Att vara ensam behöver inte vara något problem och kan vara självvalt. Ibland används ordet ensamhet för att beskriva ett önskat tillstånd av avskildhet som är förknippat med positiva känslor. I det här sammanhanget syftar ensamhet på känslan som uppstår när individens önskade och faktiska sociala relationer inte stämmer överens – det vill säga ett oönskat tillstånd, som ibland uttrycks som ofrivillig ensamhet.
Det finns tre olika typer av ensamhet:
- social ensamhet – bristande tillgång till sociala nätverk, sammanhang och relationer, som ibland kallas social isolering
- emotionell ensamhet – en avsaknad av nära, förtroliga relationer
- existentiell ensamhet – en djupare form av ensamhet och en känsla av att vara avskuren från andra människor och tillvaron, ofta i samband med svåra livshändelser.
Oavsett vilken typ av ensamhet det handlar om, är ensamhet förknippat med negativa känslor för den enskilde. Det kan till exempel handla om att inte känna sig behövd, att sakna någon att tala förtroligt med eller att inte ha någon att dela erfarenheter, intressen och värderingar med. Känslan av ensamhet är en subjektiv och plågsam känsla som kan kopplas till både psykisk och fysisk ohälsa.
Att upptäcka äldre personer med ofrivillig ensamhet tidigt och erbjuda stöd för att bryta ensamheten är centralt. Både socialtjänsten och hälso- och sjukvården har en viktig roll i det.
Orsaker till ensamhet
Ungefär 10-15 procent av personer över 77 år anger att de känner sig ensamma ofta eller nästan alltid. Dessa personer kan behöva stöd för att förebygga och ta sig ur sin ensamhet och isolering. Skälen till att hamna i ensamhet kan vara många och varierar mycket från person till person. Exempel på orsaker till ensamhet och isolering är:
- att mista en nära vän eller livskamrat
- att ha en funktionsnedsättning som gör att man har svårt att ta sig till, och träffa andra
- andra typer av funktionsnedsättningar, till exempel hörselnedsättning som gör det svårt att delta i samtal, kognitiva svårigheter eller behov av att snabbt ta sig till toaletten
- hinder i form av psykisk ohälsa som kan medföra att individen isolerar sig
- att vara anhörigvårdare med små möjligheter till egen fri tid för att träffa vänner.
Även om en person lever i ett sammanhang där det finns andra människor kan hen känna sig ensam. Känslan av ensamhet kan infinna sig i det egna hemmet, på särskilt boende och ute i offentliga sammanhang. Detta gäller särskilt den emotionella och existentiella ensamheten.
Eftersom ensamheten kan vara omgärdad av ett stigma är det inte säkert att den äldre personen söker hjälp och stöd, eller vet att man kan få stöd för detta. För att fånga upp och ge stöd till äldre personer som är socialt isolerade, upplever ensamhet eller löper ökad risk för ensamhet behöver primärvården och äldreomsorgen ställa frågor om ensamhet.
Förebygga ensamhet
Det är viktigt att alla som arbetar i vården och omsorgen är uppmärksamma på ensamhet bland personer de möter i sitt jobb. Om man upptäcker ensamhet kan man också göra något åt den. Det är en del i både kommunernas och hälso- och sjukvårdens uppdrag att förebygga ohälsa och göra äldre personer delaktiga i samhällslivet. Att delta i social samvaro är en viktig del av ett hälsosamt åldrande och för att förebygga ohälsa.
Genom att samordna samhällets insatser går det att förebygga och motverka de negativa effekterna som ensamhet och social isolering kan innebära. Det kan i sin tur ge äldre personer och deras anhöriga en bättre fysisk och psykisk hälsa och ökad livskvalitet.
Samverkan mellan verksamheter kan se ut på olika sätt men oftast behövs det upparbetade kontaktvägar. Det kan exempelvis handla om rutiner för hur primärvården agerar när de upptäcker äldre personer som behöver stöd från kommunen för att delta i samhällslivet. På samma sätt som det behövs rutiner för när kommunen upptäcker äldre personer som behöver vård för att lindra de negativa effekter som ensamhet kan leda till. För att erbjuda ett brett utbud av aktiviteter är samverkan med civilsamhället också en viktig pusselbit.
Personcentrerat stöd för att motverka ensamhet
Personer som känner sig ensamma gör det av olika anledningar och har därför olika behov av stöd. Beslut om insatser som ska stödja äldre personer behöver därför vara anpassade efter varje persons behov och livssituation. När professionen arbetar personcentrerat utgår man från den enskilda personens behov, resurser och erfarenheter i planeringen och utformningen av vården och omsorgen.
Ta reda på
- varför den äldre personen upplever ensamhet
- vilken typ av ensamhet det rör sig om
- vilka hinder för gemenskap och delaktighet som individen upplever
- vilka aktiviteter som är meningsfulla för personen att delta i.
Var också uppmärksam på att behovet av stöd kan förändras över tid.
För att skapa meningsfulla och personliga kontakter kan en åtgärd vara att återetablera eller stärka sociala relationer och nätverk som redan finns. Med en god personalkontinuitet går det också att skapa förutsättningar för en meningsfull relation i dagliga möten, till exempel inom äldreomsorgen.
Forskning om insatser för att motverka eller minska ensamhet
Den aktuella forskningen ger inget tydligt svar på vilka åtgärder och insatser som är lämpliga att erbjuda äldre personer för att motverka eller minska ensamhet. Däremot kan forskningen användas som en pusselbit bland flera, i förståelsen av vilka individanpassade åtgärder och insatser som kan erbjudas.
Forskningen visar att en viktig framgångsfaktor är att insatsen känns givande för den äldre personen och att den bidrar till ett utökat socialt nätverk med meningsfulla relationer som minskar känslan av ensamhet, oavsett vilken typ av ensamhet personen besväras av. Aktiviteterna som erbjuds behöver därför variera utifrån att olika individer har olika intressen och behov.
Exempel på insatser som används för att motverka ensamhet är:
- samtalsterapi
- att utveckla individers sociala stöd, sociala aktiviteter och interaktioner
- djurassisterad terapi och robotdjur
- fysisk aktivitet med en social komponent.
Material för att stödja arbetet att motverka ensamhet
Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten har material som kan användas i arbetet för att motverka ensamhet. Folkhälsomyndighetens nationella ensamhetsstrategi ”Tillsammans – för god gemenskap i hela befolkningen” uppmuntrar till samverkan mellan olika samhällsaktörer som civilsamhälle, kommuner och myndigheter.
Socialstyrelsens Vägledning för att förhindra ensamhet bland äldre personer kan öka kunskapen om ensamhet bland äldre personer och ge stöd till verksamheter som vill arbeta med frågan. Den riktar sig främst till chefer, verksamhetsutvecklare och personal som möter äldre personer inom primärvård och äldreomsorg.
Förebygg ensamhet hos äldre personer – fakta och reflektionsfrågor avsett för hemtjänst och särskilt boende för äldre
Socialstyrelsens undersökning ”Vad tycker de äldre om äldreomsorgen?” visar att många äldre personer med hemtjänst och som bor på särskilt boende uppger att de känner sig ensamma. Socialstyrelsen har tagit fram ett särskilt stödmaterial som riktar sig till hemtjänst och särskilt boende för äldre personer. Materialet innehåller fakta och reflektionsfrågor. Tanken är att chefer tillsammans med sin personal går igenom frågorna för att identifiera styrkor och vad som kan behöva utvecklas i verksamheten.