PTSD är ett stressrelaterat tillstånd som kan uppstå efter att en person har upplevt eller bevittnat en eller flera mycket hotfulla eller skrämmande händelser. Det kan till exempel handla om naturkatastrofer, allvarliga olyckor, våld, sexuella övergrepp, terrorism, akut livshotande sjukdom, psykisk eller fysisk misshandel.
PTSD kan även uppkomma efter att man blivit underrättad om en närståendes plötsliga och oväntade eller våldsamma död.
De flesta som har varit med om en traumatisk händelse får övergående symtom på stress och utvecklar inte PTSD.
Symtomen kan dröja
PTSD finns både hos barn och vuxna. Hur symtomen visar sig kan variera beroende på bland annat ålder, utvecklingsnivå och kulturellt sammanhang. I typiska fall uppkommer PTSD inom tre månader efter den traumatiska händelsen, men det kan också dröja flera år.
Symtomen vid PTSD varar i mer än en månad och medför ett påtagligt lidande och nedsatt funktionsförmåga med problem att klara till exempel vardagliga aktiviteter, arbete, studier, och relationer.
De centrala symtomen vid PTSD är:
- Plågsamma återupplevanden av den traumatiska händelsen. Det typiska är återkommande, påträngande minnen eller bilder, både i vaket tillstånd och i drömmar, tillsammans med starka känslor av exempelvis skräck och samtidiga kroppsliga upplevelser.
- Medvetet undvikande av sådant som påminner om traumat. Det kan handla om plågsamma minnen, tankar eller känslor, personer, platser eller situationer.
- Förhöjd vaksamhet på möjliga faror eller hot i omgivningen. Det kan till exempel innebära att man blir lättskrämd och reagerar starkt på oväntade ljud eller rörelser. Överspändheten kan göra personen lättirriterad och argsint, eller att den får koncentrationssvårigheter och sömnstörningar.
Förekomst och förlopp
PTSD förekommer hos två till sju procent av befolkningen i västvärlden, någon gång under livet. Det är vanligare med PTSD hos personer på flykt, utlandsfödda och kvinnor.
Förloppet kan variera mellan personer och över tid. Ungefär 30 procent återhämtar sig inom ett halvt år, hälften inom två år och tre fjärdedelar inom tio år.
Samsjuklighet i psykiatriska och somatiska sjukdomar är vanligt vid PTSD hos vuxna
Vanlig psykiatrisk samsjuklighet är bland annat depression, ångestsyndrom, adhd, skadligt bruk eller beroende av alkohol eller andra substanser, psykossjukdomar, ätstörningar och en ökad suicidrisk. Den stora överlappningen i symtom mellan de olika tillstånden gör det angeläget att försöka kartlägga samband mellan uppkomst av symtom och tidpunkt för den svåra händelsen eller händelserna.
Vanlig somatisk samsjuklighet vid PTSD är exempelvis högt blodtryck, sjukdomar i andningsorganen, magtarmsjukdomar och kronisk smärta.
Tidig upptäckt och behandling av PTSD och samsjuklighet kan förbättra både psykisk och fysisk hälsa.
Behandling med psykoterapi i första hand
Traumafokuserad kognitiv beteendeterapi (TF-KBT) med exponering är det som rekommenderas i första hand vid PTSD hos både barn och vuxna. Behandlingens centrala komponent är känslomässig bearbetning av de traumatiska minnena.
Ögonrörelseterapi, eller Eye Movement Desensitization and Reprocessing (EMDR), är efter traumafokuserad KBT den mest rekommenderade behandlingsformen vid PTSD och betydande PTSD-symtom. EMDR innebär en kombination av ögonrörelser och beteendeterapi.
Om psykoterapin inte hjälper tillräckligt bra kan det hos vuxna bli aktuellt med antidepressiva läkemedel, särskilt SSRI (selektiva serotoninåterupptagshämmare). Det ges då som ett alternativ till eller som tillägg till den psykologiska behandlingen. Det kan även vara aktuellt med läkemedelsbehandling mot samtidiga psykiatriska och somatiska sjukdomar.
Komplex PTSD – en ny diagnos i ICD-11
Komplex PTSD är en ny diagnos som har införts i ICD-11, som är den senaste versionen av WHO:s klassifikationssystem ICD, för att identifiera särskilt komplicerade symtom. Utöver de centrala PTSD-symtomen med återupplevande, undvikande och överspändhet, ingår i komplex PTSD även allvarliga och bestående svårigheter med att hantera känslor, ihållande negativ självbild och svårigheter att upprätthålla relationer.
Prognosen vid komplex PTSD är sämre och funktionsnedsättningen är större än vid PTSD.
Forskning pågår om hur diagnosen komplex PTSD bäst bör utredas och behandlas.
Behandling vid posttraumatiskt stressyndrom beskrivs i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom.
Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom hos Socialstyrelsen