Socialstyrelsens termbank definierar begreppet hjälpmedel för det dagliga livet på följande sätt: Individuellt utprovad produkt som syftar till att bibehålla eller öka aktivitet, delaktighet eller självständighet genom att kompensera en funktionsnedsättning.
Hjälpmedel för vård och behandling definieras som: Förskriven medicinteknisk produkt som syftar till att kontrollera, bibehålla eller förbättra ett medicinskt tillstånd och som är avsedd att kunna användas utan hälso- och sjukvårdsutbildning.
Termbanken
Termbanken innehåller begrepp och termer som rekommenderas för användning inom vård och omsorg.
Hjälpmedel som är medicinteknisk produkt
Hjälpmedel för det dagliga livet är oftast medicintekniska produkter. Hjälpmedel för vård och behandling är alltid medicintekniska produkter. Definitionen av medicinteknisk produkt finns i Europaparlamentets förordning (EU) 2017/745, förkortad MDR.
Medicintekniska produkter är CE-märkta
Medicintekniska produkter ska vara CE-märkta enligt det medicintekniska regelverket och vara registrerade hos Läkemedelsverket om tillverkaren finns i Sverige. CE-märkningen innebär att produkterna uppfyller de särskilda krav som specificeras i Läkemedelsverkets föreskrifter om medicintekniska produkter.
Medicintekniska produkter ska vara säkra för patienten. Det är tillverkaren som ansvarar för att hantera de identifierade riskerna och de krav som är förenade med användningen av en medicinteknisk produkt. Tillverkaren har utvärderat och provat produkten med tanke på hjälpmedelsanvändarens funktionsnedsättning och tänkt användningsområde.
Hjälpmedel som konsumentprodukt
Med konsumentprodukter menas produkter eller varor som säljs till och marknadsförs mot privatpersoner.
Om en konsumentprodukt som inte är en medicinteknisk produkt ska förskrivas som hjälpmedel är det viktigt att sjukvårdshuvudmannen försäkrar sig om att produkten är säker för personen eller den avsedda patientgruppen. Konsumentprodukten kan ingå i det upphandlade sortimentet eller vara en produkt som förskrivs vid ett enstaka tillfälle till en specifik person.
Välfärdsteknik
Hjälpmedel som innehåller digital teknik är en form av välfärdsteknik. Socialstyrelsen definierar välfärdsteknik i termbanken som:
"Digital teknik som syftar till att bibehålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för en person som har eller löper förhöjd risk att få en funktionsnedsättning."
Socialstyrelsens termbank
Produkter som definieras som välfärdsteknik kan också förskrivas som hjälpmedel.
En skillnad mellan hjälpmedel och välfärdsteknik är att välfärdsteknik är digital teknik medan hjälpmedel kan innehålla digital teknik men behöver inte göra det. En applikation i en smart telefon kan vara både ett hjälpmedel och välfärdsteknik. Teknik som hjälper till att påminna eller uppmärksamma personen om något är ett annat exempel på detta.
Välfärdsteknik är vanligt att man får eller får låna via biståndsbeslut enligt Socialtjänstlagen, SoL, eller Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, medan hjälpmedel förskrivs enligt HSL.
Hjälpmedel som utrustning
På boenden, skolor eller dagcenter som är avsedda för personer med funktionsnedsättning ska det finnas den utrustning som behövs för att driva verksamheten. Det är den som ansvarar för verksamheten som har ansvaret att anskaffa sådan utrustning.
Utrustning är inte avsedd för en specifik person och förskrivs inte som hjälpmedel. Vid inköp av utrustning kan dock de yrkesgrupper som vanligtvis förskriver produkterna, ge råd om inköp.
Personer med funktionsnedsättning kan också få anpassningar i sin bostad genom att söka bidrag för bostadsanpassning. Det är kommunen som ansvarar för detta.