Den personliga assistansen utgår från individens behov och kan därför skilja sig åt mycket i praktiken. En del assistansanvändare vill ha full kontroll över vad den personliga assistenten ska utföra och andra vill låta assistenten komma med förslag om vad och hur en aktivitet ska ske. Det viktiga är att assistansen sker utifrån den enskildes vilja. Personlig assistans kan utföras överallt i samhället och är inte knuten till en särskild plats. En bärande idé i personlig assistans är att stödet ska utföras av ett begränsat antal personer. Assistansanvändare ska enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) ha stort inflytande över vem som arbetar som assistent åt dem.
Assistansanvändaren kan välja att själv administrera sin assistans och då anställa en eller flera personliga assistenter. Det är också möjligt att låta kommunen eller en privat assistansanordnare ansvara för att utföra den personliga assistansen.
Genom personlig assistans får den enskilde med varaktiga och omfattande funktionsnedsättningar möjlighet att leva ett självständigare liv med ökat inflytande över sin vardag. Assistansen bidrar till delaktighet i samhällslivet och skapar förutsättningar för att kunna studera, arbeta, delta i fritidsaktiviteter och upprätthålla sociala relationer. Målet med personlig assistans är att den enskilde ska kunna leva som andra.
Insatsen innebär hjälp med grundläggande behov
Personlig assistans är en av de tio insatserna i LSS. Det är tänkt som stöd till personer som på grund av stora och varaktiga funktionsnedsättningar behöver hjälp med sina grundläggande behov. De grundläggande behoven är hjälp med
- andning
- personlig hygien
- att äta och dricka
- av och påklädning
- kommunikation med andra
- stöd för att förebygga skada vid en psykisk funktionsnedsättning
- stöd som behöver ges löpande på grund av ett medicinskt tillstånd.
Den som får assistans för sina grundläggande behov kan också få stöd med andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt, till exempel förflyttningar, att laga mat, att kunna utöva fritidsaktiviteter eller arbeta.
Som andra personliga behov räknas även
- tid under den enskildes dygnsvila när assistenten behöver vara tillgänglig i väntan på att den enskilde behöver hjälp utan att det är fråga om tillsyn (väntetid)
- tid under den enskildes dygnsvila när assistenten behöver finnas till förfogande på annan plats i väntan på att den enskilde behöver hjälp (beredskap)
- tid när en assistent behöver vara närvarande i samband med en aktivitet utanför den enskildes hem på grund av att ett hjälpbehov kan förväntas uppstå.
Kommunen och staten delar på ansvaret
Kommunen och staten delar på ansvaret för personlig assistans. Om de grundläggande behoven bedöms vara mindre än 20 timmar i veckan, så är det en LSS-handläggare eller biståndshandläggare i kommunen som beslutar om rätten till personlig assistans. Om de grundläggande behoven är större än 20 timmar per vecka så sker bedömningen hos Försäkringskassan enligt socialförsäkringsbalken (SFB). Det är ingen skillnad på innehållet i den personliga assistansen, oavsett om det är ett beslut enligt LSS eller enligt SFB.
Kommunen har ett basansvar för insatsen personlig assistans. Det innebär att kommunen har ett ansvar för tillfälligt utökade assistansbehov som till exempel vid en semesterresa eller när ordinarie assistent är sjuk. Och detsamma gäller även när en enskild har assistansersättning enligt SFB.
Personkrets
För att en person ska kunna få stöd enligt LSS eller assistansersättning enligt SFB måste personen uppfylla vissa kriterier. Den första bedömningsgrunden är att personens funktionsnedsättning gör att personen ingår i den målgrupp som LSS omfattar, den så kallade personkretsen. Personen måste också ha behov av insatsen och det behovet ska inte tillgodoses på annat sätt.