Utrikes födda kvinnor
Socialstyrelsens statistik om försörjningshinder har visat att det är större skillnader mellan utrikes och inrikes födda personer än mellan kvinnor och män. Utrikes födda kvinnor är en särskilt utsatt grupp vad gäller risken för att hamna i långvarigt eller mycket långvarigt behov av ekonomiskt bistånd.
Inom försörjningshindren föreligger skillnader. Av de som har försörjningshindret arbetslöshet är utrikes födda kvinnor överrepresenterade medan när det gäller försörjningshinder arbetshinder sociala skäl är inrikes födda män i majoritet. Av de som har försörjningshinder föräldraledighet är utrikes födda kvinnor i majoritet medan när det gäller försörjningshinder ohälsa är inrikes födda kvinnor i majoritet.
Utrikes födda kvinnor som får ekonomiskt bistånd är en heterogen grupp med olika förutsättningar och skiftande möjligheter och svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Strukturella orsaker som kan försvåra är arbetsmarknadens krav på formell utbildning och efterfrågan av tidigare arbetslivserfarenhet, kompetens och kvalifikationer. Även diskrimineringen på arbetsmarknaden kan försvåra möjligheten. Bland individuella faktorer som kan påverka finns utbildningsbakgrund, tidigare arbetslivserfarenhet, språkkunskaper och hälsa.
Det finns ett gap mellan arbetsmarknadens krav och utbildningsnivån hos många av de utrikes födda kvinnorna. Det finns brister i kvinnornas deltagande i svenskundervisning och i samhällsorientering för nyanlända. I samhällsorienteringen för nyanlända ingår bland annat information om den svenska arbetsmarknadsmodellen och jämställdhet på arbetsmarknaden.
För att minska långvarigt biståndsmottagande behöver socialtjänsten erbjuda individuellt anpassade insatser för att kvinnorna ska kunna bli inkluderade i arbetskraften. I forskning finns indikationer på positiva effekter av att språkutbildning i kombination med yrkesutbildning är positivt för målgruppen. Flera forskningsstudier pekar även på att subventioner kan underlätta arbetsmarknadsetableringen för dem som står långt från arbetsmarknaden, inkluderat utrikes födda kvinnor.
Ensamstående mödrar
Om man tar hänsyn till totala antalet hushåll och hushållstyper bland Sveriges befolkning är den procentuella fördelningen för biståndsmottagande hushåll högst för ensamstående kvinnor med barn.
Ensamstående kvinnor med barn är en särskilt ekonomiskt utsatt grupp. Svårigheterna kan vara differentierade och omfatta andra områden än ekonomin, såsom låg utbildningsnivå, svårigheter att få ett arbete och delaktighet i samhället.
Livsvillkoren för ensamstående mödrar med ekonomiskt bistånd kan få påtagliga konsekvenser även för barnens livsvillkor. Dessa barn bär på en sårbarhet inom flera områden. Att växa upp i en familj med långvarigt ekonomiskt bistånd kan medföra risker att senare i livet ha lägre utbildningsnivå, högre dödlighet, ökad risk för suicid samt ökad risk för skadligt bruk och beroende.
Ensamstående mödrar får färre insatser som är direkt inriktade mot arbetsmarknaden jämfört med andra kvinnor. Det är av vikt att utforma arbetsmarknadsfrämjande insatser utifrån deras behov.
Ensamstående mödrar med ekonomiskt bistånd tillhör dessutom en riskgrupp för att utsättas för våld. Därför är det viktigt att socialtjänsten uppmärksammar och stödjer ensamstående mödrar att uppnå egen försörjning så att även barnen i dessa familjer får bättre och mer jämställda livsvillkor.
Föräldralediga
Uttag av föräldraledighet och tillfällig föräldrapenning är indikatorer för att mäta jämställdhet. I stort sett alla som uppbär ekonomiskt bistånd på grund av föräldraledighet är kvinnor och majoriteten är utrikes födda. Föräldrapenningen kan bli en inlåsningsmekanism för kvinnor som står långt ifrån arbetsmarknaden på så sätt att möjligheten för att kunna söka arbete eller att ta del av etableringsinsatser blir försenade.
Föräldrar har ingen rättighet att få ekonomiskt bistånd en viss tid som kompensation vid låg föräldrapenning. Däremot kan rätten till ekonomiskt bistånd finnas under en period då en förälder inte kan stå till arbetsmarknadens förfogande på grund av barnets behov av vård och omsorg. Socialtjänsten behöver i god tid informera föräldrar om att rättigheten till föräldraledighet vid behov av ekonomiskt bistånd skiljer sig från den rättighet en arbetstagare har enligt föräldraledighetslagen (1995:584).
Socialtjänsten kan informera och motivera föräldralediga ett delta i olika aktiviteter under tiden man är föräldraledig. Det kan exempelvis vara mamma-barn grupper för kvinnor som behöver lära sig svenska eller erbjuda viss kontakt med kommunal arbetsmarknadsverksamhet eller vuxenundervisning. Många kommuner och frivilligorganisationer erbjuder öppna förskolor med olika former av aktiviteter, ofta kopplade till språkinlärning, till exempel Svenska med baby.
För att åter kunna ställa sig till arbetsmarknadens förfogande när barnet inte längre har samma behov av vård och omsorg behöver föräldern söka barnomsorg i god tid och acceptera erbjuden plats, om platsen inte uppenbart är olämplig. Att i god tid undersöka förälders kunskap om vad förskola innebär och inställning till förskola är ett sätt att arbeta motiverande.
Ett aktivt förhållningssätt hos handläggaren genom att börja planeringen tidigt kan påskynda förälderns inträde på arbetsmarknaden, om föräldern inte har ett arbete att återgå till. Föräldralediga som uppbär ekonomiskt bistånd har olika förutsättningar och behov vilket innebär att behoven av stöd och vägledning ser olika ut.
Föräldralediga med ekonomiskt bistånd, tema på Kunskapsguiden