Det kan till exempel handla om att på ett säkert sätt förvara läkemedel eller att bli påmind om att ta läkemedlet. En del barn och unga kan behöva mer omfattande hjälp. Med barn och unga avses här personer mellan 0 och 21 år.
Boendets och kommunens ansvar
Hem för vård eller boende
Socialnämnden har ett ansvar för att de barn och unga som bor på HVB får god vård (6 kap. 1 § SoL). När det gäller barn ska nämnden även verka för att de får den hälso- och sjukvård som de behöver (6 kap. 7 § SoL). Det betyder att socialtjänsten och den som vårdar barnet, i likhet med föräldrar i allmänhet, till exempel vid behov ger barnet den hjälp det behöver för att ta ordinerade läkemedel.
När de hjälper barn och unga med läkemedel har HVB samma ansvar som i annat de gör. Den som bedriver HVB-verksamhet ska se till att bemanning och lokaler är anpassade så att en trygg och säker vård för barnet/den unge säkerställs (6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § SOSFS 2016:55). Det innebär till exempel att läkemedel ska hållas förvarade så att de inte riskerar att försvinna eller användas av någon annan än personen de är ordinerade till. Föreståndaren ansvarar för att det finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på hemmet (socialtjänstförordningen 3 kap. 5 a §).
Bostad med särskild service för barn och ungdomar enligt 9 § 8 LSS
Vad gäller barn och unga som bor i LSS-boende så ingår omvårdnad i insatsen (9 e § LSS). I omvårdnaden ingår att hjälpa barnet eller ungdomen med egenvård (13 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2012:6) om bostad med särskild service för barn eller ungdomar enligt LSS), till exempel hjälp att ta läkemedel.
När man på LSS-boende hjälper barn och unga med läkemedel ska hjälpen, som all verksamhet enligt LSS, vara av god kvalitet och det ska finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad ska kunna ges (6 § LSS). Ansvaret för hela verksamheten innebär också att boendet måste se till till exempel att läkemedel förvaras så att de inte riskerar att försvinna eller användas av någon annan än personen de är ordinerade till. Om den som förestår LSS-boendet får kännedom om att personalen inte kan utföra egenvården på ett säkert sätt, ska den hälso- och sjukvårdspersonal som är ansvarig för egenvårdsbedömningen omedelbart kontaktas så att en omprövning kan göras (13 § SOSFS 2012:6).
Kommunen har också ett ansvar att erbjuda hälso- och sjukvård till barn och unga i LSS-boende. Barn och unga kan alltså få hjälp med läkemedel på LSS-boende inom ramen för kommunens hälso- och sjukvårdsansvar. Då gäller hälso- och sjukvårdens regler om vem som får ge läkemedel, delegering och journalföring. Men om det görs som hjälp med egenvård i LSS-verksamheten gäller den verksamhetens regler för till exempel kvalitet och dokumentation så som beskrivs ovan. Det är därför viktigt att verksamheten håller reda på vilket regelverk som är aktuellt i det enskilda fallet.
Ansvar för den som ordinerar ett läkemedel
Den som förordnar ett läkemedel till en patient ska iaktta kraven på sakkunnig och omsorgsfull vård. Den som ordinerar ett läkemedel ansvarar för att ordinationen är lämplig, att patienten får information och att läkemedelsbehandlingen följs upp. Detta gäller oavsett om läkemedlet ska ges av hälso- och sjukvårdspersonal eller om patienten tar läkemedlet själv eller med hjälp av någon annan.
