Att arbeta med avhoppande barn och unga

Barn och unga som vill lämna organiserad brottslighet kan vara avhoppare och behöva stöd och skydd.

Hur identifierar man barn eller unga som potentiella avhoppare?

Potentiella avhoppare kan uppmärksammas genom olika samverkansformer för brottsförebyggande insatser. Sådan samverkan kan vara:

• SIG (sociala insatsgrupper)
• Trefas (polis, socialtjänst och kriminalvård samverkar mot våld)
• GVI (gruppvåldsintervention)
• BOB (barn och unga i organiserad brottslighet).

Barn och unga kan också uppmärksammas som potentiella avhoppare vid andra pågående insatser från socialtjänsten eller när socialtjänsten närvarar vid polisförhör.

Att tänka på vid utredning

Socialtjänstens arbete med barn och unga som vill lämna organiserad brottslighet styrs av samma bestämmelser i socialtjänstlagen och LVU som socialtjänstens arbete med barn och unga generellt.

Vissa aspekter kan dock särskilja dessa ärenden. Det gäller till exempel vikten av en nära samverkan med polisen på grund av den hotbild som kan finnas mot barnet eller den unge.

Utreda barn och unga - Handbok för socialtjänsten (pdf)

Risk för återfall

När socialnämnden gör en utredning som avser ett barn eller en ung person som är misstänkt för att ha begått brott, bör den innefatta en bedömning av om barnet eller den unge riskerar att återfalla i brott eller riskerar att utvecklas ogynnsamt i övrigt.

Om det är lämpligt, bör nämnden använda standardiserade bedömningsmetoder vid riskbedömningen.

Den kunskap som finns om risk- och skyddsfaktorer för att utveckla ett normbrytande beteende kan utgöra ett stöd i bedömningen.

Bedöma risk och behov för barn och unga som begår brott eller har annat normbrytande beteende – Kunskapsstöd för socialtjänsten, Socialstyrelsen (pdf)

Barn och unga som begår brott - Handbok för socialtjänsten (pdf)

Standardiserade bedömningsmetoder

Det finns standardiserade bedömningsmetoder som kan vara ett stöd i risk- och behovsbedömningen. YLS/CMI och SAVRY är några av de mest vanligt förekommande risk- och behovsbedömningsmetoderna för målgruppen.

Metoderna bygger på forskningsbaserade risk- och skyddsfaktorer avseende barns risk för återfall i våld och annan kriminalitet.

Bedömningsmetoder, deras målgrupp och vetenskapliga stöd, Metodguiden, Socialstyrelsen

Samverkan med SiS när det gäller barn och unga

Om barnet eller den unge är eller tidigare varit placerad på SiS kan socialtjänsten behöva få underlag till sin utredning för att kunna avgöra behovet av stöd och skydd.

Socialtjänsten kan även behöva lämna information till SiS inför en placering för att SiS vid behov ska kunna vidta relevanta säkerhetsåtgärder.

Socialtjänsten och SiS behöver samverka under genomförandet av en placering på SiS och inför att vården upphör.

Det kan vara viktigt att tänka på att vissa barn och unga kan vara i fortsatt behov av insatser från socialtjänsten även efter att vården på SiS har upphört.

Insatser

Boendeinsatser

Bedömer polisen att det finns en hög hotbild mot barnet eller den unge behövs ofta en omlokalisering till annan ort. De placeringsformer som finns för barn är familjehem, HVB eller stödboende.

Även vid låg hotbild kan det behövas en placering utanför det egna hemmet. Ett barn eller ung person som inte behöver placeras utanför det egna hemmet kan vara i behov av öppna insatser.

Socialtjänsten kan behöva välja en boendeform som är anpassad utifrån det behov av skydd som barnet eller den unge har.

Försvårande faktorer kan kräva insatser

Barn och unga som vill lämna organiserad brottslighet kan ha flera riskfaktorer som kan göra det svårt att lämna kriminalitet och ett kriminellt nätverk.

Sådana riskfaktorer kan exempelvis vara tankar och attityder som stödjer kriminalitet, problematisk skolgång, bristande stöd från föräldrar och psykiatriska svårigheter.

Flera olika insatser kan därmed behöva ges samtidigt. Det kan också finnas behov av skydd.

Insatser från hälso- och sjukvården

Barnet eller den unga kan också vara i behov av insatser från hälso- och sjukvården. Detta för att behov beträffande bedömning och behandling av psykisk och fysisk hälsa samt tandstatus kan finnas.

Insatser vid normbrytande beteende och kriminalitet

Socialstyrelsen har tagit fram rekommendationer om insatser för barn med normbrytande beteende och kriminalitet. Det är vetenskapligt utvärderade insatser som har bäst förutsättningar att minska normbrytande beteende och återfall i brott hos barn i åldern 6 till 17 år.

För barn i åldern 12–17 år rekommenderas strukturerad familjebehandling, exempelvis:

• Multisystemisk Terapi (MST)
• Funktionell familjeterapi (FFT)
• Kort strategisk familjeterapi (BSFT)
• Multidimensionell familjeterapi (MDFT).

Andra rekommenderade insatser är strukturerad individuell KBT-baserad beteende- och färdighetsträning och placering i form av Treatment Foster Care Oregon (TFCO).

Insatser för att motverka fortsatt normbrytande beteende och återfall i brott – Kunskapsstöd med rekommendationer för socialtjänstens arbete med barn 6–17 år, Socialstyrelsen (pdf)

Insatser vid missbruk

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende rekommenderar motivationshöjande insatser för ungdomar som har missbruksproblematik, till exempel motiverande samtal eller motivationshöjande behandling (MET).

Motivationshöjande insatser kan även ges i kombination med KBT. Ett annat exempel på insats som nämns är adolescent community reinforcement approach (A-CRA/ACC).

Familjebehandling som baseras på att hela eller delar av familjen involveras rekommenderas också i riktlinjerna. De insatser som bör ges är MDFT och FFT. MST och BSFT kan även ges vid missbruk hos ungdomar.

Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende – Stöd för styrning och ledning, Socialstyrelsen (pdf)