De flesta barn som varit med om svåra händelser kan återhämta sig i en trygg miljö och är inte i behov av psykiatrisk vård. Däremot kan dessa barn behöva extra mycket uppmärksamhet, omsorg och stöd i vardagen.
Traumamedvetet bemötande är ett förhållningssätt som bygger på den australiensiske psykologen Howard Baths teori om att mycket av läkningen kan ske i barnens vardagsmiljö. Enligt Bath behöver barn som upplevt svåra händelser främst få tre grundläggande behov tillgodosedda: trygghet, goda relationer och hjälp att hantera svåra känslor.
Reaktioner efter svåra händelser
Barn och unga som upplevt svåra händelser eller varit utsatta för långvarig stress reagerar på olika sätt. Hur barnet reagerar varierar bland annat beroende på personlighet, ålder, utvecklingsnivå, hur länge de blivit utsatta för händelsen, hur det tolkar sin egen roll i sammanhanget och vilket stöd det får från omgivningen i samband med händelsen.
Vanliga reaktioner hos barn som upplevt svåra händelser är
- ångest eller oro
- sömnsvårigheter
- fysiska besvär
- ätstörningar
- koncentrationssvårigheter
- inlärningssvårigheter
- depression eller nedstämdhet
- självskadebeteende
- självmordstankar
- utagerande beteende.
Reaktionerna kan ses som normala reaktioner på en onormal situation. De ger oftast med sig efter ett tag om barnet får emotionellt stöd, möjlighet att känna sig tryggt, och får komma till ro i en mer stabil tillvaro med skola och meningsfulla aktiviteter. Men man behöver följa upp att barnet verkligen återhämtar sig. Vissa barn kan behöva psykiatrisk behandling.
Behov av trygghet
Barn och unga behöver känna sig trygga och lugna för att fungera i vardagen. Barn som varit med om svåra händelser reagerar ofta starkare än andra barn när de känner sig otrygga. Därför är trygghet särskilt viktigt för dem. Man bör aldrig lämna barn ensamma med svåra känslor.
Trygghet är en individuell upplevelse. Vuxna omsorgspersoner kan skapa trygghet genom att
- prata med barnet och sätta sig in i dess situation
- få barnet att känna kontroll och vara delaktig i beslut
- ge barnet tydlig information och vara öppen.
Bemötandet bidrar till upplevelsen av trygghet. Barnet behöver vuxna omsorgspersoner som är lugna, lyhörda och närvarande. En trygg vuxen har förståelse, acceptans och tolerans för barnets reaktioner. Den vuxne går inte in i barnets starka känslor utan ger stöd och signalerar att situationer går att hantera och förändra. Vid svåra situationer kan man som vuxen omsorgsperson behöva stöd från andra vuxna.
Behov av goda relationer
Goda relationer är läkande för alla barn. Ju fler goda relationer barnen har, desto bättre mår de. Goda relationer ger socialt stöd och samhörighet.
Den vuxne omsorgspersonen behöver ta en aktiv roll i relationen genom att lyssna, visa respekt och lära känna barnet. Att umgås och göra roliga saker tillsammans är ett bra sätt att komma nära varandra. Genom att bygga upp förtroende och skapa tillit får barnet erfarenhet av att kunna lita på vuxna och få stöd och hjälp av vuxna.
Den vuxne omsorgspersonen behöver även stödja barnet i att träffa och lära känna andra barn.
Behov av hjälp att hantera svåra känslor
Barn och unga som varit med om svåra händelser kan få svårt att hantera sina egna känslor. En del barn blir passiva, drar sig undan och vill inte ha kontakt med andra. Vissa blir utagerande och reagerar starkare på händelser i vardagen än vad som förefaller rimligt.
Exempelvis kan en liten frustration som att inte få sin vilja igenom leda till stark ilska, rädsla för något oväntat eller obekant kan leda till panik, och ledsnad över att en kamrat flyttar kan leda till förtvivlan.
Att som vuxen omsorgsperson behålla lugnet
Om ett barn blir utagerande eller hotfullt behöver den vuxne möta barnet i dess känsloläge utan att själv dras in i det. Genom att själv vara lugn så hjälper man barnet att lugna sig. Som vuxen omsorgsperson behöver man därför vara medveten om och ha kontroll över sina egna känslor. Vid svåra situationer kan man behöva ta hjälp av andra vuxna för att hålla sig lugn.
Förstå vad som ligger bakom beteendet
Att som vuxen arbeta utifrån en traumamedveten förståelseram innebär att man ser barnets reaktioner som en följd av tidigare erfarenheter och försöker förstå vad som ligger bakom beteendet. För att försöka förstå kan man fråga sig följande:
- Vad kan beteendet bero på?
- Vad har barnet varit med om?
- Vad pågår i barnets liv i övrigt (även runt familjen)?
- Vad sätter igång beteendet och hur kan vi undvika det?
Verktyg för att hantera känslor
Vuxna kan hjälpa barnet att hantera sina känslor. Ett barn som är passivt behöver hjälp att aktivera sig, och ett barn som är utagerande eller upprört behöver hjälp att lugna sig.
Att sätta ord på barnets känslor genom att till exempel säga: ”jag ser att du är arg” kan ha en lugnande effekt. Att aktivt lyssna och hjälpa barnet att själv reflektera över situationen kan också lugna barnet.
Ett annat verktyg för att hantera känslor är andningstekniker eller tekniker för att distrahera eller avleda tankarna. Kanske blir barnet lugnt av att lyssna på musik, spela spel, kontakta anhöriga, ta en springtur eller något helt annat. Den vuxne kan underlätta för barnet att få ägna sig åt lugnande aktiviteter.
Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa förekommer i större utsträckning bland placerade barn och unga jämfört med övriga jämnåriga. Därför är det bra om vuxna omsorgspersoner har kunskaper om hur psykisk ohälsa tar sig uttryck och vilka tecken som bör leda till kontakt med hälso- och sjukvården. Även kunskap om bemötande, särskilt vid krisreaktioner, självskadebeteende och självmordstankar, är värdefullt.
Självmordsförebyggande arbete
Vuxna omsorgspersoner behöver vara särskilt uppmärksamma på barnets reaktioner i situationer som kan trigga självmordsbeteende såsom negativa besked. Det kan leda till att barnet tappar hopp och framtidstro.
Suicid och suicidprevention hos Kunskapsguiden
När ska man söka stöd från BUP?
En del av de barn och unga som gått igenom extremt svåra händelser återhämtar sig inte utan behöver barnpsykiatrisk hjälp.
Några tecken på att barnet eller den unge behöver psykiatrisk vård är om han eller hon
- har ett uppseendeväckande passivt beteende och till exempel inte går upp ur sängen, vägrar gå i skolan, inte vill delta i någon som helst aktivitet, inte sköter sin hygien eller klär på sig, har oroväckande dålig aptit och/eller är väldigt svårt att få kontakt med
- har svårt att skilja på fantasi och verklighet
- skadar sig själv och har självmordstankar
- får kraftiga ilskeutbrott som är svåra för omgivningen att hantera
- upplever överdriven rädsla för sådant som omgivningen ser som ofarligt
- lider av tvångstankar eller utför tvångshandlingar som orsakar hinder i barnets vardag
- återupplever skrämmande händelser i vardagen och har återkommande svåra mardrömmar.
Ett annat tecken kan vara att barnet självt ber om att få prata med någon professionell.
En del barn drabbas av posttraumatiskt stress syndrom, ptsd. Barn med tecken på ptsd eller annan allvarlig psykisk ohälsa behöver få hjälp att komma till barnpsykiatrisk vård.