Det går inte att förvänta sig att den som har kommunikationssvårigheter ska förändra eller förbättra sin förmåga att kommunicera. Ansvaret vilar istället på den personliga assistenten som har kapacitet att förändra sitt kommunikativa bemötande, så att de som behöver hjälp med att förstå och uttrycka sig får det.
De individuella svårigheterna och därmed möjligheterna till kommunikation ser väldigt olika ut mellan olika personer. Därför behöver bemötande och kommunikationsstöd också se olika ut. Det finns inte en lösning för alla, men det finns bemötande som underlättar för många och som därmed bör vara en naturlig del av den kommunikativa omvårdnaden.
Kunskap om individens funktionstillstånd, funktionsnedsättningar och ett kommunikativt förhållningssätt
Det är avgörande att kunna kombinera kunskap om funktionsnedsättningars konsekvenser med kunskap om den specifika individens hälsa och funktionstillstånd. Att ha kunskap om en persons funktionstillstånd, till exempel hur personen ser, hör, kan minnas eller förstå, är nödvändigt för att utforma ett gott stöd. För att kunna utforma ett personcentrerat stöd måste man ha kännedom om vad en viss funktionsnedsättning innebär, men framför allt vad den innebär för individen själv i de aktiviteter han eller hon deltar i. Centralt i ett gott stöd som syftar till att förebygga utmanande beteende är kunskap om kommunikativt förhållningssätt och hjälpmedel vid olika typer av funktionstillstånd.
Lyhördhet är en av grundpelarna i ett kommunikativt förhållningssätt. Alla personer kommunicerar, antingen medvetet eller omedvetet. Kommunikationen kan ibland vara svår att upptäcka och därmed även svår att besvara. Ett kommunikativt initiativ kan vara allt ifrån en talad mening eller en visad bildsymbol till en reaktion av något slag, som att röra sig, titta mot ett visst håll eller göra ljud. Tid, kunskap och vilja behövs för att fånga upp kommunikativa initiativ.
Förvänta dig att personen har något att bidra med
Detta får inte förväxlas med krav i form av frågor om redan kända fakta, som ”vem är det på fotot” och ”vad åt du till lunch?” om det redan är välkänt för den som frågar.
Den personliga assistenten behöver visa att den förväntar sig respons genom att med kroppsspråk och ansiktsuttryck förmedla att den har tid att vänta på att personen bearbetar och formulerar ett svar.
Anpassa taltempot och mängden information till personen
Normalt taltempo är cirka 190 ord/minut. För den som behöver mer tid för att bearbeta information är det omöjligt att hinna förstå saker som sägs i den takten. Tala därför lite långsammare och gärna i korta meningar. Ofta behöver assistenterna öva på att vara kortfattade men ändå känna sig vänliga och respektfulla i tilltal. Det är en konst att säga ”salt” på ett lika trevligt sätt som ”ursäkta, skulle du kunna skicka mig saltet?”, men det är mer respektfullt till den som endast klarar att hantera ett ord i taget. Det är lättare att förstå det som sägs om assistenten tänker på att tala om en sak i taget och markerar när man byter ämne.
Förstärk talet till personen genom att ”sända på flera kanaler”
Använd gärna gester, mimik, bilder eller tecken som stöd till talet. För att klara detta i vardagen behöver assistenterna ha tillgång till bilder och föremål.
För att kunna planera inför exempelvis ett tandläkarbesök behövs kanske bilder på färdtjänstbussen, väntrum, tandläkarstol, instrument etc.
Det är praktiskt om den typen av informationsbilder om vårdbesök, utflykter, högtider, gemensamma aktiviteter, personliga assistenter, assistansanvändarens nätverk finns färdiga.