Äldre hbtqi-personer

Äldre hbtqi-personer har gemensamt att de har vuxit upp i en tid när deras könsidentitet eller sexuella läggning betraktades som skamlig och som en psykisk sjukdom. De saknade grundläggande rättigheter och skydd mot diskriminering. Samhället har förändrats, men många äldre personer påverkas fortfarande av minnen och erfarenheter.

Inom vården och omsorgen för äldre personer saknas ofta kunskaper om hbtqi-personers livsvillkor, erfarenheter och nära relationer. För att kunna ge ett bra bemötande, och en god vård och omsorg, är det viktigt att förstå de erfarenheter som äldre hbtqi-personer kan bära på. Chefer och medarbetare behöver också förstå vad det innebär för äldre hbtqi-personer att åldras i ett samhälle där heterosexualitet fortfarande är normen. Allt detta kan påverka äldre hbtqi-personers tillit till vården och omsorgen

Äldre hbtq-personers hälsa

De senaste 30 åren har hbtqi-personer fått ökad tillgång till rättigheter och samhället har blivit mer jämlikt och öppet. Trots detta upplever många äldre hbtq-personer en större utsatthet, och sämre psykisk och fysisk hälsa, än övriga befolkningen. Utöver tidigare erfarenheter i livet, påverkar dagens normer kring sexualitet och könsidentitet fortfarande hbtq-personers psykiska hälsa.  

• Det finns större risk att äldre hbtq-personer utsätts för mobbning, trakasserier eller kränkande beteende, jämfört med andra i samma ålder.
• Äldre transpersoner kan uppleva att omgivningen inte förstår eller accepterar dem.
• Äldre homosexuella män och transpersoner är särskilt utsatta för hot om fysiskt våld när de vistas ute i samhället.
• Bisexuella personer har sämre hälsa än både homosexuella och heterosexuella. Många känner att de varken passar in i hbtq-sammanhang eller i övriga samhället, och att det är svårt att leva öppet som bisexuell.

Äldre hbtq-personers oro och erfarenheter av vård och omsorg

Många äldre hbtq-personer känner oro för hur det ska bli om de behöver äldreomsorg, och att det inte ska finnas kunskap eller förståelse för dem som hbtq-personer.

Oron kan handla om att

• behöva dölja hur man har levt sitt liv
• ens relationer inte kommer att tas på allvar
• inte kunna välja vilka personer man har omkring sig
• bli trakasserad eller dåligt bemött av personal inom vård och omsorg
• bli trakasserad eller dåligt bemött av andra äldre på särskilda boenden och på mötesplatser.

Många äldre hbtq-personer berättar inte om sin identitet i kontakten med vård och omsorg. I vissa fall beror det på att den äldre personen inte tycker att det är viktigt för vården eller omsorgen att veta, eller att personen inte vill berätta. I andra fall vill personen berätta, men vågar inte på grund av oro för att bli illa bemött. Oron kan bero på tidigare erfarenheter av obehagliga situationer, eller diskriminering i kontakten med vård och omsorg. Detta kan göra det svårt att känna tillit till vården och omsorgen.

Arbeta för att främja jämlik vård och omsorg

I praktiken kan detta handla om att

• jag själv får bestämma om jag vill berätta att jag är en hbtqi-person
• mina relationer blir erkända och bemötta med respekt – både nuvarande relationer och de jag har haft tidigare i livet
• jag blir respekterad i min könsidentitet
• jag får möjlighet att klä mig som jag vill och ägna mig åt mina intressen.

I Sverige är det förbjudet enligt lag att diskriminera någon på grund av personens sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck. Det betyder bland annat att hbtqi-personer inte får bli sämre behandlade än andra människor inom vården och omsorgen.

Exempel på diskriminering kan vara att skriva kränkande kommentarer i journalanteckningarna, eller att vägra ge vård och omsorg till en hbtqi-person på grund av personens könsidentitet, sexuella läggning eller könsuttryck. Den som diskriminerar någon kan göra det både medvetet och omedvetet.