Tvångs- och begränsningsåtgärder handlar om att vidta åtgärder mot den enskildes vilja. Det innebär situationer när assistenten medvetet eller omedvetet agerar mot assistansanvändarens egen vilja och önskemål. Åtgärderna är enligt gällande regelverk inte tillåtna men de förekommer ändå. Det går att förebygga och undvika många av de situationer som kan leda till att de används. En viktig utgångspunkt är därför att diskutera utmanande situationer i arbetsgruppen, och tillsammans med assistansanvändaren, så att frågorna om tvångs- och begränsningsåtgärder blir synliga och medvetenheten ökar.
En kränkning av assistansanvändaren
Tvångs- och begränsningsåtgärder upplevs ofta som en kränkning av assistansanvändaren. Åtgärderna förekommer ändå. Ibland på grund av obetänksamhet eller kunskapsbrist, men det kan också handla om välvilja i situationer som assistenterna menar är svåra att förhålla sig till. Ett dilemma kan vara när assistenter eller närstående inte få använda åtgärder som de bedömer är nödvändiga för att skydda den enskilde.
Åtgärder mot den enskildes vilja
En tvångs- och begränsningsåtgärd är en åtgärd som syftar till att begränsa eller att utöva tvång mot assistansanvändaren. Enkelt uttryckt kan man säga att det handlar om att vidta åtgärder mot den enskildes vilja. Det kan exempelvis handla om att tvingas genomgå en läkarundersökning eller tvångsmedicineras och att assistenten i smyg blandar medicin i maten för att den enskilde ska bli trött och passiv.
Frihetsberövande åtgärder och påtvingade kroppsliga ingrepp är inte tillåtet
Till tvångs- och begränsningsåtgärder hör även frihetsberövande åtgärder. Det kan exempelvis handla om situationer när assistansanvändaren är inlåst, eller när han eller hon begränsas från att röra sig fritt genom fasthållning eller att använda hinder som brickbord, bälten eller sänggrindar. Assistansanvändaren ska alltså fritt kunna röra sig inomhus, utomhus och däremellan, men också vara fri att röra den egna kroppen.
Frihetsberövande och påtvingade kroppsliga ingrepp är inte tillåtet enligt grundlagen. Vård och omsorg bygger på frivillighet enligt socialtjänstlagen, SoL, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, hälso- och sjukvårdslagen, HSL och patientlagen, PL. Detta betyder att man inom vården och omsorgen i regel inte får vidta åtgärder mot den enskildes vilja. Därutöver är alla personer enligt grundlagen skyddade mot frihetsberövande och påtvingade kroppsliga ingrepp från det allmänna (regeringsformen, RF). Detta skydd får endast inskränkas med stöd av lag. SoL, LSS och HSL innehåller inte några regler som tillåter den här typen av inskränkningar.
Exempel på sådana lagar som gör det är:
- lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU
- lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM
- lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT
- lagen om rättspsykiatrisk vård, LRV.
Utöver att tvångs- och begränsningsåtgärder är otillåtna och kan upplevas som kränkande kan åtgärderna även leda till andra negativa effekter för assistansanvändaren. Det kan bland annat innebära förlust av muskelstyrka, försämrad balans, sämre gångförmåga och inkontinens.