdomar, 12 till 18 år, som begått kriminella handlingar. Bedömningsmetoderna YLS/CMI1 och SAVRY2 studerades mest. SBU drog slutsatsen att strukturerade risk- och behovsbedömningsmetoder troligen ger vägledning vid bedömning av ungdomars risk för återfall i våld och annan kriminalitet.
Information om SAVRY och YLS finns i Socialstyrelsens metodguide för socialt arbete. Där kan du också söka bedömningsmetoder genom att välja området normbrytande och åldersgrupp för metoden.
Läs mer
Risk- och behovsbedömning av ungdomar avseende återfall i våld och annan kriminalitet hos SBU
Metodguiden hos Socialstyrelsen
Standardiserade bedömningsmetoder i utredningar
Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) har undersökt systematiska översikter som rör olika standardiserade bedömningsmetoder för barn och unga. 11 bedömningsmetoder bedömdes vara särskilt relevanta utifrån att de används inom socialtjänstens barn- och ungdomsvård eller har använts inom forskning i Sverige.
Analys och bedömning av risk- och skyddsfaktorer
Bedömningsarbetet kan ses som en process i tre steg: bedömning av risk, bedömning av behov och bedömning av mottaglighet.
Att bedöma risk
Att bedöma risk handlar om att både bedöma hur hög risken för fortsatt normbrytande beteende är utifrån nuvarande situation och hur hög den är på längre sikt.
Att bedöma behov
Att bedöma behov handlar om att beskriva vad som behöver förändras för att minska risken för normbrytande beteende.
Att bedöma mottaglighet
Att bedöma mottaglighet handlar om att de insatser som erbjuds är både effektiva och anpassade till barnets och familjens förutsättningar. Barnets och familjens egna drivkrafter samt vilja och förmåga till förändring är ofta avgörande för att förändring ska ske. Egna önskemål, motivation, insikt och inställning till insatserna behöver därför undersökas.
Sammanfattande bedömning
En sammanfattande bedömning görs utifrån den information som inhämtats genom standardiserade bedömningsmetoder, om sådana använts, samt övrig information. Till hjälp för denna bedömning används kunskapen om risk- och skyddsfaktorer för normbrytande beteende och principerna om risk, behov och mottaglighet. Bedömningen ligger sedan till grund för det beslut som fattas om insatser eller åtgärder till skydd eller stöd för barnet eller den unge.
Henrik Andershed, professor i kriminologi och psykologi vid Örebro universitet, föreläser om de risk- och skyddsfaktorer som enligt forskningen är mest relevanta för att förstå och förklara varför barn och unga utvecklar ett normbrytande beteende eller begår brott. Vidare beskrivs det komplexa sambandet där olika risk- och skyddsfaktorer hos individen, familj och i miljön, samspelar och påverkar varandra. Föreläsningen hölls i december 2020 på uppdrag av Skolverket och Socialstyrelsen.