Det är inte ovanligt att personer som får eller kan komma ifråga om insatser inom socialtjänsten har en god man eller förvaltare. Det är inte heller ovanligt att anhöriga tar en aktiv roll i den enskildes stöd och omsorg. Vid både handläggningen av ärenden och genomförande av insatser inom socialtjänsten behöver personalen förhålla sig till ställföreträdare och anhöriga som förekommer runt den enskilde.
God man och förvaltare
För personer som har nedsatt eller helt saknar beslutsförmåga kan en god man eller förvaltare förordnas enligt regler i 11 kap. föräldrabalken (1949:381). En god man eller förvaltare kan ha i uppdrag att sörja för den enskildes person, bevaka den enskildes rätt eller förvalta dennes egendom.
En person som har god man behåller sin rättshandlingsförmåga. Den goda mannen får bara företräda den enskilda inom ramen för sitt förordnande. Enligt huvudregeln får en god man företräda den enskilde i frågor och vidta åtgärder som hen har samtyckt till. Detta betyder att en god man i regel inte får fatta beslut som rör den enskildes socialtjänst utan sin huvudmans samtycke. Den gode mannen ska fungera som ett biträde och ge stöd till sin huvudman.
En förvaltare har till skillnad mot den gode mannen befogenhet att självständigt föra sin huvudmans talan. Denna befogenhet innebär dock inte att förvaltare har rätt att besluta om den enskildes socialtjänst mot dennes vilja.
I den goda mannens eller förvaltaren uppdrag ingår inte alla frågor som är av personlig karaktär eller som innebär personliga ställningstaganden. Sådana åtgärder kan till exempel vara medicinska vård- och behandlingsåtgärder, val av bostadsform eller ansökan om kontaktperson. Det är därför viktigt att handläggare och utförare inom socialtjänsten förvissar sig om att den enskilde kommer till tals även i de fall en god man eller förvaltare är utsedd.
Att ge vård och omsorg mot en persons vilja eller att använda tvångsåtgärder kräver stöd i lag. Därmed följer att god man eller förvaltare inte kan samtycke till vård och omsorg mot den enskildes vilja eller användandet av tvångsåtgärder.
Fullmakter
En enskild kan upprätta en fullmakt där hen utser en person som ska företräda honom eller henne i frågor som rör stödet och omsorgen. Den enskildes vilja ska dock alltid respekteras oavsett vad fullmaktshavaren har för inställning till den aktuella frågeställningen.
En fullmakt är dock inte giltig om fullmaktsgivaren efter att fullmakten utfärdats drabbats av nedsatt beslutsförmåga. Huvudregeln är att fullmakten enbart kan göras gällande om den som utfärdat fullmakten har full kapacitet att förstå innebörden av den.
Framtidsfullmakter
Lagen om framtidsfullmakter ger enskilda en möjlighet att utse någon som kan ha hand om deras personliga och ekonomiska angelägenheter om de senare i livet inte själva kan det. Framtidsfullmakter utgör ett alternativ till ordningen med god man och förvaltare och ett komplement till vanliga fullmakter. Framtidsfullmakten blir giltig när den enskilde blir beslutsoförmögen. Det är fullmaktshavaren som avgör när detta inträffar. Det ska därutöver finnas möjlighet att få frågan prövad av domstol.
I begreppet personliga angelägenheter ingår frågor om socialtjänst, till exempel boende, hemtjänst eller kontaktperson. Dit hör också att hjälpa fullmaktsgivaren i sina kontakter med hälso- och sjukvården och den sociala omsorgsverksamheten. Vård- och behandlingsåtgärder inom hälso- och sjukvården ingår inte i begreppet personliga angelägenheter.
Anhöriga som ställföreträdare
Eftersom inte alla kan antas förbereda sig för framtiden genom att upprätta framtidsfullmakter, har kompletterande regler om företrädarskap genom anhöriga införts. Reglerna gäller för personer som på grund av sjukdom eller liknande inte längre kan ta hand om sina ekonomiska angelägenheter. Anhöriga ska kunna vara behöriga att ta hand om ekonomiska angelägenheter om den enskilde inte lägre har förmåga att göra det själv.
Anhörigas behörighet kan också gälla vid tillfällig beslutsoförmåga, till skillnad från en framtidsfullmakt. Behörigheten för anhöriga ska omfatta rättshandlingar som har anknytning till den enskildes dagliga livsföring. I första hand avses vardagliga betalningar hänförliga till bostaden, tjänster av olika slag och inköp av mat och kläder.
I likhet med reglerna om framtidsfullmakter är det den anhöriga som ska bedöma om behörigheten gäller. Det finns dock ett krav på att oförmågan ska vara uppenbar, vilket innebär att det inte får råda någon tveksamhet kring detta. Bestämmelserna bygger på att de anhörige har god kontakt och kunskap om den enskilde för att kunna bedöma när hen inte längre har förutsättningar att klara sina ekonomiska angelägenheter.
Den enskildes make eller sambo, barn, barnbarn, föräldrar, syskon eller syskonbarn ska i den turordningen kunna vara behörig att företräda den enskilde, enligt bestämmelserna.
God man, förvaltare eller anhörig kan vara stödperson
I de fall god man, förvaltare och anhöriga inte har befogenhet att företräda den enskilde, kan de ofta vara ett stöd för den enskilde under till exempel myndighetsutövningen. De kan dels skapa trygghet genom sin närvaro, dels stödja enskilda att själv uttrycka sin vilja. Ibland kan de också förmedla vad de vet om den enskildes inställning i olika frågor. Det kan också vara den personen som den enskilde är van att kommunicera med och därför också lättare att genomföra samtalet med den enskilda.
Guide till metodstödet
Guiden hjälper dig att få en översiktlig bild av temat Stödja äldre personers vilja, dess innehåll och struktur och hur det kan användas.
Presentationsmaterial
Presentationsmaterialet Att stödja äldre personer med nedsatt beslutsförmåga att uttrycka sin vilja – Introduktion och diskussion kan användas för att sprida kunskap och få igång en diskussion om att stödja äldre personer med nedsatt beslutsförmåga att uttrycka sin vilja.