Det kan till exempel handla om att på ett säkert sätt förvara läkemedel eller att bli påmind om att ta läkemedlet. En del barn och unga kan behöva mer omfattande hjälp. För den del av hjälpen som är hälso- och sjukvårdsåtgärder, exempelvis att ge läkemedlet, finns det särskilda regler för hälso- och sjukvårdens ansvar när de bedömer om det kan skötas på exempelvis HVB eller i LSS-boende. Med barn och unga avses här personer mellan 0 och 21 år.
När legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal bedömer att en person behöver viss vård eller behandling och att den kan utföras av personen själv eller någon annan utanför hälso- och sjukvården kallas det för egenvård i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2009:6). En vanlig vård- och behandlingsåtgärd som kan göras som egenvård är att ta läkemedel. I SOSFS 2009:6 finns regler om rutiner som regioner, kommuner och vårdgivare ska ha och om hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar för bedömning och planering.
Ansvar för den som ordinerar läkemedel
Den som ordinerar läkemedel arbetar i hälso- och sjukvården och har ett ansvar mot sin patient. Det är oftast läkare som ordinerar läkemedel. Det mest grundläggande ansvaret som ordinatören har är att utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och ge sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård (6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen 2010:659).
Bedömning av egenvård
Den som ordinerar ett läkemedel till en patient behöver också bedöma om läkemedlet ska ges direkt i hälso- och sjukvården, till exempel på en vårdcentral, eller om patienten kan ta det själv eller med hjälp av någon annan utanför hälso- och sjukvården. Om det gäller barn och unga på HVB och i LSS-boenden som behöver hjälp med läkemedel ska alltså den som ordinerat läkemedlet ha bedömt om barnet eller den unge kan ta läkemedlet med det stöd som hen har på boendet. Bedömningen ska göras i samråd med patienten och utifrån respekten för hans eller hennes självbestämmande, integritet och behov av trygghet och säkerhet. Om patienten behöver praktisk hjälp med egenvården på boendet ska den som ordinerar också samråda om bedömningen med ansvarig nämnd inom socialtjänsten, eller ansvarig på boendet. (4 kap. SOSFS 2009:6)
Planering av hjälp med egenvård
Om barnet eller den unge behöver hjälp av personalen med egenvård ska den som har gjort bedömningen i hälso- och sjukvården också ansvara för att det görs en planering, om det inte är uppenbart att det inte behövs.
Planeringen ska göras i samråd med
- patienten och den eller dem som ska hjälpa hen
- ansvarig nämnd inom socialtjänsten eller
- vårdgivare, vårdenheter och andra berörda aktörer.
Planen ska bland annat innehålla vilken åtgärd som har bedömts som egenvård, hur information och instruktioner till den eller dem som ska utföra egenvården ska ges, vem som ska kontaktas om situationen förändras och när bedömningen ska följas upp och omprövas. Om viss personal har fått instruktion från hälso- och sjukvården hur ett läkemedel ska hanteras för ett barn men den personalen exempelvis slutar, ska det finnas en kontaktväg i planen för att ta upp den ändrade förutsättningen med hälso- och sjukvården. (5 kap. SOSFS 2009:6)
Boendets och kommunens ansvar
Hem för vård eller boende
Socialnämnden har ett ansvar för att de barn och unga som bor på HVB får god vård (6 kap. 1 § SoL). När det gäller barn ska nämnden även verka för att de får den hälso- och sjukvård som de behöver (6 kap. 7 § SoL). Det betyder att socialtjänsten och den som vårdar barnet, i likhet med föräldrar i allmänhet, till exempel vid behov ger barnet den hjälp det behöver för att ta ordinerade läkemedel.
När de hjälper barn och unga med läkemedel har HVB samma ansvar som i annat de gör. Den som bedriver HVB-verksamhet ska se till att bemanning och lokaler är anpassade så att en trygg och säker vård för barnet/den unge säkerställs (6 kap. 1 § och 7 kap. 1 § SOSFS 2016:55). Det innebär till exempel att läkemedel ska hållas förvarade så att de inte riskerar att försvinna eller användas av någon annan än personen de är ordinerade till. Föreståndaren ansvarar för att det finns ordningsregler för de dagliga rutinerna på hemmet (socialtjänstförordningen 3 kap. 5 a §).
Bostad med särskild service för barn och ungdomar enligt 9 § 8 LSS
Vad gäller barn och unga som bor i LSS-boende så ingår omvårdnad i insatsen (9 e § LSS). I omvårdnaden ingår att hjälpa barnet eller ungdomen med egenvård (13 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd [SOSFS 2012:6] om bostad med särskild service för barn eller ungdomar enligt LSS), till exempel hjälp att ta läkemedel.
När man på LSS-boende hjälper barn och unga med läkemedel ska hjälpen, som all verksamhet enligt LSS, vara av god kvalitet och det ska finnas den personal som behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad ska kunna ges (6 § LSS). Ansvaret för hela verksamheten innebär också att boendet måste se till till exempel att läkemedel förvaras så att de inte riskerar att försvinna eller användas av någon annan än personen de är ordinerade till. Om den som förestår LSS-boendet får kännedom om att personalen inte kan utföra egenvården på ett säkert sätt, ska den hälso- och sjukvårdspersonal som är ansvarig för egenvårdsbedömningen omedelbart kontaktas så att en omprövning kan göras (13 § SOSFS 2012:6).
Kommunen har också ett ansvar att erbjuda hälso- och sjukvård till barn och unga i LSS-boende. Barn och unga kan alltså få hjälp med läkemedel på LSS-boende inom ramen för kommunens hälso- och sjukvårdsansvar. Då gäller hälso- och sjukvårdens regler om vem som får ge läkemedel, delegering och journalföring. Men om det görs som hjälp med egenvård i LSS-verksamheten gäller den verksamhetens regler för till exempel kvalitet och dokumentation så som beskrivs ovan. Det är därför viktigt att verksamheten håller reda på vilket regelverk som är aktuellt i det enskilda fallet.
När egenvård inte är lämpligt
Om det finns risk att patienten skadas eller om det av någon annan anledning inte är god vård om han eller hon får läkemedel med hjälp av personal på boendet, får hälso- och sjukvården inte bedöma det som egenvård. Då måste den som ska ordinera läkemedel ta ställning till vad som ska göras, som exempelvis:
- Ska patienten få läkemedlet direkt i hälso- och sjukvården, till exempel på vårdcentralen?
- Kan personal på boendet få information och undervisning så att de kan hjälpa barnet eller den unga på ett säkert sätt?
- Kan läkemedlet ges i kommunens hälso- och sjukvård (om det är på ett LSS-boende)?
Om boendet bedömer att de inte kan sköta hjälpen med läkemedel med den kvalitet som de ska, behöver de se till att kontakt tas med hälso- och sjukvården.
Podd om medicinering på HVB-hem
Andelen placerade barn som behandlas med olika mediciner är hög och fortsätter att öka. Hur kan medicineringen skötas på ett säkert sätt och vad gäller juridiskt och praktiskt kring egenvård på HVB? Lyssna på Socialstyrelsens podd På djupet.