För att få till den samverkan som är nödvändig för personer som får insatser från vården och omsorgen, har det införts bestämmelser om det i lagstiftningen som gäller för hälso- och sjukvården, socialtjänsten och verksamhet som bedrivs med stöd av LSS. Bestämmelserna är uppbyggda på lite olika sätt men de har i regel ett och samma syfte, vilket är att säkerställa att enskilda individer får den vård och omsorg som de behöver. Förenklat kan man dela upp reglerna om samordning och samverkan i två olika kategorier:
- samordning och samverkan på organisationsnivå
- samordning och samverkan på individnivå.
Samordning och samverkan på organisationsnivå
Här kommer några exempel på regler som handlar om den första kategorin, samordning och samverkan på organisationsnivå. Enligt reglerna i hälso- och sjukvårdslagen ska regioner och kommunen vid planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården samverka med samhällsorgan, organisationer och vårdgivare. En liknande generell samverkansskyldighet finns även för socialtjänsten. Den regeln säger att socialnämnden vid behov ska utforma och genomföra insatser i samverkan med andra samhällsorgan och med organisationer och andra föreningar.
Kommuner och regioner, i egenskap huvudmän för socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården, har också en skyldighet att ingå överenskommelser om ett samarbete när det gäller personer med psykisk funktionsnedsättning, personer som missbrukar samt barn och unga som vårdas utanför sitt egna hem. Av lagtexten framgår också att organisationer som företräder dessa personer eller deras närstående bör ges möjlighet att lämna synpunkter på innehållet i överenskommelsen om det är möjligt.
Socialnämnden har också ett särskilt samverkansansvar när det kommer till barn som far eller riskerar att fara illa. I de situationerna ska socialnämnden aktivt verka för samverkan med andra samhällsorgan och organisationer, som till exempel hälso- och sjukvården, skolan och polisen. Socialnämnden har ett så kallat förstahandsansvar för den här typen av samverkan. Den här skyldigheten omfattar inte enbart samverkan på organisationsnivå, utan också på individnivå. Motsvarande bestämmelser, men utan förstahandsansvar, finns även i hälso- och sjukvårdslagen och skollagen.
Planer för samordning och samverkan på individnivå
Inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten finns det på flera områden en lagstadgad skyldighet att upprätta särskilda planer för enskilda individer, som i många fall ställer krav på samverkan mellan flera olika aktörer och verksamheter.
Det här är exempel på regler om samordning och samverkan på individnivå. Vilken eller vilka planer som ska upprättas styrs bland annat av den enskildes behov från olika delar av hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Om den enskilde får insatser från flera olika verksamheter kan det finnas krav på att flera planer ska upprättas. Om den enskilde till exempel behöver insatser från både socialtjänsten och hälso- och sjukvården finns det krav på samordnade planer. I vissa fall ligger ansvaret för att upprätta en sådan på en aktörerna. I andra fall kan aktörerna ha ett delat ansvar. I regel krävs den enskildes samtycke för att hälso- och sjukvården eller socialtjänsten ska få upprätta den här typen av planer. I de fall planen avser en minderårig, behöver samtycke också inhämtas från vårdnadshavaren samt även från den minderåriga, om hen har fyllt femton år.
Här kommer några exempel på författningsreglerade planer som ställer krav samordning eller samverkan i de fall den enskilde får stöd och hjälp från olika aktörer.
- Samordnad individuell plan i SoL och HSL
- Individuell plan enligt LSS
- Habiliteringsplan- och rehabiliteringsplan enligt HSL
- Vårdplan vid placering i ett HVB eller ett familjehem
- Genomförandeplan för barn och unga som placeras i familjehem eller HVB
- Samordnad individuell plan enligt lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård.
Läs mer om lagen om samverkan vid utskrivning från sjukhus, tema på Kunskapsguiden
Ledningssystemet ska innehålla rutiner och processer för samverkan
Socialstyrelsen föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete gäller för socialtjänsten, verksamhet enligt LSS och hälso- och sjukvården. Den som bedriver socialtjänst eller verksamhet enligt LSS ska identifiera de processer där samverkan behövs för att säkra kvaliteten på de insatser som ges i verksamheten. På samma sätt gäller för hälso- och sjukvården att vårdgivare ska identifiera de processer där samverkan behövs för att förebygga att patienter drabbas av en vårdskada. Det ska framgå av processerna och rutinerna hur samverkan ska bedrivas i den egna verksamheten. Det ska också framgå hur samverkan möjliggörs med externa aktörer.
Ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete, tema på Kunskapsguiden
Ledningen och de professionella arbetar med samverkan
I praktiken är det ledning och de professionella som behöver se till att det blir samverkan. Oftast är det huvudmännen, det vill säga regioner eller kommuner, som i lag ansvarar för att se till att det blir samverkan. I vissa fall är det dock den som ansvarar för eller bedriver verksamheten som har det lagliga ansvaret, som till exempel vårdgivare eller utförare av socialtjänst.
Sekretess och tystnadsplikt
Reglerna om sekretess och tystnadsplikt kan vara ett hinder för samverkan kring enskilda personer. Sekretessbestämmelserna innebär att en offentlig verksamhet inte får lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess om inte en sekretessbrytande bestämmelse eller men prövningen tillåter det. För privata vårdgivare och enskilda verksamheter gäller i stället tystnadsplikten på motsvarande sätt.
Det går att lösa sekretessfrågan genom att en person samtycker till att information får lämnas till andra verksamheter och myndigheter. För att möjliggöra samverkan i olika situationer kan enskilda helt eller delvis ge sitt samtycke till att uppgifter lämnas ut. Då är det viktigt att personen får veta vilka uppgifter det gäller och vad som ska diskuteras vid samverkan. Samtycket kan lämnas muntligt eller skriftligt och kan när som helst återkallas.